Deutsche Bank lever upp till ledarrollen

av Erkki Olin Forum 1990-13, sida 04-06, 13.09.1990

Taggar: Orter: Tyskland Teman: banker

Deutsche-chefen Hilmar Kopper vill se Tyskland i förmedlarrollen, precis som förbundskansler Helmut Kohl. Det bär uppåt för Deutsche-aktien efter den framgångsrika DDR-manövern.

Västtyska banker i österled:

DEUTSCHE BANK LEVER UPP TILL LEDARROLLEN

Text: Erkki Olin Berlin!/Frankfurt

Västtyska överskottsekonomin får ett välkommet utlopp i samban med de tyska staternas förening.

Deutsche Bank-chefen Hilmar Kopper ser ett förenat Tyskland som en förmedlare eller ett drivhjul i ett ekonomiskt integrerat Europa.

chefen för den västtyska riksbanken

Bundesbank, Karl Otto Pöhl intyga. Kapitalbildningen år 1989 i Förbundsrepubliken Tyskland uppgick till sammanlagt 309 mrd DEM. Av den summan utgjorde det privata sparandet 170 mrd DEM eller över 13.5 procent av disponibla inkomster. uppger Pöhl i tidningen Die Welt den 2 juli under rubriken Den Sprung ins kalte Wasser wagen, avsedd att hålla humöret uppe bland ängsliga DDR-medborgare efter valutaunionens ikraftträdande.

TR är ett sparsamt folk. Det kan

Alla som kan en gnutta nationalekonomi vet att man sätter likhetstecken mellan sparande och investeringar. För att ge en kontrollerad växt skall den huvudekvationen vara i jämvikt — i varje fall på sikt. Annars uppkommer störningar.

Den västtyska ekonomin ”lider” alltså av ett ”hejdlöst” sparande, som vi finländare i gott sällskap med svenskar och danskar i egenskap av konsumtionshysteriker kan ha svårt att fatta.

Bundesbank har räknat ut att det årliga konsumtionsmankot i Västtyskland. efter att landets investeringsbehov tillgodosetts 13/1990 FORUN,

Frankfurt har kanske hållit för låg profil i det politiska maktspelet. Men det är ju inte med profiler man utövar makt. Mitt på bilden Commerzbanks huvudbyggnad i Frankfurt.

grovt taget är 100 mrd DEM, d v s omkring 240 mrd finska mark. Det är alltså den årliga merkonsumtion bundesburgern borde mäkta med, för att hålla lågan vid liv — den låga som i år gett ekonomin en växt på 4,9 procent, och under förloppet av ett år åstadkommit ett tillskott på 600 000 arbetsplatser!

Att det finns alternativ att göra sig av med likviditetsöverskottet är klart. Investeringar utomlands är en möjlighet. Men lätt är det inte i ett närapå mättat marknadsläge. där bara de stora riskerna med långa återbetalningstider — typ engelska kanaltunnelprojektet — återstår att ta. Dessutom har den utvägen ingen direkt effekt på sysselsättningen i hemlandet.

Exportökningen hjälper till att hålla ekonomin i gång. men också här finns ett tak. Därför kommer valutaunionen med DDR och den snara tyska återföreningen som på beställning såväl för Bonn som för banktjänsterna i Frankfurt. Det är här överskottsekonomin nu finner sitt naturliga utlopp utan inflationspåföljder eller höjd ränta. Den enda bromsande faktorn finns i själva investeringsobjektet: DDR. Landet kan inte snabbt nog absorbera kapitalflödet från väst. Därför måste röjningsarbetet komma igång.

. . Penningen blir knap — D-marken kommer att förändra vardagen för östtyskarna säger Pöhl. — Penga blir det knappt om, men varor och tjänster kommer det att finnas i ymnighet. Nu lönar det sig verkligen igen att arbeta och spara. konstaterade han i ett cirkulär som gick ut till de östtyska hushållen och företagen I 8.3 miljoner exemplar just i lagom tid före valutaunionen i juli.

Han blev tagen på orden. Tyskarna tycks vara ett ovanligt eftertänksamt folk. De 180 miljarder östmark DDR-medborgarna hade deponerade skulle enligt fördraget till största delen omvandlas till Dmark i parikurs, och blev också till största delen liggande kvar på kontona. Dethär är begärliga medel. som de västtyska bankerna nu vill åt. För varje sparslant de lyckas låna in har de enligt banklagen rätt att låna ut tio slantar. Låntagare är naturligtvis de livsdugliga östtyska företagen.

