Efterlyses: risktagande

Finlands ekonomi går sakta men säkert allt sämre, och förhoppningarna om att nå en sund tillväxt ”nästa år” har upprepade gånger kommit på skam.

Först skyllde man på finanskrisen, sedan på euroskuldkrisen, och nu på den ukrainska krisen. Visst, ekonomiska sanktioner och handelsrestriktioner har ålagts Ryssland, och vår granne i öst påverkar direkt den finländska exporten.

Men vårt land har nu äntligen börjat vakna till verkligheten: utan omfattande reformer, förnyelse av de ekonomiska strukturerna och förbättrad konkurrenskraft kommer man inte tillbaka in i en bana av ”normal” tillväxt.

Den senaste väckarklockan ringde då rating-institutet Standard & Poor’s i oktober sänkte betyget för finska statsobligationer från trippel-A till AA+. Många bagatelliserade betydelsen, då den direkta effekten på statsobligationsräntorna är begränsad. Tanken är förvånansvärt dumdristig: problemet är inte själva nedgraderingen, utan varför den gjordes.

S&P påpekade, med all rätt, att den finska ekonomin släpar efter motsvarande länder, BNP per capita krymper. Den reella produktionen är fortfarande 6 procent under 2008 års nivå, och exporten går sämre än världshandeln. Med andra ord: vi förlorar globala marknadsandelar. Än värre är, att S&P ser en exportdriven återhämtning som osannolik.

Dyrt. Denna kalldusch är relaterad till brist på kostnadseffektivitet. Arbetskraftskostnaderna i Finland eskalerade med över en femtedel 2008-2013, jämfört med en åttondedel för hela euroområdet, trots svaga ekonomiska resultat, låg inflation och historiskt låg produktivitetstillväxt.

Även de måttliga löneuppgörelserna ligger långt ifrån vad som skulle behövas. Ytterligare åtgärder för att sänka kostnadsnivån och förbättra produktivitetstillväxten är nödvändiga.

Långsamt. En annan, ännu allvarligare brist inom konkurrenskraften härstammar från snabba tekniska framsteg som har urholkat den finska IT-sektorn starka ställning, och även påverkat övriga branscher. Skogssektorn drabbas av medieindustrins digitalisering och av förändrade konsumtionsmönster, medan efterfrågan på papper tynar. För att komplettera problemlistan: åldrande befolkning, krympande arbetskraft, relativt stel arbetsmarknad och svagare extern efterfrågan i framtiden. Det ser inte alltför ljust ut.

Obeslutsamt. Den finska regeringen fick få applåder av S&P, som anser att de statliga åtgärder som hittills genomförts förbättrar situationen endast måttligt. Därmed förblir det osannolikt att BNP-tillväxten i per capita ens överstiger 1 procent på medellång sikt. Det innebär att finansieringen av den offentliga sektorn, som den ser ut idag, blir omöjlig i framtiden.

Ingen räddning från himlen. Det är uppenbart att problemen inte kommer att lösas av en starkare internationell tillväxt och nya finanspolitiska stimulanser. De ”hårda” åtgärder som regeringen måste ta är välkända, och har ordinerats gång på gång i flera expertrapporter. Det finns varken tid eller behov av att invänta ännu en rapport, även om den råkar levereras av Sveriges tidigare finansminister Anders Borg nästa vår. Regeringen måste agera nu.

Talko. Regeringen måste agera klokt, liksom även företagssektorn. Företagens konkurrenskraft återvänder inte om man enbart fokuserar på kostnadsbesparingar. Den pågående digitala omvandlingen omruskar grunderna i de ekonomiska strukturerna, konkurrenslandskapen och affärsmodellerna inom flera branscher. För att kunna blomstra måste vår ekonomi ta del av denna förvandling.

Grundläggande IT-lösningar och outsourcing av back office-funktioner räcker inte till: det krävs utveckling av nya affärskoncept, processer, produkter och tjänster som ger mervärde åt kunderna. Vi saknar bättre utnyttjande av digitalisering och automationsmöjligheter, mobil- och molnteknik, Internet of Things, Big Data analytics osv.

Moderniseringsbehovet gäller både företagen och den offentliga sektorn. Finland är fortfarande rankat som ett ledande land då det gäller digitaliseringsberedskap, kunskap, infrastruktur och innovation. Dessa viktiga tillgångar går till spillo, om företag och den offentliga sektorn inte är innovativa och investerar i transformation. En digital omvandling skulle också innebära bättre produktivitet och tillväxt i hela ekonomin.