Den gröna vågen ger smidig och säker trafik
av Göran Olofsson Forum 1978-12, sida 33-34, 30.08.1978
Den gröna vågen ger smidig och säker trafik
Det moderna samhället förutsätter goda förbindelser.
Tack vare relativt billig massproduktion har fordonens antal ökat enormt. Två motsatta krav kämpar ständigt med varandra i trafiken: snabbhet och säkerhet.
Det är tyvärr ekonomiskt omöjligt att utan kompromisser bygga ut vägnätet så att det fullständigt kan tillgodose båda dessa krav. Korsningar mellan trafikleder i samma plan kan endast i särfall undvikas — och då till mycket höga kostnader. I tätt bebyggda områden ligger gatukorsningarna nära varandra. Där bör såväl fotgängare som fordon med olika färdriktningar ha möjlighet att passera smidigt och utan att farliga konfliktsituationer uppstår.
” Detta försöker man göra möjligt med hjälp av trafikljus. Varje trafikantgrupp eller kombination av grupper tilldelas i tur och ordning en egen tid eller ”fas” som regleras enligt ett för varje korsning och situation anpassat mönster eller pro FORUM 12/7 gram. Bakom programmen ligger ett större och mera invecklat arbete än den vanliga trafikanten i första hand skulle tro.
Väg- och gatunäten representerar mycket stora investeringar och trafikdirigering med polis är dyrt oc ofördelaktigt i all synnerhet då polisen bör frigöras för andra uppgifter. En automatisk trafikstyrning där en specialbyggd dator samstyr hela regionen är en jämförelsevis billig lösning som betalar sig på några år. Vän 33
Den gröna vågen…
Forts. från föreg. sida
Från enkel tidsstyrning till avancerad reglerin Är programmet enkelt tidsstyrt upprepas samma fasföljd med samma tider för varje trafikantgrupp var eller varannan minut. Men trafikbilderna under morgon-, dags- och eftermiddagstimmarna skiljer sig betydligt från varandra. Därför bör flera olika program finnas tillgängliga, så att rätt program automatiskt kan kopplas in efter behov tex vid ett bestämt klockslag på en bestämd veckodag.
Det önskade programmet kan även väljas på basen av rådande trafiksituation. Det finns inlagda detektorer i vägbanan som mäter trafiken i olika riktningar. En logisk funktion väljer sedan det fördelaktigaste programmet. Detta kallas trafikstyrt programval. Om korsningen är starkt belastad så att varje tillgänglig sekund måste utnyttjas eller om trafik i någon av faserna eller grupperna förekommer endast sporadiskt och trafiken i huvudleden helst bör löpa fri från avbrott och väntetider bör korsningen göras fullständigt trafikstyrd. Då installeras för varje fordonsgrupp egna detektorer och för fotgängarna tryckknappar. Dessa anropssignaler utnyttjas i den logiska beslutsprocessen på flera sätt. I första hand betyder anropet en anhållan om tid för att få passera i den riktning grupperingen och filen tilllåter.
Ej anropade grupper och faser lämnas alltså utan tid. I andra hand betyder flera anrop efter varandra att den gröna tiden bör förlängas för att inte onödiga väntetider skall uppstå. Då normalt anrop från flera olika grupper inregistreras måste logiken vara kapabel att avgöra hur mycket gröntidsförlängning bör ges, om en sådan förlängning kan ges flera gånger efter varandra, vilken grupp får grönt ljus nästa gång, vilka grupper som kan tillåtas röra sig samtidigt, hur lång den optimala väntetiden är i olika situationer os v.
En korsning som är fullständigt trafikstyrd enligt dessa principer har inga egentliga fasta program, fasföljden är variabel och tiderna flyter.
34
Funktionerna begränsas endast av de minimi- och maximivärden som dels av allmänna trafiktekniska orsaker och dels av lokala skäl inprogrammerats. Trafiktekniskt farliga kombinationer utesluts av apparaturens egen övervakningsenhet.
