Den gamla ingenjörsdrömmen
Forum 1977-19, sida 11-12, 08.12.1977Taggar: Teman: företagare
Den gamla ingenjörsdrömme ”Man kan lugnt säga att det inte finns någon som har råd att ha ett lönsamt företag i Finland i dag. ”Så fort det går bra, går det åt helsike. ”Jag tror att det är viktigare med näsa för affärer, än näs för teknik. ”Det är inte bara ingenjörer som låter bli att grunda företa i dag. Lika illa ställt är det nog med ekonomerna.”
Så här lät det på Tekniska Föreningen, när en omfångsrik panel ställde upp för att diskutera varför så få ingenjörer startar nya företag. Den gamla ingenjörsdrömmen, att det bara gäller att hitta Produkten eller göra Uppfinningen för att kunna starta ett framgångsrikt företag fick sig en törn, när företagarna i panelen själva fick berätta om sin erfarenheter.
Ny Diskussionen inleddes av panelens ordförande DI Erik Moring, som ifrågasatte om det är förnuftigt att bygga vårt välstånd på en produktion som = utvecklingsländerna kanske kan göra billigare.
Vi borde satsa på vår verkliga tillgång: välutbildade ingenjörer och tekniker, sa han. Det har andra -länder — som Schweiz och Holland — lyckats med.
Tråden togs upp av diplomingenjör Nils-Erik Stenbäck, som sa att bland annat Irland också lyckats locka till sig företagare och uppfinnare, och att företagarklimatet i ett land är viktigt eftersom konkurrensen i första hand står mellan länder, i andra hand mellan företag.
Nu råder svår innovationstorka i hela västerlandet, och enligt Stenbäck också brist på ledare i hela Europa. Enligt honom finns det konstant cirka 400 obesatta ledarposter i Europa per månad. Vem blir företagsledare i dag? — En företagare ska ha något av speldjävul i sig, sa Stenbäck, men det är galet när den samhälleliga risken börjar bli större än företagarrisken. Då uppstår inga nya företag, Och ändå har många viktiga storföretag börjat som småföretag: AGA, LM Ericsson, Volvo, Strömberg och Kone var några exempel som nämndes.
Ide-pool eller rådgivargrupp
Vad ska man då göra för att förbättra situationen? Stenbäck hade en hel del handgripliga förslag:
FORUM 19/7 Ö Hur skulle det vara att grunda en ide- eller investment-pool 0 Varför inte ordna kurser i företagsetablering Ö Kunde inte Tekniska Föreningen samla äldre ingenjörer med företagsledarerfarenhet till en grupp som kunde råda yngre ingenjörer i beråd att starta eget — Det är nu, under lågkonjunktur, som företag ska startas sade DI Stenbäck.
Han fick medhåll av vetenskapen. Pol lic Stig Haglund konstaterade att det enligt undersökningar är just under lågkonjunktur som företag ofta startas. Kanske ett alternativ till att gå arbetslös?
Det allt överskuggande motivet enligt privatföretagarna själva är behovet att vara självständig. Sedan kommer i klump en hel rad andra drivkrafter, tex behovet att förverkliga sig själv och att förtjäna pengar.
Man har undersökt företagares personlighet och funnit att det främsta draget hos dem är dominansbehovet. På andra plats kommer prestationsbehovet och först på tredje plats autonomibehovet, dvs det söm företagarna själva angav som sin viktigaste drivkraft. På fjärde plats finns förändringsbehovet och först på femte det sociala behovet. Företagare är alltså i allmänhet sakinriktade och inte socialt inriktade.
Studentkafédrömmen
Så alldeles purung är man i allmänhet inte när man startar eget. De vilda planer som görs upp i studentkaféerna förverkligas sällan. Det är vanligen först i 30-årsåldern, då man redan har en viss erfarenhet, som nyföretagaren sätter i gång. Allt detta enligt vetenskapliga undersökningar.
Jurlic Olof Olsson uppehöll sig vid de skatterättsliga problem som möter en innovatör som ska starta eget. Först gäller det att skydda själva iden, och därpå att skydda sig mot skattesmällar när iden väl ska omsättas i praktiken. Olof Olsson ansåg att vår patentlagstiftning ger ett mycket gott skydd mot wissa typer av ideer medan det i andra fall kan vara bäst att hålla innovationen hemlig så länge som möjligt. Arbetsgivarens rätt till de anställdas ideer kan också ställa till med bekymmer. Och senast när det gäller att överlåta iden så stöter innovatören på skattelagstiftningen. Om han överlåter immaterialrätten till någon annan kan han, om hela ersättningen kommer på en gång, hamna att betala kanske 75 procent i skatt. Något bättre kan det vara att licensiera iden, En tredje möjlighet är att innovatören för sin ide till ett företag, där han tex kan överta en del av aktiestocken till dess nominella värde (fördelaktigt, om detta är lågt), och sedan småningom sälja aktierna skattefritt. Räntefria lån från detta företag kan också vara skattemässigt fördelaktigt.