Kansallis 6 gånger om

Dividerar man Deutsche Banks balansomslutning med talet 6. blir kvoten enligt gällande kurs ungefär lika stor som slutsumman i Kansallis-Osake-Pankkis balansräkning. Deutsches årsvinst efter skatter uppgick 1 fjol till 3,2 mrd finska mark. och dividendutdelningen var 1.340 mrd finska mark eller 12.5 procent större än året innan.

Balansposterna avslöjar naturligtvis inte den verkliga finansiella styrkan i Deutsche. För en utomstående är det t ex omöjligt att uppskatta vad de fastigheter ban FRUN 13/1990

Nyckelfakta

Q Deutsche Bank har alltid varit tongivande inom regeringskretsarna i Bonn. Förre chefdirektören Alfred Herrhausen, som i november i fjol föll offer för ett bornbattentat, var en förgrundsfigur inom tyskt näringsliv och drev på det tyska återförenandet. Han hade just framgångsrikt avslutat en affär, där det engelska mäklarföretaget Morgan & Grenfell övergick i Deutsches ägo. Efterträdaren Hilmar Kopper är den av Deutsche-direktörerna som redan tidigare hade ansvaret för företagförmedlingen — den del av verksamheten Morgan & Grenfell nu skall sköta på koncernnivå. Detta skulle tyda på att företagsköp och -sammanslagningar är att vänta inom tyskt näringsliv. Mer än hälften av de västtyska företagen har regler i sina bolagsordningar, som begränsar en aktieägares rösträtt och förhindrar fientliga take overs. Det är förklaringen till att Västtyskland besparats kasinoekonomin. Inom Deutsches egen bolagsstämma t ex har ingen enskild aktieägare rätt att rösta för mera än 5 procent av möjliga totala antalet röster.

Också de två övriga affärsbankerna bland The Big Three, som de stora bankerna kallas bland fackfolket, Dresdner Bank och Commerzbank, har i likhet med Deutsche Bank börjat känna en viss oro för de tyska småspararnas reaktioner. En flykt från vanliga lågräntekonton till sparformer me högre avkastning är orsaken. Också den kommande friare konkurrensen inom EG är ett orosmoment, eftersorn det betyder att till exempel de stora engelska bankerna med Barclay Bank i spetsen utgör ett presumtivt hot. Försäkringar ingår numera i de storas utbud.

På den östtyska marknaden är det än så länge privatkontona som är huvudintresset bland de tre stora. Lånegivning i nuläget sker enbart till privatpersoner och mindre privatföretag. Den verkliga godbiten är en restfond kallad European Recovery Program (ERP) på 6 mrd DEM — en kvarleva från Marshallprogrammet, som kan bevilja lån åt nygrundade företag ( t ex en östtysk tandläkare som vill öppna egen praktik) till en fast ränta om 6,5 procent och en löptid på 15 år. ERP sköts av de tre offentliga kreditinstitutionerna: Kreditanstalt fiir Wiederaufbau, Die Berliner Industriebank ochDie Deutsche Ausgleichsbank, men själva krediterna beviljas via de tyska affärsbankerna som får goda provisionsintäkter på lånen.

En annan godbit. som de tre stora dessvärre gick miste om, är den bank som har skött utrikeshandeln inom DDR: Deutsche Aussenhandelsbank., populärt kallad Daba. Daba har sin främsta resurs i en kunnig och välinkörd personal, och kommer troligen nu att fortsätta verksamheten med regionala Wesrdeutsche Landesbank som partner. E ken äger är värda. I Deutsches aktieinnehav beräknas däremot ingå en dold reserv på 19,6 mrd DEM eller omkring 47 mrd finska mark. Skatten på realisationsvinsten blir visserligen 53 procent. Siffran. som ingått i tidningen Financial Times, har tagits fram av engelska konsultföretaget UBS Phillips & Drew.

Det är inte att undra på att fd chefdirektören Mika Tiivola för ett par år sen i ett uttalande bävade för möjligheten att Deutsche var ute för att köpa en finsk bank! Numera kan den möjligheten nog anses vara minimal.