Den gröna vågen
En trafikant som färdas längs en huvudled med flera trafikreglerade korsningar efter varandra väntar sig grönt ljus vid varje korsning — en sk grön våg. I princip erhålls den gröna vågen genom att de olika korsningarnas gröntider sinsemellan är förskjutna med en tid som motsvarar körhastighet och distans. En välplanerad grön våg fungerar i vardera riktningen.
Den gröna vågens program och rekommenderad färdhastighet väljs av en logik på motsvarande sätt som för en enskild korsning, men på basen av rikligare information. Svårigheten ligger i att få en information som är så representativ som möjligt för trafikleden i sin helhet. Den hastighet som trafikanten bör använda för att utan att stanna ligga med i den gröna vågen visas ofta längs stora snabba leder på särskilda tavlor. De rekommenderade tiderna är ofta så valda att fordonen packas närmare varandra vid nästa korsning. Detta för att bättre utnyttja korsningens kapacitet.
En grön våg längs en huvudväg representerar endast en dimension. Den regionala trafiken i en större stad omfattar ofta flera varandra korsande huvudleder med gröna vågor — alltså en dimension till.
Trots att enskilda korsningar och gröna vågor kan styras med hjälp av enkel eller åtminstone konventionell logik erfordrar en regional styrning och samordning avancerad databehandling för att resultatet skall bli bra.
Strategisk, taktisk och operativ styrning
För att på ett ändamålsenligt och överskådligt sätt kunna behärska trafiken inom hela regionen har det visat sig vara fördelaktigt att styra trafiken i tre nivåer. Staden som helhet representerar det strategiska planet. På representativa punkter utplacerade detektorer ger upplysningar om den allmänna trafiksituationen och det allmänna programvalet sker i enlighet härmed.
Av varje trafikmässigt intressant led eller område bildas för taktisk slyrning en egen subregion. Trafike inom denna styrs på basen av inom området uppsamlade och för området representativa trafikdata. Vid databehandlingen beaktas även de begränsningar som dikterats av det strategiska planets lösningar. Lösningarna på det taktiska planet blir alltså förfiningar av de strategiska programmen.
I svåra hårt belastade punkter såsom tex punkter där gröna vågor korsar varandra erfordras dessutom en trafikstyrd lokal modifiering av de tillbudsstående programmen. Denna operativa styrning måste hålla sig inom ramen för vad som tagits fram på såväl det strategiska som det taktiska planet. Alla slumpartade variationer i trafiken som kan bemästras på detta plan genom lokala gröntidsförändringar ger betydande kapacitetstillskott för trafiken inom hela regionen.
Favorisering och tvångsstyrning
Det är knappast lönande och har i varje fall sällan varit praktiskt möjligt att bygga ut trafiklederna så alt dessa helt motsvarar behovet vid de värsta toppbelastningarna. För att bussar och spårvagnar skall kunna hålla sina tidtabeller och för att taxibilar snabbt skall kunna komma fram även under rusningssituationer prioriteras numera ofta den kollektiva trafiken eller andra speciella trafikantgrupper.
De fordon som tilldelas prioritet förses med en enkel sändarutrustning som aktiveras vid passage över prioritetsdetektorer. Den härvid avlämnade signalen innehåller för databehandlingen viktiga uppgifter om linje, fordonsnummer, beläggningsgrad osv. På basen av dessa uppgifter och genom att jämföra dem med tidtabeller och uppgifter från andra fordon som även anropar om prioritering avgör datamaskinen om fordonet skall få gröntid tidigare, om gröntiden skall förlängas eller om fordonet bör vänta.
Speciella fordon såsom polisbilar och brandbilar kan dessutom tilldelas absolut prioritet så att trafikljusen tvångsstyrs för en given rutt. Även vid tvångsstyrning lämnas övriga trafikanter skälig tid för att utrymma korsningarna.
Artikeln har författats av ingen jör, FM Göran Olofsson, disponent för Fiskars Elektronik.
FORUM 12/78