Digitaliseringen behöver humanistisk touch
av Johan Svenlin Forum 2019-05, sida 32, 06.06.2019
Taggar: Teman: digitalisering
På 1980-talet insåg humanistiska forskare möjligheterna i att använda datakapacitet, bland annat för att hantera och processa stora textmassor. Nu blir humanister allt attraktivare som medlemmar i innovationsprojekt för att göra ny teknik mänsklig och etiskt hållbar.
Den djupt rotade misstron mellan naturvetare och humanister håller på att överbryggas i takt med att det nya forskningsfältet digital humaniora breder ut sig. I allt fler forskarteam blandas kompetenser från vitt skilda forskningsfält för att kunna hantera komplexa frågeställningar som uppstår i och med nya tekniska landvinningar.
”Humanister har mycket att bidra med när man bygger upp och utvecklar nya automationssystem där människor ska ingå i processen. Det kan handla om logistiksystem, som Amazon eller Uber, där stora delar är automatiserade men viktiga moment utförs av människor”, säger Patrik Svensson, professor i humaniora och informationsteknik vid Umeå universitet och gästprofessor i digital humaniora vid UCLA.
Han hör till pionjärerna i Norden inom forskningsfältet digital humaniora. Som språkforskare vid Umeå universitet på 1990-talet skrev han bland annat en lärobok om det utdöda språket gotiska, men även den snabbt skenande utvecklingen inom datateknik intresserade honom.
Humlab. När Svenssons hemmauniversitet vid millennieskiftet satsade på det humanistiska datalabbet Humlab blev Svensson chef, samtidigt som han fortsatte forska om det som skulle bli digital humaniora.
”På Humlab var vi långt framme inom det som då kallades humanities computing, men jag tyckte det fanns kunskapsluckor inom forskningsfältet och min nyfikenhet drev mig att utforska det vidare. Resultatet blev en fyrdelad artikelserie i Digital Humanities Quarterly åren 2009–2012.”
Numera är nästan allt forskningsmaterial digitalt.
”De nya digitala publiceringskanaler som skapats för forskare har lett till att det blivit svårare att urskilja vad som egentligen är digitalt och vad som kunnat göras med traditionella forskningsmetoder. Dessutom har många humanistiska frågeställningar påverkats av att vi numera lever våra dagliga liv i en digital miljö.”
Frågor kring etik och integritet. Sedan hösten 2016 är Svensson gästprofessor vid UCLA. Också i Kalifornien är digital humaniora ett växande ämne, inte minst på grund av strömmen av innovationer som kommer från Silicon Valley.
”Här vid UCLA har digital humaniora en ganska lång historia, men jämfört med i Norden satsas det här mycket mer på grundutbildning i ämnet. Därmed inte sagt att det skulle saknas toppforskare i digital humaniora.”
Utvecklingen av artificiell intelligens ger ständigt upphov till nya frågeställningar om hur den kan användas ur ett humanistiskt perspektiv, snarare än ur ett tekniskt eller kommersiellt.
”Digital humaniora präglas också mycket av hur den lokala innovationsmiljön ser ut. Här i Kalifornien har diskussionen under de senaste åren till stor del handlat om etik och integritet inom AI. Ett exempel är de inbäddade värderingarna som finns i Googles sökmotor.”
Berättandets konst. I Kalifornien har underhållningsindustrin och dataindustrin definitivt hitta varandra. Filmmakare har tagit hjälp av dataexperter för att hitta nya sätt att berätta historier och skapa upplevelser hos publiken.
”Digitala folksamlingar, som Sagan om ringen och andra storfilmer, är ett omskrivet forskningsområde där dataforskning och konstnärskap förenas. Jag tror att det är en viktig drivande faktor för digital humaniora att humanister är intresserade av datateknik och ser den som en möjlighet att skapa konst som annars inte skulle vara möjlig.”
Även om det finns en ökande efterfrågan från samhället på digital humaniora ser Svensson ännu mycket som behöver utvecklas inom den unga vetenskapsgrenen.
”Utbildning i ämnet är en av de absolut viktigaste frågorna. Det håller på att växa fram också i Norden, där det nu finns ett magisterprogram i Göteborg och universitetskurser på flera andra universitet. Det behövs både ett bevarande av de kunskaper som genererats och ett genererande av nya kunskaper. Det är viktigt att ämnet inte stelnar”, säger Svensson.
Johan Svenlin text