Vad som mest intresserar de tyska bankjättarna för ögonblicket är givetvis

Staatsbank, DDR:s riksbank, kommer att upplösas efter hand. Personalen på 14 000 kommer delvis att förtidspensioneras, men en stor del kan sysselsättas av de västtyska affärsbankerna. Målet är att ingen skall bli utan arbete, säger presschefen Bernd Schröter (bilden), talesman för generaldirektören vid Staatsbank der Deutschen Demokratischen Republik på Charlottenstrasse 33 i Berlin.

den östtyska marknaden. Såväl Deutsche Banks. som de två andra storbankernas. Dresdner Bank och Commerzbank, strategi går ut på att så snabbt som möjligt breda ut filialnätet över DDR.

Deutsche och Dresdner kunde samsas om hur den östtyska handelsbanken Deutsche Kreditbanks filialkontor skulle fördelas. Deutsche fick 118 kontor och Dresdner 72. 7000 Kreditbankanställda fick jobb på Deutsche, som i år kommer att satsa 30—40 miljoner DEM i investeringar på den östtyska marknaden, Kreditbanks lån till östtyska företag har Deutsche naturligt nog inte velat ta på sig i nuläget, så länge det inte finns säkerhet eller går att uppskatta vad gäldenärföretagens egna tillgångar egentligen är värda.

För Deutsche gäller det nu bara att vänta och se vad som blir kvar av östkombinaten efter strukturomvandlingen. Omkring 30 procent av DDR- företagen väntas stryka med på den kuppen. Deutsches intressen är välrepresenterade i det organ, kallat Treuhandanstalt som har hand om de 8000 östtyska företagens sanering oc vänd

Deutsche Bank…

fortsättnin skall se till att företagens tillgångar och skulder blir redovisade på västerländskt manér. Banken kan alltså välja och vraka bland de östtyska företagskunderna.

Det är uppenbarligen först efter den konkursvågen Deutsche har för avsikt att för sin del utveckla den drivhjulsverkan i Europa bankens chefdirektör Hilmar Kopper utlyser, för ett enat Tyskland — i sin artikel i tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung den 28.5.1990 under rubriken: Deutschland: Drehscheibe zwischen Ost und West. Och banken är självfallet redan på plats med representation i de övriga SEV-länderna. Förbundskansler Helmut Kohl har också uttalat sig i liknande ordalag.

Tyska visioner

Att visionerna sträcker sig längre än så antyds av att regeringsmedlemmar i Bonn redan hunnit uttala sig om de ryska planerna att införa marknadsekonomi. Ifall något land har rätt att uttala sig i saken, så är det väl just Västtyskland i egenskap av största exportör till Sovjet.

Kopper visar att drivhjulseffekten verkligen bygger på konkreta handelspolitiska fakta. Två tredjedelar av DDR-exporten går till SEV-länderna och därav 40 procent till Sovjet. Av Förbundsrepublikens export faller 55 procent på EG-länderna, men också en rätt betydande andel på östblocket — 5 procent mot 2,7 procent för EG i genomsnitt.

Handeln mellan blocken liknar i dag enligt Kopper den som sker mellan utvecklings- och industriländerna. De senare får råmaterial i utbyte mot investeringsvaror. Att det här finns utrymme för en enorm strukturell utveckling tar Kopper för givet. DDR konfronteras abrupt med den krassa verkligheten genom D-markens inmarsch och rycks med i den västliga galoppen från sin sävliga lunk. Så värst länge dröjer det inte förrän agnarna kan skiljas från vetet och de företag som kan stå sig i ett Öppet konkurrensläge utkristalliseras, tror Kopper.

Men vad kommer då att falla på bankernas lott? Enligt Kopper liknar planekonomin ett system, där transaktionerna sker in natura. Bankerna skall nu lära företagen hur en penningekonomi fungerar, och sköta kapitaltillförseln, men också bibringa kunderna modernt managementkunnande.

— Ett enat Tyskland kommer att vara som predestinerat att sköta rollen som drivhjul för ekonomisk aktivitet mellan väst och öst. Via DDR öppnas dörren för de västtyska företagen till det övriga Östeuropa. Språkkunskaper och förtrogenheten med östblocksförhållandena inom DDR och intresset från västtysk sida för att öppna nya avsättningskanaler och bygga industrier är basen för vad Kopper kallar en ”meningsfull symbios”.

