Efter EU-folkomröstningarna: nu sitter Norge och Finland vid skilda bord
av Ragnhild Artimo Forum 1995-06, sida 12-13, 04.05.1995
Efter EU-folkomröstningarna: nu sitter Norge och Finland
VID SKILDA BO
Ragnhild Artimo
Norden är genom valet av olika EU-vägar ett delat Norden — ätminstone för närvarande. Den nordiska hemmamarknaden är inte längre en självklarhet i ett läge med tullmurar. Det innebär nya utmaningar för exportörer och importöre på olika sidor om “EU-muren”.
fter det norska “nei”-utslage i EU-folkomröstningen skyn dade sig världspressen att i olika former och formuleringar kondolera Norge — ett beklagande som det norska näringslivet och i synnerhet exportindustrin unisont sekunderade. Norge hade för andra gången på 22 år vänt eurogemenskapen ryggen.
En förklaring till utslaget kanske kan sökas i historien — Norge fick sin självständighet 1905 efter fyra sekler av union med Sverige och Danmark, och levde ofrivillig intimitet med ett nuvarande EU-land, Tyskland som ockupationsmakt under andra världskriget — som Kjell Eliassen, Norges ambassadör i Bonn, konstaterade efter folkomröstningen: “Ordet union inte har en god klang i norska öron”.
Olja, gas stötdämpare ”Nei”-sidans högkvarter tömde segerskålar i (fransk) champagne, och motiverade jublet med att Norge inte behöver bidra till EU:s budget med 1 mrd USD per år (men fortfarande har alla EES-fördelar). Jordbrukarna, av vilkas inkomst 77 procent utgörs av statsbidrag, behöver inte oroa sig för en kapriciös EU-jordbrukspolitik. Fiskarna behöver inte öppna sina fiskevatten för konkurrenter i EU. Och de norska oljeoch gastillgångarna fortsätter att ge en estimerad 4,7 procents årlig tillväxt (dubbelt mer än de flesta EU-länder).
Men är olje- och gasdynan en tillräcklig stötdämpare i den självvalda isolationen? Med ett geografiskt periferiläge och en mycket liten hemmamarknad (4,3 miljoner) är en politisk och ekonomisk alienation från det block som är avnämare för 70 procent av den norska exporten kortsiktigt.
I nordisk press har man spekulerat kring möjligheten att Norge (och självklart även Island) inom arbetet i Nordiska Rådet tack vare skilda EU-läger nu skulle hamna i underläge då gemen 1 samma frågor behandlas. Mot detta talar emellertid de starka positiva signalerna från både Sverige och Finland inte minst i form av uttalanden från toppolitikerhåll: den politiska viljan att slå vakt om det nordiska samarbetet är starkt dokumenterad.
Individuvalismen van — Jag tror det främst var individualismens starka markering som var utslagsgivande för Norges EU-väg. Och intressant var att den attityden faktiskt var så dominant i de stora städerna!
Det säger Rune Kristoffersen, handelsråd vid Norges Ambassad i Helsingfors då intervjun görs, men innehavare av motsvarande post I Warszawa sedan några dagar. med Slovakien, Tjeckien och Ungern som sidoackreditering. (“En ohyggligt spännande marknad stadd i dramatisk utveckling”)
Kristoffersen menar att Norges EU"nei" var en örfil åt näringslivet och konstaterar också att det är för tidigt att skönja alla konsevenser av det olyckliga vägvalet. De mest omedelbara “nei”-konsekvenserna för norska exportföretag är på de svenska och finska marknaderna.
— Två år framåt kommer vi att ha en bild av på vilka villkor vi kan operera med EU-länderna, och långt handlar det om hur Norge lyckas i förhandlingarna med EU gällande framför allt primärproduktionen i livsmedelsindustrin. Och om två år, 1997, har vi stortingsval. Då bör EU:s regeringskonferens vara igång och den påverkar säkerligen den norska debatten. Om det 1997 blir pro-EU-övervikt i stortinget gör vi säkert ett nyt! försök…
Det var bara 120 000 röster som avgjorde folkomröstningen 28 november.
