Drömstart för Kahri

av Marianne Zilliacus Forum 1988-14, sida 20-21, 22.09.1988

Taggar: Personer: Tapani Kahri Teman: ekonomi

ade stabiliseringslösningen, höjde glasen inte bara för den egna hjälten Erkki Liikanen. Lösningen var möjlig, sades det, tack vare maktskiftet på AFC. Den äran betackar sig Tapani Kahri för. Uppriktigt, och klädsamt artigt.

— Det som möjliggjorde överenskommelsen var den exceptionella situationen, inte det att Kahri förde AFC:s talan istället för Pentti Somerto.

Det exceptionella i situationen var givetvis att skattereformen kunde fås med i paketet, så att ekvationen gav en realinkomstökning på 2,5 procent utan att kräva mer än en procent i lönelyft. Men exceptioneilt var väl också att arbetsgivarnas standardargument nu gav respons. Vädjan om att löntagarna också då konjunkturerna ännu pekar uppåt bör ta hänsyn till totalekonomin, och lägga band på lönekraven hörsammades. Var det Kahris förtjänst, eller uttryck för ett plötsligt nytänkande | arbetstagarlägret — Knappast var det min förtjänst. Eventuellt kan det ha haft betydelse att vi under sommarens lopp ingående diskuterade möjligheterna till en stabiliseringslösning i samband med budgeten och skattereformen. Det där med nytänkande tror och hoppas jag att stämmer. Arbetstagarorganisationerna har också insett att om man inte i god tid vidtar åtgärder, hamnar man i en situation där affting går dåligt, och då finns det inga alternativ till åtstramningens beska medicin. Nu hade vi ett alternativ där vi sas frivilligt kunde slå på lönebromsen i förtid, och samtidigt garantera en skälig realinkomstökning.

Budgetkritik

Arbetsgivarnas glädje över den förmånliga lönerekommendationen grumlades delvis av det övriga innehållet i stabiliseringspaketet. Både AFC och Industrins Centralförbund ICF har betecknat budgeten som lös i fogarna — och alltså alltför generös för att uppfylla kraven på den ekonomiska politik som löneavtalet angav tonen för. Likaså har skattereformens effekter på företagsbeskattningen kritiserats hårt. Innebär kritiken att man ser grunden för stabiliseringssträvandena rasa — Inte direkt. Naturligtvis äventyrar budgeten i viss mån möjligheterna att förbättra ekonomin, men personligen vill jag tro på den helhet uppgörelsen bildar. Vi kan inte vänta oss några snabba resultat. Har man en gång stoppat ugnen full med ved, brinner det tyvärr tills den är tom.

N är man på SDP skålade för den lyck Resultat

Kahri har tidigare talat om två epoker i vår inkomstpolitik. Under den första regisserade arbetsmarknadsorganisationerna den ekonomiska politiken, och gav regeringen en möjlighet att vara med i spelet. Under den senare fattade regeringen tyglarna, samtidigt som avtalens rent inkomstpolitiska karaktär bleknade.

20

KAHRIS ÖST

Text: Marianne Zilliacus

Höstens stabiliseringslösning innebar rena drömstarten för Tapani Kahris karriär som AFC-VD. Den rekommenderade löneuppgörelsen bli, om den godtas, den förmånligaste arbetsgivarna fått på trettio år. Att den roddes i hamn utan stormar, på toppen av högkonjunktur och under rådande arbetsfred skulle ge Kahri all orsak att kamma hem några poäng för sin första avtalsrunda. Men nej, AFC:s nya bas plockar inte fjädrar ur gemensamma resultat för sin egen hat.

14/1988 FORUN,

Att höstens överenskommelse skulle vara början på en ny, tredje epok, tror han inte. I den mån speciell var situationen, att förhoppningarna om att dylika lösningar kunde bli tradition är orealistiska.

Överhuvudtaget, påpekar Kahri, är inte modellen för själva inkomstpolitiken det viktiga, utan resultatet.