Aktiviter i öst får inte minska på insatser i väst, säger slutligen Kopper. Med de senare avser han Tysklands EG-insats, och låter precis som förbundskanslern. Oder — ist es vielleicht umgekehrt. 6

EMS OCH VÄSTTYSKLAND

Text: Sinimaaria Ranki

Den ekonomiska tyngdpunkten i världen har flyttat från USA till Europa. 90-talet kommer att vara de stora stegens decennium fö

EG:s ambitiösa integrationsplaner. Samtidigt som Västeuropa ivrigt skyndar mot en monetär union, försöker öststaterna få sina underutvecklade ekonomier i et någorlunda konkurrenskraftigt skick. Här fick Östtyskland en rejäl lyckospark, som tycks ha inträffa vid exakt rätt tidpunkt.

en enorma = flyttningsströmmen, D:- uppstod efter att gränsen mel lan de båda tyska staterna öppnats, började vid årsskiftet hota med övermäktiga ekonomiska och politiska problem. Med tanke på vardera var Bonn tvungen att snabbt hitta på ett effektivt medel, som skulle stoppa invandrarströmmen. Med tiden blev det klart. att det fanns en enda lösning. Som det på en demonstrationsskylt i Östtyskland stod: ”Kommer inte DEM till oss, går vi till den!” Östtyskarna fick marken.

Den tyska valutaunionen förväntas påverka inflationstakten och räntenivån i Västtyskland, och sålunda skaka DEM:s stabilitet. För den pågående europeiska integrationsprocessen skulle dock en avsevärd försvagning av västmarken vara ödesdigert.

Definition

EMS (European Monetary System) bildades 1979 av Europarådet som en del av strävan efter ett monetärt integrerat område mellan EG-länderna. EMS har fyra byggstenar 1) växelkursmekanismen ERM (Exchange Rate Mechanism) 2) valutaenheten ECU (European Currency Unit) 3) fonden EMCF (European — Monetary Fund) 4) kreditstödsarrangemang.

Cooperation

Dessa fundament skall bana väg mot det europeiska monetära samarbetets huvudmål e EG skall bli en zon med intern (= låg inflation) och extern (= stabila växelkurser) monetär stabilite + genom nära samverkan skall man nå konvergens i den ekonomiska utvecklingen, ökad tillväxt och minskad arbetslöshet.

Växelkursmekanismen. Varje valuta har en fast centralkurs gentemot ECU. Av centralkurserna beräknas bilaterala paritetskurser medlemsvalutorna emellan. Eftersom EMS syftar till upprätthållandet av fasta men justerbara växelkurser (adjustable peg), måste centralbankerna intervenera i fall valutan närmar sig den tillåtna fluktuationsgränsen. Detta fluktuationsut rymme eller band är +/—-2,25 Za runt respektive paritetskurs.

Valutaenheten. ECU är egentligen en valutakorg. där varje EG-valutas marknadskurs har ett vägt genomsnitt, som baserar sig på respektive lands bruttonationalprodukt. ECU har ingen egen sedelstock. utan den är enbart en officiell vär de- och kontoenhet. Den kan användas som betalningsmedel eller reservvaluta.

Fonden och kreditfaciliteterna. Det finns tre typer av kreditstödsarrangemang: ultrakorta (administreras av EMCF). korta och medelfristiga lån. Den första typen används för att underlätta finansiering av interventioner. Den andra typen beviljas för finansieringsbehov vid tillfälliga betalningsbalansproblem. Har man allvarliga betalningsbalansproblem. kan man ansöka den tredje tvpens lån — men måste samtidigt vidta ekonomisk-politiska stabiliseringsåtgärder.

EMS kan bedömas lyckats väl i att nå sina huvudmål. Inte har bara själva inflationstakterna kraftigt sjunkit i EMS-länderna — också spridningen dem emellan har blivit smalare.

Inflationsutveckling. Inom ERM råder fasta (men justerbara) växelkurser, medan medlemmarna gentemot övriga länder var och en har en flytande kurs. I ett system med fasta växelkurser drabbas ju länder med hög inflation av fundamentala betalningsbalansunderskott, och därmed förlust av valutareserver. Eftersom en sådan trend inte kan fortsätta för evigt. måste höginflationsländer begränsa inhemska prisstegringar.

13/19290 PORUN,