Den ekonomiska politikens trovärdighet avgör
av Håkan Nylund Forum 1991-06, sida 07, 18.04.1991
= TIYTTIT
Håkan Nylund
Den ekonomiska politiken trovärdighet avgö u då fjolårets ekonomiska facit och trovär digt enstämmiga prognoser över detta å finns till hands är det ingen som tvivlar p att Finlands ekonomi befinner sig i en djup recession. Riksdagsvalet präglades också långt av de ekonomiska frågorna. även om debatten ofta urartade till munhuggning om någon sagt det fula D-ordet eller inte.
Den regering som håller på att bildas kommer också att få lov att prioritera den ekonomiska politiken under hela valperioden. Prioriterandet av den ekonomiska politiken betyder förstås inte att ekonomin och det materiella välståndet vore det enda som betyder någonting. Recessionen har bara igen med all önskvärd tydlighet visat, att inga av de kvalitativa förbättringar som medborgarna idag åtrår mer än högre materiell välfärd är möjliga utan att ekonomin är skick.
De främsta kravet som ställs på den ekonomiska politiken är att den är klar, långsiktig och trovärdig. Med tanke på recessionens djup kan det verka lockande att duka fram ett rafflande ekonomiskt krispaket som radikalt förbättrar landets konkurrenskraft och ekonomiska balans. Chanserna att köra igenom ett sådant krispaket i en utvecklad och komplicerad ekonomi som vår är små, medan följderna av ett misslyckande är förödande för just trovärdigheten. För trovärdigheten är det bättre att ställa upp lägre, realistiska mål som nås med små steg i stadig takt.
Den ekonomiska politiken har redan nu vissa gynnsamma utgångspunkter. Världsekonomin håller i stort sett på att återhämta sig, och det både reellt och psykologiskt viktiga oljepriset är stabilt efter kriget i Persiska viken. Recessionen här hemma har naturligt nog bromsat den värsta ekonomiska överhettningen i landet så att inflationen bromsat upp och importen minskat. Men detta är mer en passiv, negativ anpassning än en aktiv och positiv.
H uvudförutsättningen för att en positiv anpassning skall kunna ske är att pris- och kostnadsnivån sänks så att vår konkurrenskraft både på hemma- och exportmarknaderna kan återställas. Priskonkurrenskraften har på några år rasat dramatiskt utan att på något sätt kompenseras av att andra konkurrenskraftfaktorer skulle ha stärkts. Den höga kostnadsnivå som ännu hjälpligt kunde bäras d ett högt kapacitetsutnyttjande samtidigt medförde en hög produktivitet slår nu ut i full styrka.
Klart sänkta priser och kostnader är på de flesta områden en utopi. I de flesta fall kan den enda realistiska ekonomisk-politiska ambitionen vara att stoppa stegringarna. På arbetsmarknaden betyder detta i första hand att Kallioavtalets relativt strikta ramar obönhörligt följs. Nästa avtalsrunda — central eller inte — måste sedan gå in för en inkomstpolitisk linje som bättre anpassar sig till olika branschers och företags betalningsförmåga och som bryter de bindningar och kompensationskrav som prägar det nuvarande systemet. För att detta skall vara möjligt krävs en fortsättning av den påbörjade, men haltande skattereformen.
årt knutna till inkomstpolitiken är också de indirekta arbetskraftskostnaderna. Pensions- och socialskyddskostnaderna är i Finland (och Sverige) hårt bundna till lönerna, vilket belastar både arbetskraftsintensiva företag och exporten. Det vore naivt att tro på en omedelbar och radikal förändring av finansieringen så att mer tas ut skattevägen. Inom möjligheternas gräns ligger däremot mindre sänkningar av företagens avgifter och en broms för reformer som ökar pensions- och socialutgifterna, uppmjukad av flexiblare system för deltagande i arbetslivet.
ör att den öppna, konkurrensutsatta sektorn konkurrenskraft skall kunna återställas måste den offentliga sektorns ansvällning stoppas. Den positiva utveckling som skett inom den offentliga sektorns ekonomi under de gångna åren har varit en följd av högkonjunkturens ökade skatteintäkter. inte av en stram finanspolitik. Statsbudgeten för detta år blev klart expansiv trots att konjunktursvängningen var uppenbar då den godkändes. Expansionen måste stoppas, främst genom att inkomstöverföringarna till kommunsektorn och olika näringar rationaliseras.
En långsiktig och trovärdig ekonomisk politik skapar så småningom förtroende för vår nationalekonomi och valuta. Tillsammans med realekonomiska förbättringar kan detta skapa en ”god cirkel” på penningmarknaden med sänkta räntor som följd. och stoppa spekulationerna och osäkerheten som D-ordet skapar. LJ
FORUN, 6/1991