Dialog med samvetet
av Kaj Arnö Forum 2019-07, sida 15, 26.09.2019
Vad skulle Greta säga? Det frågade min kollega då jag delgav min flygrutt hemifrån München via Singapore till Yogyakarta och tillbaka. Resans ändamål är att sprida MariaDB Servers glada budskap till Indonesien, som ligger långt nere på listan som jämför MariaDB:s popularitet med MySQL:s. För varje person som läser MariaDB:s Wikipediaartikel på indonesiska läser hela 10 personer den om MySQL. Sätt detta i relation till engelska 3, tyska 2 eller koreanska 0,7. Något måste göras!
[caption id=“attachment_8706” align=“alignright” width=“174”]
Kaj Arnö hanterar politiska traumata genom att grubbla över samhällets uppgifter.[/caption]
Men snälla Kaj, vad har detta med Greta Thunberg att skaffa?
Jo, på ytan har jag goda grunder att släppa ut den koldioxid det behövs för att jag ska komma till Indonesiens största IT-universitetsstad Yogyakarta. Vi har lyckats få de lokala indonesiska universiteten intresserade och anser oss kunna bidra till en bättre värld, vad databaser beträffar. MariaDB är nämligen i så måtto miljövänligt, att man med samma mängd räknekraft (mätt i processorns energikonsumtion) får mycket fler databasoperationer än med, säg, Oracle.
Gröntvättande logik? Tyvärr frågar samvetet mig om inte nästan varje resa, privat som i affärer, har någon lämplig logik som till sist bottnar i gröntvättande.
Den yngre generationen protesterar nämligen. Pappa, menar du att klimatguden har utgivit sin enfödda dotter, som sittande på Pierre Casiraghis högra sida har seglat över Atlanten, på det att du med gott samvete i ett huj må bränna bort hennes inbesparade koldioxid?
Jag mumlar något till svar, då sonen, radikalare än jag, påtalar min skenhelighet. Han öser på: Känns det bättre om du i Forum offentligt biktar din klimatsynd?
Det finns ju ännu sådana som hävdar att jag alls icke syndat. Rentav i Finland. Desto flera är de som påstår att det inte skulle hjälpa just alls om bara vi slutar, för de stora bovarna är de stora länderna, USA, Kina. Beklagligtvis skulle min husgud Immanuel Kant inte ge mycket för ett sådant resonemang.
Globalisering utan koldioxidavtryck. Så vad kan jag göra? Gå ”all in” och sluta flyga? Allt jag skapat och står för bygger indirekt på ett CO2-avtramp i sjumilastövelstorlek. Jag vill verka för förståelse mellan kulturer, samverkan mellan folk från olika länder. Men hade jag inte rest, skulle jag själv inte förstå andra kulturer. Jag skulle inte ha brytt mig om att behjälpligt lära mig ett antal språk som talas i andra länder. Att resa öppnar ögonen för att man kan tänka annorlunda, och förstår man inte det, är det svårt att göra affärer globalt – och, i förlängningen, enkelt att dra i krig mot det främmande.
Nu vill jag inte förenkla resonemanget genom att ställa koldioxidutsläppen mot världsfreden. Däremot vill jag ändå i ärlighetens namn påtala motsatsförhållandet mellan globaliseringen och jordens hälsa. Motståndare till globalisering blir ibland associerade med inskränkt och fördomsfullt folk, de vänder sig från framsteg, de kanske röstar på Alternative für Deutschland, Sverigedemokraterna, Sannfinländarna.
Det här har jag grubblat en del över. En köttätande, bilkörande sannfinne som röker och super, men inte reser, belastar faktiskt jorden mindre än jag, som är kvasivegan, inte äger bil, tror mig rösta miljömedvetet, men flänger runt globen. Det du, Kaj.
Skenhelighet. Finns det ingen rationell väg framåt? Något sätt att förhålla sig till världen, som inte är skenheligt utan hållbart, och som inte utgör en fundamental disruption av existerande livsstil för en stor del av Forums läsekrets? Vet ej. Och jag tror uppriktigt att mer MariaDB i Indonesien är en bra sak för planeten, men så länge det reella priset på CO2-belastningen inte är inbakat i flygbiljettens pris, styrs jag liksom många andra att resa mer än vad vi skulle göra om vi tvingades ta fullt ansvar för följderna av vårt agerande.
Vad vill jag ha sagt?
Att det är bra att med sunt bondförnuft miljökonsekvensbedöma sitt handlande. Och gratulera sig själv, om man verkligen ifrågasätter sina invanda vanor, och inte bara fräser på som förr. Dit har jag tyvärr ännu inte riktigt kommit själv. Jag är illa rädd att jag ändrar mig först då det omgivande samhället ändrar reglerna, så vi resenärer betalar fullt pris för vårt resande.