Depression i handeln mellan öst och väst

av Tauno Tiusanen Forum 1982-11, sida 16-18, 16.06.1982

Taggar: Teman: handel

e Vid granskning av öst-väst handelns preliminära statistik kan man — förutom avsknaden av dynamik — dessutom upptäcka att man inte har lyckats lösa de balansproblem som förekommit i handeln under en längre tid. När det gäller obalansen i handeln har man pu kommit in i ett läge där de västliga penningsinstituten vägrar att kontinuerligt finansiera underskotten.

De tvivel som bankerna hyser mot hela SEV-området grundar sig ingalunda enbart på den polska krisen och på den = faktiska = betalningsoförmågan. Långivarna har verklig orsak att vara bekymrade då de senaste handelsbalanserna för öst-väst handelns del granskas. Samtidigt är det skäl att märka, att SEV-ländernas valutaskulder som ackumulerats under ca tio års tid har blivit kännbart tyngre att sköta när den internationella räntenivån är hög. Att återställa SEV-ländernas kreditduglighet kräver överskott i västhandeln för flera år framåt.

Underskottet växer

Underskottet i västhandeln för hela SEV svällde ut från ca 3,1 miljarder dollar år 1980 till ca 4,5 miljarder dollar år 1981. Denna förändring berodde framför allt på Sovjetunionens handelsbalans, där överskottet på 0,2 miljarder dollar år 1980 i handeln med OECD-länderna blev ett underskott på 1,2 miljarder doilar 1981. För de sk små SEV-ländernas del var underskottet under bägge åren ca 3,3 miljarder dollar.

Fastän summan av underskotten har hållit sig konstant, kan man märka betydande förändringar för olika länders del. Rumänien, vars försvagade betalningsberedskap har diskuterats mycket på sistone, uppnådde i sin handel med väst år 1981 sitt andra överskott i rad: 1980 års positiva resultat på ca 340 miljoner dollar förbättrades till 1,2 miljarder dollar senaste år. För de andra SEV-länderna uppnåddes inga överskott senaste år.

Polen och Tjeckoslovakien har i nå 16

Depression i handeln mellan öst och väs gon mån lyckats minska sina underskott i handeln med OECD-länderna.

DDR har å sin sida ökat sitt underskott, som under ganska lång tid varit synnerligen betydande, och kom år 1981 upp till nära två miljarder dollar.

Bulgariens underskott tredubblades i jämförelse med föregående år. Ungerns underskott, som år 1980 snuddade vid en miljards gränsen, ökades med ungefär en tredjedel.

Siffrorna berättar dock inte hela sanningen om SEV-ländernas valutabaserade handel. Rumänien är det enda SEV-tand, som inte får sovjetisk olja på basen av transfer-rubel — SEV-ländernas interna betalningsmedel. Då landets industri i långt är baserad på petrokemi, vars inhemska råvarubas kontinuerligt har avsmalnat har man blivit tvungen att finna råoljeleverantörer utanför SEV-lägret. Därför måste Rumänien betala en betydande oljeräkning till OPEC-länderna, vilket innebär en valutaförlust på ungefär en miljard dollar årligen. Det betydande överskottet som uppnåtts i handeln med OECD-länderna går således till största delen åt till att täcka underskottet till oljeländerna.

I Ungern har man under de senaste åren lyckats förtjäna hårdvaluta i SEVhandeln genom att till sina socialistiska grannar leverera livsmedel med stor efterfrågan. Med hjälp av denna valutahandel, som inte hör till SEV-ländernas interna bilaterala varubyte och alltså inte fakuteras i transfer-rubel, har ungrarna uppenbarligen förtjänat ca en miljard dollar, vilket räcker till för att täcka underskottet i västhandeln.

