Det finlandssvenska näringslivet
av Anders Billing Forum 2008-04, sida 14-15, 24.04.2008
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 2888 Skicka din debattartikel till adressen: EH feedbackQforum.f. Vi tar gärna emo även kortare texter.
EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 2088
DEBATT
Kommentera debattartikeln genomatt skicka mejl till adressen: feedbackOforum.fi.
Det finlandssvenska näringslivet
X Få stenar lämnas ovända inför uppmärksammandet av de 200 åren sedan Finland och Sverige gick skilda vägar. Böcker och forskningsrapporter om det svenska i Finland väller fram på bokdiskarna och den ena minnestillställningen efter den andra arrangeras. En central aspekt av denna historia ligger dock fortfarande och vilar dolt under sitt stenblock: de svenskspråkiga kapitalägarna och industrialisterna.
För de flesta i Finland är det självklart att det högre näringslivet har varit och är än i dag nedlusat med svenskspråkiga. Men av någon anledning är detta ingenting man pratar om bland finlandssvenskarna själva. Om saken förs på tal, avfärdas det i stället ofta som en klyscha uppfunnen av skelögda rikssvenskar.
Denna reaktion drabbade mig, som svensk ekonomijournalist, för några år sedan. Bolagsfusionerna hade vid den här tiden avlöst varandra — Telia och Sonera, Stora och Enso, Merita och Nordbanken, Cloetta och Fazer, Tieto och Enator för att nämna några. Det visade sig att i bakgrunden till flera av de finländska företagen fanns en väl sammanhållen grupp med kapitalister och industriledare som alla var svensk Anders Billing är redaktionschef på affärsmagasinet Affärsvärlden i Sverige.
kia och dess förra chef Kari Kairamos Management by Perkele, att det kom som en angenäm överraskning att det fanns någonting annorlunda också - som dessutom talade svenska! Men jag hann knapp in på finanskoncernen Sampos bolagsstämma och börja ställa frågor innan George Ehrnrooth, styrelseproffs och en av de verkligt tunga i Finlands näringsliv, snäppte av frågeställningen.
”Jag känner mig inte som en representant för det finlandssvenska näringslivet. I den mån jag känner mig som representant för någonting är det hellre som för det finländska”; förkunnade han kallt.
Ehrnrooth fick medhåll från nästan alla jag därefter talade med, professorer som kapitalister. Visst kunde det kanske ha funnits i historien, när det fanns en svenskspråkig bolagssfär kring dåvarande Föreningsbanken. Men det var bortanu. Sampo-vd:n Björn Wahlroos var den som mest ville kännas vid beskrivningen, även om också han hävdade att det tillhörde det förgångna. Han levererade sitt favorit citat om samarbetet med de ”förstklassiga finska ingenjörerna” som inte kunde sälja, och de pratiga fin marna i de 100 bolagen på Helsingforsbörsens huvudlista hade 20 procent svenska namn. Att säga att dessa var finlandssvenskar var ju ingen självklarhet, men det gav en fingervisning (samtidigt finns det ju folk med finska namn som bekänner sig som finlandssvenska, vilket kunde kompensera åt andra hållet). Minoriteten höll sig till och med med en egen Handelshögskola (och affärstidning, som den du håller i handen!). Lägg därtill alla smeknamn (Toffe, Nalle, Jojje, Mike, Kobbe och så vidare) och föreningarna (Handelsgillet, Svenska klubben, Nyländska jaktklubben etc.) så framträdde tydligt konturerna av ett sammanhållet finlandssvenskt näringsetablissemang.
Oomskrivet. Efter reportaget har jag fortsatt min odyssé in i Svenskfinlands eventuella näringsliv. Denna resa har gett två tydliga svar. Det första att det finlandsvenska inflytandet i Finlands näringsliv i flera fall går att spåra ända tillbaka till separationen för 200 år sedan. Det andra att detta inflytande knappast alls skildras i journalistiken eller i historieforskningen.
Vad som finns går att hitta i d 1700-talet. Bland ägorna fanns bland annat Fiskars Bruk, som gick över i hans sons ägo efter riksdelningen. Bruket såldes sedan till den driftige apotekaren John Julin. Trots enorma förändringar och flera turer i Fiskars under åren, finns Julinarna än i dag i ägarlistan till bolaget.
Sonen till Bengt Magnus Björkmans andra son grundade en trådrullefabrik under namnet Kaukas, som i sin tur hans son Gösta Björkenheim sedan drev upp och gjorde om till pappersbruk. Han blev därefter vd för det större bruket Kymmene, det bolag som dryga hundra år senare skulle gå ihop med Kaukas och bilda UPM - ett bolag där det svenskspråkiga inslaget än i dag är stort, åtminstone i ägarlistan.
Gamla ägarna kvar. Även om ägandet i bolag som Kaukas och Fiskars i dag är relativt spritt, har de fungerat som bas och bottenplatta för ett flertal andra svenskspråkiga kapitalister och tjänstemän. Under andra halvan av 1800-talet var exempelvis officeren Hugo Standertskiöld en framträdande kapitalägare och delägare i Kaukas och flera andra bolag. Här kan också nämnas Gösta Serlachius som i början av 1900-talet var vd för Kymmene, men sedan tog över familjeföretaget GA Serlachius, som ju senare blev Metsä-Serla oc get går att spåra långt tillbaka i historien. Men som sagt verkar det finnas mycket litet skrivet som direkt behandlar ämnet. Ekonomihistorikern vid Helsingfors universitet Susanna Fellman har kommit närmast i sin forskning kring företagsledningarnas historia, bland annat med diskussioner om språktillhörigheten, dock utan att behandla kapitalägandet och kopplingarna fram tilli dag. Forum för ekonomi och teknik har också stått för djupdykningar i enstaka företag.