Under tiden…
Rune Kristoffersen har varit stationerad i Finland i fyra och ett halvt år och under den perioden sett närmare 400 norska exportföretag etablera sig på
De norska fiskarna tackade “nei” till EU och behöver inte dela fiskevatten med hotfulla eurokonkurrenter. Men fiskförädlingsindustrin är inte lycklig: nya tullar ger otäck priskonkurrens.
den finska marknaden. Det har varit en ekonomiskt turbulent period. med de sista åren av en högkonjunktur, en dramatisk djupdykning och en tung recession som nu lättar.
Senaste år uppvisade en klart positiv utveckling mätt i samhandelssiffror våra länder emellan. (1 år ser ökningen ut att bli ännu mer markant. — Om man exkluderar produktgrupperna fartyg, olja och gas ökade den norska exporten till Finland 1994 med 31 procent från 1993, och den finska exporten till Norge med 25 procent. Tillväxten var markant i nästan alla branscher. Den norska fiskexporten hit ökade med 42 procent; andra starka kort var verkstadsprodukter — maskiner och metaller, samt kemiska produkter.
Etta i den finska exporten till Norge
Stackars Norge utanför EU etalar svenska! och | import-morns vid |
TUR je, me vid import frå mer givetvis aft utnyttjas konkurrensläge i d försvägas i relation, nom att norska varo sm kostnader och tidsfö | , llrutinéf till Sverig och Finland fö och med samma doku” ihetén föl industrivaror bestå MM ed EES-avtalet. akt lax, helfrusen makrill, rom rbetade fiskprodukter
LL levererades tullfritt till grige och Fifiland är äv tullbelagd , ned ,5…20 procent - ällafksport Aktuelt ar 20/94)
Forurm ar 6/9 var leveranser till skogsindustrin, som ökade med dramatiska 48 procent, samt telesektorn som ökade med 44 procent — av vilken bit Nokia naturligt nog står för en mycket stor andel.
Mönstret är att samhandeln dock långt domineras av kapitalvaror. Plockar man bort den norska fisken. gasen och oljan och den finska skogs- och metallindustrin, är länderna industrimässigt ganska lika, reflekterar Kristoffersen.
Räkor “EU-symbol”?
Det är kanske i räkorna som Norge exceptionellt klart kan se hur vardagen utanför EU kan utforma sig. Vad som händer med exporträkor i olika former får en viktig illustrationsfunktion.
— Färska och djupfrysta räkor med skal har belagts med 12 procent tull, räkor i saltlake har ett tullpåslag om 20 procent. Tullprocenten är produktrelaterad och kopplad till graden av förädling lika med insatsen arbete. Tar man lax, också en viktig exportvara till Finland. är nuläget att färsklax endast belastas med 2 procent tull, gravlax klarar sig in med 5,5 procent tull. medan kallrökt lax, speciellt gouterad av de finländska konsumenterna, är straffad med hela 13 procent.
Den naturliga slutsatsen den norska fiskförädlingsindustrin måste dra är att utlokalisera bearbetningen av de “twulldyraste” produktgrupperna till det land där de skall marknadsföras.
— Del är synd för det är naturligtvis den sektorn norrmännen av hävd har ett specialkunnande på. För de norska företag för vilka den finska exporten är vitalt viktig är ett alternativ då att samarbeta med ett härvarande företag som tar över den hårdbetullade förädlingsbiten. Då blir utlokaliseringen av jobb begränsad, och merparten av verksamheten kan behållas i produktens ursprungsland.
Kristoffersen nämner att förhandlingar om sådana koncept inleddes redan före årsskiftet, speciellt i ländernas nordliga delar.
Närmarknader är nära
Också inom andra livsmedelssektorer undersöker norska företag möjligheterna till samarbete med svenska och finska företag. Ett exempel är samarbete mellan regional livsmedelsindustri i Norge och Finland gällande produktutveckling och marknadsföring, med Norges Exportråd här som fadder och koordinator.
