Den akademiska arbetslösheten: struktur- eller attitydproblem?
av Tore Ahola Forum 1980-15, sida 23-24, 08.10.1980
Taggar: Teman: arbetslöshet
Den akademiska arbetslöshete struktur- eller attitydproblem?
I sitt inskriptionstal denna höst uttalade Helsingfors Universitets rektor Nils Oker-Blom sitt bekymmer över den akademiska arbetslösheten, som han betecknade som ett ”osunt fenomen”. För en tid sedan framhöll landets medicinska fakulteter i en skrivelse till undervisningsministeriet att de planerade kvoterna för medicinestuderande är alltför stora, och kommer at leda till överproduktion.
Den akademiska arbetslösheten håller på att bli ett allt allvarligare problem. Högskoleutbildning är idag alls ingen garanti för en arbetsplats med ”goda förmåner i trivsam arbetsmiljö”.
e Arbetslöshetsgraden i Finland var under första kvartalet 1980 5,3 procent, då motsvarande siffra ett år tidigare var 6,1 procent. Den allmänna förbättringen av sysselsättningsläget har i viss mån avspeglats även i sysselsättningsläget för personer med akademisk och annan högre utbildning. Detta har gällt i synnerhet ingenjörer och ekonomer. För andra grupper är emellertid situationen inte lika ljus. För tex geologer och politices kandidater har läget bevarats oförändrat, och tex psykologer och matematiker får i år kämpa med svårare sysselsättningsproblem än i fjol. Antalet arbetslösa akademiker har under de tre senaste åren rört sig mellan 2000 och 2 500. Detta innebär att de högutbildade för närvarande utgör cir FORUM 15/8 ka 2 procent av samtliga arbetslösa. Det bör dessutom märkas, att siffrorna i arbetslöshetsstatistiken förskönas av att akademiker som inte kunnat finna jobb på annat håll har sysselsatts inom den offentliga sektorn med stöd av speciella anslag som beviljats för detta ändamål. År 1977 sysselsattes på detta säll I genomsnitt 800 personer per månad till en totalkostnad av 28 miljoner mark. År 1979 spenderade man drygt 100 miljoner mark på att sysselsätta i genomsnitt 4 200 personer per månad.
Överproduktio —- Den främsta orsaken till den akademiska arbetslösheten är naturligtvis den att det utbildas mer akademiker ä det finns lediga platser, säger pol kand Pekka Immeli, forskningssekreterare vid Akava.
— Till sitt väsen har den akademiska arbetslösheten förändrats under 1970talet. Ännu vid decenniets början var det främst humanister och samhällsvetare som drabbades. Depressionen innebar emellertid att nya grupper drogs med, bl a diplomingenjörerna och ekonomerna. Arbetslösheten slog till hårt; bland dem som blev färdiga med sina studier år 1977 finns det sådana som alltjämt går utan arbete.
—– Humanister och statsvetare har fått känna av sparsamhetslinjen inom den offentliga sektorn: nya tjänster har inte grundats i samma takt som tidigare, Lärarnas sysselsättningsläge har påver 2 kats av att åldersklasserna minskat, säger Immeli.
Akava har i olika sammanhang framhållit, att vi i vårt land ger och enligt planerna även kommer att ge alltför många personer högre utbildning. Immeli konstaterar, att vi står inför en situation, där det råder brist på folk med lägre yrkesutbildning, samtidigt som man inte kan placera alla dem som har akademisk eller motsvarande skolning.
Utnyttja akademikerna Å andra sidan ser Akava det som en självklarhet, att man bör sträva till att de akademiker som utexaminerats skall kunna få ett arbete som motsvarar deras utbildning.
— Man borde effektivera utnyttjandet av den specialutbildade arbetskraften, säger forskningssekreterare Immeli. — Speciellt gäller detta forskning och produktutveckling, ett område på vilket det i vårt land satsas betydligt mindre än i andra utvecklade industriländer. Denna ökning av arbetskraftsefterfrågan skulle i stor utsträckning hänföra sig till den privata sektorn.