Mer journalistiska eller populärt hållna skrivningar verkar saknas helt. Som en jämförelse har det i Sverige publicerats åtskilliga biografier om familjen Wallenberg - ifjoltvå plus en tv-dokumentär. Jag har däremot inte kunnat hitta en enda biografi över släkten Ehrnrooth eller deras anfäder. Möjligen kan granskningar av finlandssvenska kapitalägare finnas hos Suomalaisuuden Liitto, fast då - sannolikt —- med en annan vinkel,
Vill framstå som finländare. Man kan fråga sig vad som är orsaken till denna tvekan hos finlandssvenskar att inte vilja beskriva sig själva som en gruppi näringslivet. På andra områden är ju gruppen inte direkt nödbedda när det gäller självreflektion. Inte heller är ju historieintres ”Man kan fråga sig va ju också kraven varit från vänsterhåll på en mer handfast utjämning av kapitalägandet i landet. Bäst att inte väcka det lejon som sover.
En tredje, och nog inte så liten orsak är viljan hos finlandssvenska direktörer att (inte minst inför finnar) först och främst framstå som finländare och absolut inte som några gynnare av Sverige. Patriotismen är nog långt större än intresset för den egna minoriteten.
Det är synd. Jag tror att alla skulle vinna på en bättre genomlysning av det finlandssvenska näringslivet och dess historia, Det skulle kunna undanröja fördomar och missförstånd som ger upphov till onödigt split mellan språkgrupperna. Det kunde också leda till en mer otvungen stolthet och acceptans för en skicklig finländsk svenskspråkig företagar- och industrialisttradition som har gynnat hela landet. För att inte tala om att bidra till ökad förståelse hos oss, skelögda svenskar.
Det kan vi behöva, inte minst idag. Att det finlandssvenska näringslivet existerar och är livskraftigt har vi kunnat iaktta på nära håll bara det senaste året. I somras köpte Fiskars Iittalakoncernen med de svenska märkena Rörstrand och Höganäs. Några månader senare förvärvade stiftelsekontrollerade Stockmann svenska klädked språkiga. Följaktligen for jag i bör- landssvenskarna som inte kunde enskilda storbolagens biografier. Ett idag M-real. set särskilt litet hos näringslivstop- som är jan Lindex. Ytterligare en tid därjan av 2004 till Helsingfors för att annat än just det. antal timmar i Hankens bibliotek Bolag som Fiskars, Kaukas, Kym- | pen. Tag bara ovan nämnde Wahl- orsaken ti ll efter köpte Ehrnroothkontrollerade göra ett reportage om ”Det finlands- gav ytterligare stöd för tesen. Den mene och Serlachius tillhörde vidare | roos som har lagt miljoner på att detaljistkoncernen Tiimari svenska svenska näringslivet! Företagsledartradition. Jag fortsatte | viktigaste pusselbiten dök dock upp den grupp företag som fanns i bak- köpa och rusta upp Gustaf Mauritz denna kedjan Gallerix.
Ambitionen var inte på något dock min research och resultatet var | iSverige, en bok som kom ut 2007 grunden i Föreningsbankens upp- Armfelts gård Åminne. tvekan hos Det Sverigebaserade, delvis finsätt att förminska det “finska uppenbart. Utan tvekan fanns här ”Kopparkungen - Handelshuset byggnad, efter starten 1862. Det var Enorsak är säkerligen att närings- finlan ds- landssvenska My SQL, såldes i börnäringslivet! Men bilden av Fin- en grupp svensktalande finländska Björkman i Stockholm” av den Upp- bland annat från sin roll som ban- livshistoria ofta är långt mindre po- jan av året till USA i en jätteaffär. lands näringsliv i Sverige var så gott industrialister och finansfolk, över- | salabaserade ekonomihistorikern kens starke man som Göran Ehrn- pulärt än skildringar av politis- svenskar att Ovanpå allt detta kan läggas Björn som uteslutande präglad av No- representerade i toppen. I flera fall Klas Nyberg. Det visade sig att man rooth i mitten av 1900-talet kunde ka och militära händelseförlopp. inte vi lj a Wahlroos och Sampos mångmil var de uppbackade av det välkända | kan dra en någorlunda rak linje från lägga grunden till sin familjs finans- | En annan är säkerligen den politis- beskriva si jardköp av aktier i Nordea, den stiftelsekapitalet, men även utanför | svenska bruksägare från tiden för dynasti, bland annat med ägande i ka kraften i ett klarläggande av den soc g bank där han en gång jobbade och ”Man kan dra en någor lunda rak linje det verkade det finnas en stark fö- riksdelningen fram till dagens fin- både Kaukas och Fiskars. Det sist- svenskspråkiga minoritetens infly- själva som som under 1900-talet samlade det från svenska bruksä gare från tiden retagsledartradition bland finlands- | landssvenska kapitalister. nämnda är än i dag klenoden i fa- tande över och kontroll av industrier en grupp i svenskspråkiga kapitalet. en a . e svenskarna. Boken handlar om svensken miljen Ehrnrooths industrigrupp. och företag i Finland, än i dag. Finns .” = Visst vore det finländska svenskför riksdeln ingen fram till dagens En grov genomgång från denti- | Bengt Magnus Björkman som var Detta var bara några exempel på | det möjligen mörka vrår i bruks- närings språkiga näringslivets historia en finlandssvenska kapita lister” den visade att av styrelsemedlem- Finlands rikaste man i slutet av bolag där det svenskspråkiga insla- | patronernas historia? Åtskilliga har livet! historia värd att berätta? m