Den gråa ekonomin och statistiken
av Ragnhild Artimo Forum 1985-18, sida 10, 20.11.1985
DEN GRÅA EKONOMIN och statistiken
BNP-siffrorna berättar inte hela sanningen om den produktiva verksamheten under en given period. Omfattningen av den ekonomi som står utanför statistiken trotsar alla gissningar. Enligt många bedömare ökar denna skuggekonomi kontinuerligt.
nomister. Statistiska Samfundet i
Finland och Nationalekonomiska Sällskapet ararngerade denna vecka ett seminarium på Ständerhuset i Helsingfors för fackfolk och intresserade under rubriken “Mätanden av den produktionsverksamhet som faller utom nationalräkenskapen” (Kansantalouden tilinpidon ulkopuolisen tuotantotoiminnan mittaaminen).
I Finland har två undersökningar gjorts om hemarbete. Den ena av liris Niemi, Statistikcentralen (om tidsanvändning), den andra av Riitta Säntti, social- och hälsovårdsministeriet (om värdedefinition) (se sid 11), Bägge medverkade i seminariet och presenterade respektive undersökningar. De övriga föreläsarna var Tuovi Allén, Työväen Taloudellinen Tutkimuslaitos (en ekonomistkommentar om tidsanvändningsundersökningen), Risto Sullström, Joensuun yliopisto (en statistikerkommentar om nämnda undersökning), Harri Ruuttu, skattestyrelsen (en översikt av den svarta ekonomins omfattningXse även sid 9), och Erkki Koskela, Helsingfors universitet (en kommentar om den svarta ekonomin).
F rågan sysselsätter statistiker och eko Laglydiga och lagbrytare
Kai Torvi, primus motor bakom projektet och forskningsombudsman vid Näringslivets Delegation EVA och förman vid Statistiska Samfundet, konstaterar att seminariet hade två viktiga funktioner — Utgångspunkten var ekonomisternas och statistikernas egna behov: då det inte finns samlad skriftlig information om den sk gråa sektorn som fenomen, är det viktigt att ekonomiska och statistikexperter har möjlighet att utbyta erfarenheter på detta område, å andra sidan ger ett öppet semi 1 narium möjlighet att informera också utåt.
Torvi talar också om D-sektorn, en av termerna för begreppet. Om man definierar basproduktionen som A, förädling som B, och service- och tjänstesektorn som C, är D den fjärde ekonomiska gruppen.
— Den inkluderar då både ”laglydig” och ”lagstridig” verksamhet. Alltså sådan produktiv verksamhet som faller utom skatteplikt, exempelvis städning, matlagning och andra arbeten utförda i hemmet, och å andra sidan skattepliktig produktiv verksamhet som bl a täcker hela sektorn månskensertreprenader.
Genom att skugg- eller den gråa ekonomin inkluderar en försvarlig kvot skattesmitning, är det i statens intresse att kartlägga verksamhetens omfång, och därför satsar man mycket på forskning på den här sektorn.
Torvi konstaterar, att hemhushållsarbetena ju ännu inte är inkluderade i BNP, men tippar att nästa århundrade kommer att ingå i denna statistik.
Etiketter och begrepp
Genom att det är fråga om en svårdefinierbar och icke statistikförd verksamhetssektor, varierar rubrikerna. Den engelska termen Barier Economy täcker bara ”bytesekonomin”, d v s byte av varor och tjänster, utan att pengar är involverade. Svart ekonomi indikerar direkt den lagstridiga verksamheten, dvs främst månskensentreprenader, där tjänster byts mot pengar, utan att staten får sin skärv.
Torvi berättar, att en rätt allmän modell idag är en hybrid där exempelvis en timmerman som bygger för en privat byggherre uppger 40 veckotimmar som förtjänst men de facto jobbar minst 60 veckotimmar och erhåller ”svart” lön för den överskjutan de timkvoten… på det sättet är det svårare för skatteverket att komma åt smitningen.
Skuggekonomi är direkt översättning av finskans varjotalous, och täcker såväl laglig som olaglig ”utomstatistisk” ekonomisk verksamhet. Man talar också om informell ekonomi.
Då det gäller arbete utfört i hemhushållen innebär den markmässiga värderingen av dem en svårighet. Skall man t ex värdera matlagning enligt den lön köksbiträdet på en hamburgerrestaurang har — eller enligt chefskocken på en guldkrog? Skall sällskapande med barnen värderas enligt en psykologtimlön? För enkelhetens skull har man i undersökningarna använt en kommunal hemvårdares timlön som utgångspunkt.
Också gränsdragningen mellan arbete och nöje är vansklig. Matlagning kan vara arbete — men också en kreativ hobby. Och om man tittar på TV och samtidigt stickar strumpor, vilkendera verksamheten skall då räknas? Här är det distinktare att utgå från ”en färdig strumpas pris” än att räkna tiden som använts för verksamheten.
Egna händers verk Kai Torvi tror att den gråa ekonomiska verksamheten ökar i omfång de närmaste åren — I de mellaneuropeiska länderna har man konstaterat ett samband mellan massarbetslösheten och den ekonomiska verksamhet som inte syns i nationalekonomin. Också arbetslösheten i Finland kan antas ha denna effekt.
En annan orsak är den relativt hårda beskattningen, som ofta gör det definitivt olönsamt, tom för höginkomsttagare, att I sin privatekonomiska verksamhet köpa arbete och tjänster lagenligt och betala skatt på dem — get leder till att man antingen utför arbetena själv, utan erforderlig yrkeskunskap, eller anlitar någon månskensentreprenör.
— Också den allt längre fritiden gör folk inklinerade till självverksamhet i helt annan utsträckning än ännu för några år sedan. Å ena sidan är det ett sätt att ge tiden innehåll, å andra sidan är mångas arbete av sådant slag, att det inte upplevs som meningsfullt och tillfredsställande. Människor som jobbar med hopsättning eller vid terminaler förlorar kotnakten med den slutliga produkten, och känner sig inte utföra arbete. Då ger arbetet i eller för det egna hemmet ett konkretare livsinnehnåll.
Torvi berättar att han själv är mycket förtjust i vedhuggning — Det fysiska arbetet ger tillfiredsställelse, likaså att se högen av färdiga klabar växa, och därmed ha en konkret mätare på vad man utfört.
I motsatt riktning — mot mindre omfattande grå ekonomi — verkar däremot det allt. mindre antalet hemmafruar (genom kvinnornas ökande yrkesengagemang) men också den efektiverade skattekontrollen, som försvårar skattesmitning.
Ragnhild Artimo 18/1985 FÖRUN,