Detektorn som luktar bluff

av Johan Svenlin Forum 2015-01, sida 32, 29.01.2015

DE SKAP

GENOMTRÄNGANDE. En iransk forskare har enligt egen utsago utvecklat en detektor som snusar fram alkohol och knark på hundratals meters avstånd.

Detektorn som luktar bluff

JOHAN SVENLIN TEXT

X Försök inte dölja en fickplunta fylld med cognac för ordningspolisen på gatorna i Teheran. De upptäcker den ändå med sin nya spaningsradar, utvecklad vid Gilan Science and Technology Park i Iran.

Med högteknologins hjälp ska iranska polisen äntligen komma åt knarkare, skåpsupare och andra ligister. Polisen kan till och med avgöra graden av drogberoende, allt detta på 1500 meters avstånd.

Men användningsområdet är bredare än enbart polisiärt spaningsarbete och drogbekämpning. Nödställda människor som hamnat under rasmassor efter jordbävningar kan också hittas med den nya detektorn.

I den nyhetsartikel om knarkradarn som iranska nyhetsbyrån Mehr skickade ut i slutet av december förklarar uppfinnaren själv, Seyed Ali Hosseini, sin innovation så här ”Sändaren skickar radio- och magnetvågor som stimulerar molekylerna som eftersöks vilket får dem att frigöra joner. Mottagaren registrerar joner och molekylära lager skickar åter signaler till målet för att känna av egenskaperna” citeras Seyed Ali Hosseini.

Nobelglans. Kai Nordlund, professor i fysik vid Helsingfors Universitet har inte läst om knarkradarn, men han tycker att nyheten luktar skumt från första början.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1201 ”Antingen är uppfinningen en bluff eller så har nyheten blivit gravt förvrängd på nätet. Ibland kan vettiga saker bli galna där”, konstaterar han.

Efter att han läst hela artikeln skrattar han högt.

”Det här är ju helt vansinnigt. Hur ska man få tillbaka signalen? Det är omöjligt att fånga upp molekyler på så långt avstånd”, säger Nordlund.

Seyed Ali Hosseinilånar en del av begreppenisin förklaringsmodell från masspektrometri, en upptäckt som belönades med Nobelpriset år 2002.

Masspektrometri har fått en lång rad vardagliga tillämpningar, bland annat i skannrar som upptäcker explosiva material på flygplatser. Numera görs också dopnings- och narkotikatester rutinmässigt med masspektrometri.

Vid masspektrometri stimulerar ett radiofält molekyler så att joner separeras ifrån varandra. En delsparkas ut och sprids slumpmässigt ur testmaterialet och dessa partiklar måste sugas upp för att man ska kunna göra en analys.

”I en flygplatsskanner mäter det elektromagnetiska filtret den massa som ska undersökas på några centimeters avstånd. Det är helt omöjligt att man med en vettig sannolikhet skulle kunna detektera molekyler frå mycket små mängder knark på 1500 meters avstånd”, säger Kai Nordlund.

Vetenskapens rötägg. Ibland görs vetenskapen till en politisk eller ekonomisk önskebrunn i stället för en metod för att skaffa ny kunskap. Liksom tidsmaskiner och teleporteringsmaskiner saknar alltså denna otroliga uppfinning en hållbar vetenskaplig uppbackning.

Iran har under 2000-talet främst förknippats med kärnforskning som varit politiskt driven. Öppenheten har inte alltid uppfyllt internationella överenskommelser. Kai Nordlund vill ändå inte avfärda Iran som en oseriös forskningsnation.

”Nej, det finns många duktiga forska re i Iran, även om många av dem vill lämna landet. Till exempel inom materialfysik och partikelfysik har iranska forskare moderna simulationer. Vi ska komma ihåg att vi också har haft befängda vetenskapsnyheter från Finland som fått plats i medierna. För något år sedan till exempel lovade en finländsk tandläkare att han kunde rena sjöar med hjälp av en laser” Så du kan med andra ord lugnt ta med dig fickpluntan när du åker till Teheran, men packa inte ner den i handbagaget när du checkar in på flyget. Riktig masspektrometri funkar nämligen.