Den nya kostnadsproblematiken med tullar vid porten till de viktigaste närmarknaderna gör att internationaliseringsintresset långt fokuseras på de närmaste nordiska grannarna och tar sig uttryck i etableringar i en eller annan form. Finns risken för en större
Forum nr 6/9 våg av norsk företagsemigration, som “ja”-förespråkarna inom näringslivet subtilt antydde under den hetaste kampanjen — Jag tror inte att vi kan utesluta att så kan ske, säger Kristofferson allvarligt. — Allt beror på vilka andra existensbetingelser för att konkurrera Norge lyckas förhandla sig fram till med EU…
För Norge har givetvis Sverige varit Broderlandet med stort B och den viktigaste närmarknaden, redan geografiskt, men Kristoffersen påpekar at Finland fått ökad prioritet de senaste åren och dess attraktivitet som marknad sammanhänger inte bara med att den totala samhandeln — trots en lång recession! — ökat stadigt; samarbetet med Finland handlar allt oftare också om gemensamma tilltag mot tredje marknader.
— Hittills har dessa tredje marknader betytt framför allt Baltikum och Ryssland, där finländarnas grundliga marknadskunnande är en ovärderlig tillgång, men i och med EU-konstellationen finner jag det naturligt att ett norskt-finskt samarbete allt oftare kan gälla tredje marknader inom EU.
Människor gör affärer med människor
Rune Kristoffersens hemliga vapen måste vara entusiasm: det är svårt att entusiasmera om man inte är entusiastisk. Just nu är det etableringen här av norska byggjätten Isola som är Nyheten. Isola skall komma den finska byggnadsindustrin till hjälp i de stora och kostsamma problemen med fukt, mögel och radon med Isola Platon, ett fuktisolationssystem. Platon-systemet har sedan tio år skördat framgångar i Sverige och nu är det meningen att göra om trickel här, med svenska Göran Skagerfält och finländska Peter Johansson i ledningen. Isola har kört igång denna månad i Exportrådets hägn, till en början. (Vi återkommer med en presentation av tekniken! — Företag och institutioner gör inte business, utan saker avhandlas och besluts alltid mellan människor, säger Kristoffersen om Exportrådets sätt att jobba. — I dessa viktiga arbetsuppgifter behövs både regissörer och operaörer, och för att nå resultat krävs framför allt en massa god personkemi. Jag har gjort den iakttagelsen att personkemin mellan finländare och norrmän är påfallande god, här finns ingen “landskampsanda”. Vårt samarbete är
Handelsrådet Rune Kristoffersen som let Norges Ambassads handelsavdelning fyra och ett halvt år har överlämnad “nycklarna”, eller symboliskt Exidi Myrberg portrådets standar, till H ny “stasjonssjef”. Hon ha arbetat som marknadsrådgivare.
spänningsfritt, och vi har som nationaliteter många paralleller, inte minst då det gäller vårt agerande ute i världen: ingendera av oss markerar oss med att skrika särskill högt…
Finländsk stasjonssjef
I och med Kristoffersens förflyttning blir tremannabemanningen på ambassadens handelsavdelning och Norges Exportråd hel finländsk: “stasjonssjef” blir ekon.mag. Heidi Myrberg, som hittills tjänstgjort vid Exportrådet som marknadsrådgivare. Det här är ett pilotprojekt i Exportrådets organisation; av dess cirka 40 byråer runtom i världen sköts en tredjedelidag helt med lokala förmågor, och erfarenheterna är goda.
På ambassaden i Helsingfors stärkts resurserna i stället med en ny ambassadsrådsvakans för en effektivare täckning av export- och handelspolitik på ekonomiskt viktiga områden.
Exportrådets kunskapsbas består vidare av två marknadsrådgivare. Om sina nya uppgifter säger Heidi Myrberg — Utmaningen är stor, men med ett fundament som baserar sig på långvariga och stabila handelsrelationer mellan Norge och Finland ser jag optimistiskt på de möjligheter framtiden har att erbjuda norska exportörer på den finska marknaden.
Myrberg understryker att Exportrådets konkreta arbete går ut på att befrämja norska SMI-företags export till Finland och fortsätta med de aktiva satsningar som påbörjats under de senaste åren.
— I Norge finns många intressanta nischbranscher, som kan erbjuda konkurrenskraftiga produkter för den finska industrin och konsumenten. Ser man på de långsiktiga perspektiven inns säkert också möjligheter till större gemensamma aktiviteter i Baltikum och Finlands närområden i öst. 13