Distraktion
av Kaj Arnö Forum 2011-09, sida 18, 29.09.2011
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 201 istraktion
KAJ ARNÖ i http://kaj.arno.ft
Vem är det som sätter fn | agendan för vad du gör?
Eller, uttryckt med andra ord, hur bestämmer du vad du ägnar din tid åt, vad är väsentligt, vad är ovidkommande? Och om något oväntat händer, hur avgör du huruvida det ändrar dina planer?
Jag tror att vi i alltför hög utsträckning låter andra bestämma inte bara över vår tidsanvändning, utan också över vårt humör, våra samtalsämnen, våra tankar. Och de som anger tonen och väljer orden har inte nödvändigtvis ädla motiv, utan drivs av egennytta och en enveten vilja att pracka sitt tänkande på andra.
Ett extremt exempel på försök att beröva oss vår tid är påträngande reklamsamtal som erbjuder finansiella tjänster. Ett annat är flygfältens påflugna kreditkortsprånglare. Anser du dig tvungen att bemöta dem artigt, fastän de inte visar dig normal anständighet?
Andra metoder att tvinga fram ärenden på dagordningen kan vara mindre påträngande, men mer framgångsrika. Du kanske har föresatt dig att ändra din livsstil och leva sundare, bli flitigare, vänligare eller mer systematisk. Men allt från löpsedlar och reklam via arbetskolleger, vänner och familjemedlemmar rycker med digi gamla ovanor mot din uttalade vilja. Med eller utan egennyttiga avsikter distraherar de dig från det du egentligen vill, fastän du rimligen borde ge blanka den i deras försök att avtrubba din vilja.
Lösningen tror jag inte ligger i en träning av viljestyrkan, än mindre i självspäkelse eller martyrskap. Svaret ligger i sund eftertanke. Vad är det du egentligen vill? Vad är det viktigaste? Hur påverkas denna vilja av tänkbara förändringar i miljön, såsom sänkta (eller höjda) börskurser och bostadspriser? Av vackert (eller dåligt) väder? Av kungliga bröllop? Av att flyget försenas? Av specialerbjudanden på skräpmat? Av att grannen köpt en ny segelbåt? Av att den otrevliga kollegan saboterar ditt förslag på veckomötet? Av att Apple kommer ut med iPhone 5?
I teorin är tanken och viljan fria. De facto manipuleras vi av medier, reklam, politiker, företag och samhällets värderingar. I denna spalt ifrågasätter Kaj Arnö slentriantänkande, och uppmanar Forum läsare att tänka själva och nå längre.
Det är mycket lätt att påverka en som inte är på det klara med vad den vill, det må så gälla yrke, investeringsbeslut, privatliv, hälsa, familj. Och förstås finns det omtumlande händelser som alla aktörer måste beakta och rikta sig efter. Att inte reagera på relevanta förändringar i omgivningen vore ödesdigert, vilket Nokias börskurs åskådliggjort. Men jag hävdar att vi ofta allt för lätt låter oss bringas ur fattningen, och anammar andras syn på vad som är viktigt, framom vår egen.
Så länge vi anpassar våra värderingar efter det gemensamma goda, är det föga fel i att vilåter oss påverkas. Men våra intressen är inte längre lika samordnade som under Vinterkriget, och vår referensgrupp är inte ens nödvändigtvis Finland. Den kollektiva agendan vi riktar oss efter är de ekonomiskt starka aktörernas. De har resurser att påverka samhällsmaskineriet. Via Wikileaks lärde vi oss nyss hur den amerikanska regeringen år 2009 utövade påtryckningar på EU att godkänna Oracles köp av Sun trots EU:s betänkligheter mot minskad konkurrens på databasmarknaden. Att påtryckningarna lyckades kan eventuellt ha ett samband med aktörernas ekonomiska understöd till politiska partier i USA.
Knappast behöver vi ana ugglor i mossen bakom vartenda politiskt beslut. Och marknadsekonomin är i sin effektivitet överlägsen planekonomin. Men ugglebeståndet är definitivt inte utrotningshotat, och turbulensen på finansmarknaderna i Europa och USA pekar på grava brister i kontrollmekanismer, lagar och etiska värderingar.
Så det gäller att slå vakt om sin tid, sin vilja och sina värderingar. Få av oss låter sig medvetet gå i andras ledband. Desto fler av oss gör det omedvetet, av artighetsskäl eller undergivenhet. Viljan att inte ställa till med problem kan vara ett fullgott skäl. Men tänk först, själv. Det är mödan värt. Och fäst särskild uppmärksamhet vid skillnaden mellan ändringar i grundförutsättningarna för dina utstakade mål och rena distraktioner. ”Få av oss låter sig medvetet gå i andras ledband. Desto fler av oss gör det omedvetet, av artighetsskäl eller undergivenhet. Viljan att inte ställa till med problem kan vara ett fullgott skäl. Men tänk först, själv. Det är mödan värt”