Nedprutade tillväxtmål

De totala siffrorna är inte särskilt trösterika med tanke på öst-väst handelns framtid. I Polen sjönk importen från väst senaste år med nära 30 procent, men då exporten sjönk nästan lika mycket har man inte kunnat eliminera underskottet. I år blir man tvungen att använda drygt 200 procent av valutainkomsterna till skötseln av skulderna (räntor + amorteringar), om tidtabellen för amorteringarna inte

SEV-LÄNDER (milj 198 export import Bulgarien 1.639,5 — 1.661,4 Tjeckoslova- 3.240,0 = 3.691.1 kien DDR 41727 -5.815,1 Polen 5.848,7 — 6.690,7 Rumänien 4.486,5 4.147,9 Ungern 3.045,8 37141 Sovjetunionen 24.431,1 24.228,

SEV-länderna tillsamman 46.864,3 49.948, handelssiffrorna.

AS VÄSTHANDEL er US-dollar) 1981 saldo export import saldo —22,1 1.451,2 —2.141,1 —689,9 —451,1 2.911,9 3.228,5 —316,6 -1.642,4 4.756,)9 6.699,0 —1.942,1 —842,0 4.275,0 4.852,1 —577,1 338,6 +4.544,0 3.343,2 1.201,6 —668,)3 27299 3.715,3 —9854 202,7 24.318,8 25.538,0 —1.220,2 —3.048,6 44.988,5 49.517,2 —4.528, ändras. Läget är således rätt onormalt med tanke på utvecklingen av handeln och framtiden rätt dyster.

Rumänien har blivit tvunget att pruta på sina ambitiösa tillväxtmål och har meddelat att det inte kommer att ta emot tilläggslån, som knappast skulle ha beviljats heller. Viljorna att öka importen i OECD-handeln måste under de närmaste åren hållas i styr och överskotten måste man försöka upprätthålla.

I Ungern växte importen från väst

Forum 11/8 senaste år i någon mån, medan exporten led ett bakslag på ca 7 procent. I Ungern är situationen för lånens del inte lika bekymrande som i Rumänien, men trots det måste västimporten hållas i styr för att den yttre obalansen inte skall slita sig ur händerna.

DDR verkar synnerligen ovilligt att pruta på sina tillväxtmål, som i hög utsträckning tycks grunda sig på västliga handelsunderskott. Det här landet tycks knussla speciellt när det

Forum 11/82

Depression är en term som tycks smyga sig in på alla delområden av världsekonomin. Handeln mellan öst och väst, som ännu på 1970-talet uppnådde en årlig tillväxt på 25—30 procent, fungerar numera klart på sparlåga. Senaste år sjönk de sk små SEV-ländernas handel med väst ungefär fem procent. För Sovjetunionens del kunde ännu iakttas en ordentlig tillväxt pga att livsmedelsinköpen från väst snyggade up gäller att publicera statistik rörande sin utrikesekonomi. Man kan dock anta, att DDR inte länge kan fortsätta sin serie av kännbara underskott i västhandeln utan att råka in i en allvarlig skuldeirkel.

I Tjeckoslovakien har den ekonomiska tillväxten stannat av. Den ganska anspråkslösa skuldsättningen till väst skulle tillåta en tillväxt av västbandelns underskott, men den rätt försiktiga valutaadministrationen ser ut att sträva till att bevara en relativ handelsbalans. Någon tjeckisk inköpsrusning i väst är alltså knappast att vänta.

Bulgarien har under åren 1979—380 rätt märkbart lyckats öka sin västexport, som dock sjönk en aning senaste år. Då man samtidigt år, 1981 kunde märka en nära 40 procentig ökning av västimporten, måste man nu börja betona försiktighet i anskaffningarna.

1981 - en besvikelse

Sovjetunionen kunde under åren 1979—080 rätt märkbart öka sin västexport närmast som en följd av energins prisstegring efter den sk andra oljekrisen: år 1979 ökade västexporten med hela 44 procent och år 1980 med ytterligare 27 procent. Senaste år var tillväxten endast ca 9 procent.

Samtidigt steg importen av livsmedel från väst likaså betydligt och omöjliggjorde kännbara och kontinuerliga handelsöverskott.