— Jag strävar efter så fördelaktiga avtal som möjligt. Om de finns att få på centraliserad eller decentraliserad nivå, eller någonstans mittemellan är egalt.

Decentralisering

Att Kahri inte omhuldar någon speciell avtalspraxis ger lätt slutsatsen att AFC:s vilja till decentralisering av avtalsmekanismen försvunnit med Pentti Somerto. Sådana förenklingar går dock Kahri inte med på.

— Vår filosofi går alldeles klart mot förbunds- och företagsvisa uppgörelser. Den bygger inte på idealistiska, utan pragmatiska motiv. De stora organisationernas tid börjar vara förbi, och vi är mitt inne i en period av stark decentralisering av företagsverksamheten. I de mindre självständiga enheter som uppstår låter sig tex arbetsmarknadsfrågorna svårligen fjärrstyras från central nivå, utan sköts effektivast genom att beslutsprocessen förs nedåt

En decentraliserad avtalspraxis har sina risker, bla genom att helhetsbilden lätt går förlorad i en situation där varje förbund oc bransch driver sina egna intressen, medger Kahri.

— Därför är frågan svår. Man måste veta hur långt ner beslutsprocessen kan föras, utan att kaos skapas.

Frågan om flexibla arbetstider har för AFC varit ett gott exempel på arbetsmarknadsparternas känslighet för centralt initierade projekt. Förbundets synliga kampanj för mångsidigare arbetstider våren 1986 provocerade arbetstagarsidan till kompakt motstånd, trots att systemet redan var praxis i många företag. Motståndet, säger Kahri, fick inte AFC att begrava ärendet som organisationsfråga — men väl att ändra strategi.

— Vi har sett att saker går bättre, om än lite långsamt, fram då de sköts lokalt utan vår synliga på- och medverkan.

En obehaglig parentes

Några bestående men i relationerna mellan regeringen och AFC gav inte vårens konflikter kring arbetslivsreformen, försäkrar Kahri. Konflikten var nödvändig, resultatet kommenteras såhär: ”Utgångsförslaget innehöll för oss många och mycket obehagliga saker. Den slutliga propositionen kan inte accepteras, men det går att leva med den"

Svårast skaver klausulen om tre månaders förhandlingsplikt, vilket inkräktar på företagens rörelsefrihet.

— Det är nästan löjligt hur man kan tala vackert om behovet av förändring och förnyelse i ekonomin, samtidigt som man producerar nya stadganden som hindrar effektiv förnyelse.

Reformer på kommande

Om frånvaron av tvång i arbetslivsutvecklingen tas som måttstock, bör väl propositionen om frivilliga personalfonder, den finska light-versionen av löntagarägande, tillfredsställa AFC — Delvis. Grundprincipen är bra, men vi skulle gärna se flexiblare tillämpningsmöjligheter. Detaljerna borde stadgas i fonderna, inte lagen. Då är de lättare att förändra efter behov.

Trots att företagen knappast kommer att kasta sig över möjligheten att grunda personalfonder, tror Kahri nog att arbetsgivarna har ett visst intresse för systemet. Motivet är enkelt, säger han; ett sätt att engagera löntagarna i företagets intressen.

När man kommer att få personalen med i företagens förvaltning är än så länge öppet. Ett oenigt kommittébetänkande har följts av oeniga förhandlingar. Nu är frågan, på Holkeris initiativ, lagd på is. Det passar AFC bra.

— Vi vill först samla erfarenhet från de inemot 50 företag som experimenterar med personalrepresentation. Sedan är det lättare att diskutera möjligheterna och behoven.

LJ

FINANSMÄKLARNA AB

MEDLEM AV HELSINGFORS FONDBÖRS

För dig som värdesätter « kunnande » flexibilitet e snabbhet

Alexandersgatan 15 A 3, O0100 Helsingfors telefon (90) 659 O5 —

FÖRUN, 14/198 21