Innovation en bisak
När de teoretiska förutsättningarna för företagande var utredda, var det företagarnas tur att träda fram och berätta varför de blivit företagare och om ”hur det gick sen”. Tekn.lic Anders Diehl, i spetsen för Oy Paramic, som år 1970 startades av 29 personer, trodde inte att det var innovationer som gav upphov till nya företag, däremot mera på att en innovation kunde ”byggas in” i ett redan existerande företag. Ett exempel på detta var just Paramic. Den teknologi man utvecklat försökte man få någon inom industrin intresserad av, utan att man egentligen visste hur den kunde praktiskt Vänd 1 arbetsmarknaden
GLAPPET mellan utbildade akademiker och den mängd högre tjänstemän som industrin kan anställa växer allt större (se bilden). Den offentliga sektorn sysselsätter så mycket som två tredjedelar av akademikerna. Akademikerna finns inte i någon statistik som en särskild grupp, utan man för statistik enligt arbetsuppgifter. I AFCs (Arbetsgivarnas i Finland Centraförbund) statistik över ”högre tjänstemän”, där verkställande direktör, direktörer och olika centralorganisationers anställda är bortlämnade, uppgår akademikerna till 8410 av de ca 23 500 personerna i denna grupp.
Trots depressionen ökar dock nettoefterfrågan på utbildad arbetskraft, och suget från den offentliga sektor “efter tex ekonornmer blir allt störr (i dag är ca tio procent av ekonomerna i statens eller kommunens tjänst), forts sid 18
Genomsnittlig: årlig ökning 1971-8 1
Differens 26000 personer
Utexaminerade +3680/år
Högre tjänste: — ’ 2
Utbildning för arbetslöshe utnyttjas. Ingen nappade på kroken, förrän Aspo Oy dök upp, som sökte nya investeringsobjekt. — Det har inte gått dåligt, men inte heller så bra som vi hoppats, sa Diehl. Många tror att elektroniken är ett lätt område när det gäller att lyckas med nya produkter, men så är det nog inte.
— Vi har här talat mycket om innovationer och skattefrågor, sade Diehl. Men bakom framgångsrikt företagande ligger mindre tekniska och skattemässiga problem, mera motivation och näsa för affärer. Och så borde vi dra ned produktionskostnaderna 35—40 procent. Vi jobbar inte tillräckligt mycket. Här är arbetsveckan 37,5 timmar medan man i de flesta andra länder jobbar 40—42 timmar i veckan.
Kapital men inte riskkapital
En annan företagare, DI Pehr Öster"man från Oy Spirolit Ab, redovisade för hur han köpt upp ett konkursföretag i stället för att starta eget. Där fortsatte han med vissa produkter som blivit utsparkade från hans tidigare arbetsgivare Ahlströms produktionsprogram, och som han tyckte att det skulle löna sig att ta hand om. Hans åsikt var också den 1 na: Innovationerna kan man sätta i bakgrunden, huvudsaken är en bra produktionside. Och ännu en gång: bra marknadsföring. Företagsekonomi lär man sig på vägen, och inte heller skatterna är så besvärliga, var Östermans åsikt. Nystartade företag är ganska skyddade och pengar finns det ”hur mycket som helst”. Men nålsögat är enligt Österman den säkerhet som krävs för varje lånemark. Statsgarantianstalten har så hård politik att det som passerar det nålsögat ganska säkert håller. ”De tar inga risker alls.”
Roger Störlings VD för RukkaProducts, representerade i mångas ögon kanske den mest renodlade företagartypen. Företagsamhet var för honom ”det enda sättet för någon av min sort att överhuvudtaget göra karriär.” Så hade han också prövat på det mesta, från resebyrå till plastkupoltält. Rukka-Products, grundat 1950, har i dag tio dotterbolag runt om i världen. Nio är försäljningsbolag, och så finns en fabrik i Portugal med 110 anställda, 50/50-ägt av Rukka och portugiserna. Senaste tillskottet är ett dotterbolag som för någon vecka sedan öppnade i New York.
”Man kan inte annat”
Störlings resultatorienterade anfö | rande väckte jubel (”vi gör 45 00 flytvästar i år och 65 000 nästa år”), men var snarare ”The Rukka Story” än en analys av varför man blir företagare, I och för sig var redan detta ett svar: ibland blir man det för att man inte kan tänka sig något annat.
Konsulten O P Sverre berättade slutligen om några framgånsrika nordiska företag, bla Carmen Curlers som ökat från 37 anställda till 3 30 | på tre år.
Att framgång också kan vara av ondo bekräftade bland annat Österman, som konstaterade att ”det är fullständigt livsfarligt att i dag ha ett företag med 5—6 år på nacken och en ren vinst på en miljon mark”. Han trodde att så många som femhundra företag sålts detta år för att skatten efter fem års aktieinnehav blir alltför hög. Det mest beklämmande är att detta sporrar fram företag som är oföretagsamma eller inte utvecklas vidare. Så fort det går bra går det åt helsike…
Så värst fri är man inte. Men jobba kan -man också så här. Det var den ”fria” företagarens slutkläm. Oo
FORUM 19/77