I år håller situationen på att bli svårare än under tidigare år. Oljans prisvåg har lugnat sig och de mängder som går på export blir i stort sett lika stora som tidigare. Importbehovet när det gäller livsmedel är däremot fortfarande skriande. Underskottet i västhandeln kommer att i i jämförelse med år 1981 att fördjupas.

Då öst-väst handeln utvecklades med jättekliv under 1970-talet, siktade man i sig på den tidigare hälfen av 1980talet, då räkningen för den tidigare tillväxten förfaller till betalning. Att uppnå en fundamental jämvikt skulle kräva att man i SEV-länderna under flera år tid framåt skulle uppnå kännbara valutaöverskott.

Mot denna bakgrund är siffrorna för år 1981 klart en besvikelse. En snabb svängning i riktning mot handelsöverskott för SEV-länderna är svår att se. Den ekonomiska situationen i västländerna inger inte mycket hopp om en snabb ökning av SEV:s västexport. En radikal nedskärning av västimporten, som huvudsakligen är produktiv import skulle gnaga på SEV-ländernas tillväxtgrund, som man i allt högre grad har för avsikt att bygga på modern teknologi.

Guld och höga räntor

I utbudet på västerländsk teknologi finns ännu ingen brist. De västliga bankmännen, som anser att SEVområdet i sin helhet är närmast kreditodugligt då de fördelar nya pengar för handeln, har dock iklätt sig rollen av glädjedödare. Bankirerna i väst ropar på regeringarnas hjälp då de förhandlar om lån. Endast statsgaranterade pengar, där i allmänhet användningsändamålet och återbetalningen i form av kompensationsvaror noggrant har definierats, rör sig numera i öst-väst handeln.

Sovjetunionen har upprätthållit sin likviditet genom att sälja guld, men guldets låga pris lockar inte till sådan verksamhet i stor skala. Lån har man på den internationella penningmarknaden lyckats lyfta genom att deponera guld som lånegarantier. Dessa möjligheter saknar övriga SEV-länder.

Den höga räntenivån i väst är en faktor, som rätt illa har trasslat till SEV-ländernas betalningsbalansplaner. Huvudsakligen har SEV-ländernas lån glidande ränta och på så sätt har den anti-inflatoriska penningpolitiken i väst blivit en avsevärd börda för planekonomierna. Ännu på 1970-talet trodde de ekonomiska planerarna i SEVländerna allvarligt, att realräntorna skulle bli negativa så länge som de — 1 västliga inflationen fortgick. Därför gynnades länge låntagning, där inflationen skulle ombesörja betalningen av räntorna, I dessa förhoppningar har man dock klart bedragit sig själv och nu förfäras man över de höga räntorna som uppfattas som ett fult trick från kapitalisternas sida.

Den nuvarande situationen har förorsakat en flod av anklagelser, som kastas över de ideologiska gränserna. I SEV-länderna, och i synnerhet i Sovjetunionen, anklagas finanskapitalisterna för att de med sina lån har gillrat en fälla för socialistländerna. Polen har redan fallit i fällan. De anklagade försvarar sig med att säga att denna fälla inte har gett dem den önskade steken, emedan den efter att ha slagit igen har visat sig vara tom.

Samtidigt påstår västbankirer att de trott på den sk paraplyteorin: vid beviljningen av lån trodde man att Sovjetunionen skulle fungera som garant för sina allierade vid eventuell betalningskris. Denna teori har visat sig såtillvida bristfällig, att den inte har fungerat i praktiken.

Litet spelrum

De västliga penninginrättningarnas ställning är inte avundsvärd. Åtminstone med Polen och Rumänien måste man förbandla om uppskov med amorteringar. Räntorna vill man ha på utsatt tid. Att addera ränteavgifterna till lånekapitalet skulle förlänga skuldcirkeln i det oändliga.

