Effekterna av ryska krisen begränsade - men tänk om det går riktigt illa?
av Max Arhippainen Forum 1998-09, sida 08, 24.09.1998
BH konjunktur e puls
Effekterna av ryska krisen begränsade… men tänk om det går riktigt illa?
ATT HANDELN MED RYSSLAND AVTAGIT SÅ DRAMATISKT BEROR OFTARE PÅ KOLLAPSADE BETALNINGSARRANGEMANG ÄN PÅ BRISTANDE EFTERFRÅGAN.
et är farligt att skriva eko nomiska kolumner i des sa tider. Osäkerhetsmo menten har snabbt ökat de har flyttat närmare, oc ändrar från dag till dag. Nu ber Forum chefredaktör mig analysera effektern av den ryska krisen. Förvisso ett mo tiverat ämnesförslag.I augusti övergic som bekant de konstanta problemen den ryska ekonomin i en akut kris.
Den ryska staten kunde inte längr hantera sina lån, finansieringssysteme var bankrutt och rubeln devalverades samtidigt som landet var uppe i en regeringskris.
Men det känns svårt att vara speciellt kategorisk bara två dagar efter att Jevgenij Primakov godkänts som ny premiärminister, särskilt som artikeln når läsarna en vecka senare. Jag har nämligen inte haft riktigt tur i timingen av mina inlägg denna höst. Jag har berört de nordiska ekonomierna i en artikel levererad en vecka före den norska kronan släpptes fri, och har kommenterat Överhettningsdebatten några dagar före Ryssland devalverade.
DE OMEDELBARA EFFEKTERNA på Finland är begränsade. Men frågan är relevant - alla dåliga nyheter från öst väcker berättigad oro i Finland. Vi minns ännu början av 90-talet. Sovjethandeln kollapsade från som mest en fjärdedel av vår export till ca 2 procent. Detta var visserligen inte orsaken till vår ekonomiska kris, men fördjupade den.
Läget är emellertid ett annat idag. De direkta följderna av en nedgång i handeln med Ryssland är mer begränsade än senast det begav sig, av bland annat följande skäl e Det direkta beroendet av Ryssland är mindre, även om exporttillväxten varit stark. Senaste år stod Ryssland för ca 7 procent av våra exportintäkter.
e Dagens Rysslandsexport berör till skillnad från den gamla östhandeln till stor del varor som har också andra marknader än den ryska. Ersättande marknader bör kunna uppbringas för detar av produktionen.
e Flera branscher är inte egentligen så beroende av den verkliga rubet ekonomin, varför detvalveringen inte är så central. Att handeln i skrivande stund avtagit så mycket beror på många håll på de kollapsade betalningsarrangemangen - inte på minskad efterfrågan.
Vissa branscher drabbas dock hårt. Av livsmedelsindustrins export har en dryg tredjedel gått till Ryssland. Flera bolags tillväxtstrategier har byggts upp kring detta. En annan stor förlorare är den grafiska industrin, vars export nästan till hälften gått till Ryssland. Dessa branscher har dessutom troligen svårare att hitta ersättande marknader. Regionalt drabbas gränsområdena och Helsingfors av en minskad gräns- och turisthandel.
EKONOMISK OCH POLITISK KRIS. Man kan emellertid inte sopa oron för Ryssland under mattan bara för att de omedelbara följderna inte är så stora. Den ryska krisen är både ekonomisk och politisk, likaså effekterna på Finland.
De två kriserna är intimt sammanbundna. För att Rysslands utveckling skall vända till det bättre är både politisk stabilitet och en fortsatt sanering och stabilisering av ekonomin nödvändiga. Utan detta riskerar hela det ryska samhället ett regelrätt sönderfall. I så fall kommer oron för Rysslands situation knappast längre att vara i första hand ekonomisk, utan mer säkerhetspolitisk.
PRIMAKOV GER TILLÄGGSTID - men utnyttjas den? Det är alltså inte i första hand av intresse för konjunkturförloppet som gör att vi får hoppas att situationen i Ryssland vänder till det bättre. Valet av Primakov i början av september skapar utan tvekan en större politisk stabilitet. Primakov åtnjuter ett brett politiskt stöd, vilket kan minska de senaste årens förlamande dragkamp mellan duman och den verkställande makten. Men denna stabilitet ger bara tilläggstid - inte en lösning.
REFORMLINJE RÄDDAR? Frågan är om den nya regeringen kommer att välja en reformlinje som kan få ekonomin att vända? Primakov försäkrade självfallet detta. Men de första utnämningarna är lite illavarslande. Viktor Gerasjtjenko valdes till chef för den ryska centralbanken, ett uppdrag han hade också under Sovjetunionens sista tid och i början av 90-talet. Han har uppfattats som skyldig till den hyperinflation som då rådde. Till första vice premiärminister med ansvar för ekonomin utsågs Jurij Masljukov. Han är en tidigare chef vid det stora sovjetiska planeringsämbetsverket Gosplan, och blir den första kommunisten som inträder i en rysk regering sedan Sovjetunionens kollaps.
En viss motvikt är dock det faktum att Primakov själv varit just utrikesminister. Han har rimligtvis en mer realistisk bild av vad omvärlden förutsätter av Ryssland och dess reformpolitik för att fortsätta backa upp den ryska ekonomin, än en politiker med enbart rysk erfarenhetsbakgrund.
Någon slutlig klarhet vilken väg Ryssland tar, både politiskt och ekonomiskt, klarnar dock knappast före det kommande maktskiftet efter Boris Jeltsin är genomfört. &
Max Arhippainen
FORUM NR 9/98