Det skattefria ordet
av Mikael Ingberg Forum 2011-12, sida 17, 20.12.2011
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 12 2811
Mikael Ingberg är ekonomie doktor och tidigare vd på Folkhälsan och Aktia.
Det skattefria ordet
Den tredje statsmakten rasar. För att delvis lappa hålen i statsbudgeten — så säger regeringen — har en proposition om att pålägga prenumererade tidningar och tidskrifter en momsskattesats om 9 procent godkänts i riksdagen.
En dylik skatt är en fara för det fria ordet, tryckfriheten är hotad!, utropar en samlad journalistkår, Pålagan är politikernas försök att straffa journalistkåren, att tysta det fria ordet, låter retoriken som värst.
Kimmo Sasi, som i ett uppmärksammat inlägg i riksdagen vågade stödja tidningsmomsen och samtidigt konstaterade att det kanske inte vore helt fel om någon liten, dålig tidning skulle läggas ned som en konsekvens av momspåslaget, skälls ut av en samlad ledarskribentkör och uppmärksammas med nidteckningar i journalisternas intressebevakningsorgan.
Vad är det då fråga om, detta politikernas försök att tysta tidningspressen.
I skatteadministrationens strävan att bredda basen för mervärdesskatten, som ju under senare år faktiskt har breddats till att innesluta de flesta varor och tjänster, har nu turen kommit till prenumerera de tidningar och tidskrifter, Tidningar och tidskrifter i lösnummer och webb-baserade informationstjänster har redan tidigare va rit momsbeskattade, men pre numererade tidskrifter har varit Det kun d e var nollbeskattade.
momsskyldiga, som ju faktiskt betalar mors. Detta gäller för övrigt också för andra momsskyldiga med nedsatt momsprocent, till exempel jordbrukarna. Prenumerationstidningarnas nedsatta moms har alltså de facto inneburit ett dolt näringslivsstöd för mediebranschen, Och dessa stöd har ju journalist kåren i allmänhet försökt utrota med blåslampa.
Tidningarnas reaktioner på momshöjningar - och nu talar jag närmast om de finlandssvenska dagstidningarna - har varit litet speciella. Antingen har man skrikigt ut att hela momshöjningen kommer att slås ut på priserna, tydligen för att verkligen få konsumenterna att börja fundera på om det är värt att hålla kvar sin tidning. Eller så — som Västra Nyland — har man fattat beslut om att försämra produkten (Västra Nyland kommer efter årsskiftet att utkomma enbart fem gånger per vecka),
Västra Nylands reaktion på momshöjningen är —- tycker jag —- symptomatisk på de finlandssvenska tidningshusens brist på framtidstro. Man känner på sig att det inte egentligen finns någon framtid på lång sikt. Man för en seg försvarskamp, men känner innerst inne att man redan har förlorat kriget. Små nedskärningar, kostnadsinbesparingar, försämringar av servicen är svaret på en minskande prenumerantskara och hård konkurrens från nya medier — och på skattehöjningar.
Ett alternativ till detta accepterande av de finlandssvenska mediernas dystra öde kunde vara att man aktivt
Detta — att prenumerera- möj ligt att öka skulle sträva till att påverka sin framde tidningar har varit nollbe- 4 4 - tid på ett positivt sätt. Vi har en växskattade - är förresten viktigt. tidnings ande tvåspråkig befolkning i vårt Det innebär nämligen att för- prenumeranters land. Det kunde vara möjligt att öka säljningen har varit skatteplik- AA 4 tidningsprenumeranters och övritig - till noll procent —- och att och Ovriga ga finlandssvenska mediekonsumenalla inköp för verksamheten — finl andssvenska ters antal genom satsningar och intryckeritjänster, distributions- me di akon sU- vesteringar, kanske till och med på tv tjänster, huvudkontorsinvesteringar etc - har varit avdragbara,
Detta har sannolikt lett till att en hel deltidningshus stundom till och med har fått mervärdesskatt inbetald på kontot till skillnad från de flest menters antal genom satsningar och investeringar, kanske till och med på två språk.
språk. Man kunde anfalla och inte enbart försvara.
Men för detta behövs kunnande, mod och resurser, Jag tror att det finns kunnande. De finlandssvenska fonderna — som ju i dag i praktiken äger tidningshusen — har resurser. Men finns det mod? m