18

Ungern har under de senaste åren för nom att leverera livsmedel till sina SEV-grannar. Hårdvalutan räcker till för att täcka underskottet i västhandeln

Penningvärldens fullkomliga inflexibilitet skulle för sin del utgöra ett allvarligt slag mot hela öst-väst handeln. SEV-ländernas västexport är synnerligen beroende av västimporten. Om penningströmmarna i handeln skulle stanna upp skulle det leda till en snabb nedgång i SEV-ländernas västexport, varvid indrivningen av de ackumulerade skulderna i praktiken skulle bli omöjlig. Kompromisser måste således sökas och också finnas.

Polen har meddelat, att man för varje kvartsmiljon dollars tillägsslån kunde generera tilläggsexport för en miljard dollar. Denna beräkning tycks dock eka för döva öron, så djup bedöms den polska krisen i väst.

I den nuvarande situationen är spelrummet i öst-väst handeln ganska begränsat. Kraven på motköp måste växa ytterligare från den nuvarande höga nivån. Handeln måste dock balanseras och fås att svänga till överskott för SEV-ländernas del under de närmaste åren, även om de behövliga medicinerna är oangenäma att avnjuta.

Anpassningsvårigheter

För SEV-länderna är situationen synnerligen oangenäm. Under 1970-talet medförde intensifieringen av de ekonomiska relationerna med väst förbättringar i konsumtionsnivån. På samma gång steg dock konsumtionsförväntningarna snabbare än det var möjligt att förverkliga västliga konsumtionsvanor. Nu måste man börja stilla dessa förväntningar.

tjänat hårdvaluta ge I Polen är nedgången i levnadsstandarden synnerligen brant. I Rumänien har sökandet efter yttre balans gett upphov till köer, ransonering och inflation på hemmamarknaden. Motsvarande anpassningssvårigheter kan i olika hög utsträckning iakttas i övriga SEV-länder, fastän återverkningarna på välståndet ännu inte med full effekt har slagit igenom. Endast i Sovjetunionen, där de mäktiga naturrikedomarna väsentligt ökar det utrikesekonomiska spelrummet, kan välståndsutvecklingen bli relativt oberoende av betalningsbalansfrågor.

Till nyckelfrågorna i SEV-ländernas utrikesekonomi hör också hur de ekonomiska förhållandena mellan Sovjetunionen och de sk små SEVländerna utvecklar sig. Trots att Sovjetunionen har vägrat att ansvara för sina bundsförvanters lån i enlighet med ”paraplyteorin”, har Sovjet dock blivit tvunget att lindra SEV-ländernas ekonomiska trångmål. Sovjetunionens fordringar på transfer-rubel mer än fördubblades från år 1979 (ca 4,1 miljarder dollar) till år 1981 (11,3 miljarder dollar). Det här betyder att Sovjetunionen på sitt konto har samlat en ökande mängd av SEVs interna pengar som transfer-rubel, som möjligen i framtiden kan användas för inköp från de små SEV-länderna, om deras leveransmöjligheter i framtiden blir bättre. Till inköp från väst duger inte transfer-rubeln.

Efter att Sovjetunionens fordringar på transfer-rubel bla via energiprisernas uppgång har vuxit har oljeleveranserna till bundsförvanterna skurits ned. Samtidigt har man dock med Polen gjort ett avtal, i vilket Sovjetunionen går med på ett överskott på 1,2 miljarder transfer-rubel under år 1982.

För de små SEV-länderna är situationen ganska svår. I västhandeln borde man få till stånd överskott på samma gång som erhållandet av resurser i den interna SEV-handeln stöter på svårigheter. De ekonomiska förlusterna av Polen-krisen anstränger dessutom på ett eller annat sätt hela SEV-områdets ekonomi.

Fastän svarta moln har samlat sig över öst-väst handeln som avslutning på det synnerligen soliga 1970-talet måste man i alla fall komma ihåg, att det är fråga om business som årligen omsluter nära 100 miljarder dollar. En affärsverksamhet i denna storleksklass är inte likgiltig för någondera parten, må de politiska och ekonomiska konjunkturerna sedan vara vilka som helst. Det lönar sig att diskutera och upprätthålla kontakter också då svårigheter färgar atmosfären.

Tauno Tiusanen 0

Forum 11/82