Angående den offentliga sektorn nämner Immeli, att Akava anser att vissa samhälleliga tjänster kunde förbättras och utökas. T ex borde man få till stånd en minskning av de för närvarande alltför stora skolklasserna.
—– Också på arbetsgivarhåll ser ma den akademiska arbetslösheten som ett problem. Då man söker efter lösningar gäller det emellertid att undvika konstgjorda och onaturliga utvägar, betonar ekon mag Filip Hamro-Drotz, biträdande avdelningschef vid Arbetsgivarnas i Finland Centralförbund.
Flexiblare attityder
Lagstadgad rätt till arbete enligt utbildning eller andra liknande samhällsgarantier anser AFC vara lösningar som är ohållbara på längre sikt. De åtgärder som behövs är av annat slag.
— Vi borde få en ändrad inställning till arbetet som sådant, säger HamroDrotz. — Idag utgår den högskoleutbildade ifrån, att han bör få ett arbete som motsvarar hans skolgång. Här krävs en attitydförändring — finner man inte ett arbete som motsvarar ens bakgrund, borde man vara redo att ta någonting annat. T ex i USA är det många akademiker som hellre arbetar som taxichaufförer än går arbetslösa.
Hamro-Drotz påpekar också, att alltför högt uppskruvade normer t ex vad beträffar minimiavlöningen i olika arbetsuppgifter i det långa loppet gör det svårare också för akademiker att få anställning.
— Viktigt vore också att åstadkomma en större flexibilitet på arbetsmarknaden. I detta nu är man i alltför stor utsträckning benägen att söka arbete endast på den egna hemorten. Arbets NÅGRA GRUPPER ARBETSSÖKANDE OCH LEDIGA PLATSER VIA ARBETSFÖRMEDLINGEN I FEBRUARI 1979 OCH FEBRUARI 1980
Februari 1979 Februar! 1980 Förändring 79—8 rbaissökande
Ledig platser Arbetssökande bonad
Dipl ing Ingenjörer Tekniker
Ekonomer Merkonomer
Sjuksköterskor
Pol kander och samhällsvetare
Socionomer
Jur kander
Hum och fil kander (främmande språk, finska, historia, psykologi)
Nat och fil kander (matematik och biologi geografl)
Forstmästare, agronomer, jord- och skogsbrukskander
Folk- och folkhögskolestud
Farmaceuter och provisore 20 Ne (Ur Akavas publikation Akateemiset työmarkkinat 1980. 2 kraftens rörlighet borde bli större, både i rent geografisk mening, och också i det avseendet, att man ser det som en möjlighet att ta arbete också utanför det egna snäva yrkesområdet.
Högskolorna — näringslivet
Särskilt viktigt anser Hamro-Drotz det vara, att högskolorna och näringslivet skulle föra en bättre dialog än för närvarande.
—– En bättre koordinering mellan utbildningspolitiken och näringslivets behov borde fås till stånd. Redan under studietiden borde studerandena ha möjhgheter att komma i kontakt med nätingslivet och förvaltningssektorn. Detta skulle underlätta avgörandena under studierna, studerandena skulle veta bättre vad för slags arbetsuppgifter de vill utbilda sig för och de skulle få en bättre grund för det kommande arbetslivet.
Delåtgärder av det slag som i det föregående skisserats är enligt HamroDrotz det bästa botemedlet mot den akademiska arbetslösheten. Detta hindrar inte, att man också på arbetsgivarhåll är redo att diskutera ytterligare begränsningar av antalet studieplatser. En alltför stram kvotering ser man emellertid som inte helt tilltalande, man vill som sagt hellre påverka attityderna hos den högutbildade delen av arbetskraften.
Tore Ahola
Arbetssökande Ledig plataer
FORUM 15/80