EG och EFTA
av Filip Hamro-Drotz Forum 1986-19, sida 16, 04.12.1986
EUROP ästeuropa har traditionellt bildat en Vöcroms helhet. I närmare 30 å har området dock varit tudelat efter formandet av de ekonomiska blocken EG och EFTA — förvisso med flere ”gränsjusteringar” under årens lopp.
Under en lång tid var huvudfrågan mellan blocken en stegvis nedtrapping av tulltariffer och handelskvoter, utgående från bilaterala frihandelsavtal. 1984 avskaffades de sista tarifferna, och sålunda hade man uppnått målet — en gemensam frihandelszon.
Beroendeförhållande
Parterna hade samtidigt blivit ytterst medvetna om att det ännu existerar otaliga icketariffiära hinder för fri handel i Västeuropa, och man hade uppnått mognad att ytterligare förbättra möjligheterna för intim samverkan inom handel och ekonomi.
Detta grundade sig centralt på det faktum att områdena är ekonomiskt mycket beroende av varandra: EG utgör EFTA-ändernas största handelsområde, och EFTA utgör EG:s största handelsområde. Dessutom är näringslivet långt integrerat över EGEFTA-gränsen.
Luxemburgdeklarationen I denna situation sammankom samtliga EG:s och EFTA-ländernas utrikeshandelsministrar I april 1984 till gemensamt möte I Luxemburg. Mötet resulterade i den sk Luxermburg-deklarationen.
Denna deklaration är ett upprop till en intensifiering av en pragmatiskt orientera 1 av varandra: EG utgö existerar talrika icke+tori och behov att f samverkan. Ett problem Ör ”
EFT mellan EG och
EG och EFTA är ekonomiskt my et beroende
EF bhondelsområde och vice versa. ffiära handelshinder, bättra MÖJ
A-löndernas störsto Ännu öjlligheterna för obalansen mera dynamiskt utvec
EG befinner sig i ett lingsskede.
EG och E FT intensifierar samarbete ekonomisk samverkan. Man utgår från att ett stärkande av ”Europas” position i världsekonomin, och ett sporrande av den ekonomiska tillväxten förutsätter samordnade ansträngningar. Detta skall resultera i A Dynamic European Economic Space.
Nyckelområden
Parterna går in för att både bredda och fördjupa samarbetet. Man överenskom om vissa områden som skulle prioriteras. De centralaste är $ förverkligandet av ett gemensamt (förenklat) tulldokument (= SAD) liberalisering av de sk ursprungsreglern avskaffandet av tekniska handelshinder harmonisering av tekniska standarder och testprocedure intensifiering av forsknings- och utvecklingssamarbet öppnandet av offentlig upphandling. Därtill har man i ett senare skede noterat intresse för att förbättra samarbetet i bl a transport-, energi- och miljöfrågor.
Konkreta resultat
Det är intressant att notera, att samarbetsivern inte har stannat vid denna högtidliga deklaration, utan att parterna faktiskt härefter intensivt har eftersträvat konkreta resultat på expertnivå.
Ett antal uppföljningsmöten har ägt rum, och vissa framsteg har också gjorts, bla i teknologiskt samarbete (bilaterala samarbetsavtal i forskning och utveckling har slutits), i harmoniseringen av tekniska standarder, och i tulldokumentsfrågan.
Samtidigt har man dock stött på otaliga svårigheter att i praktiken uppnå konkreta resultat. Bl a samarbetsprocedurer och balanserad reciprocitet synes i många fall ännu kräva djupgående utredning. Därtill är beredskapen till förändringar ofta bristfällig i enskilda EFTA-tänder. Uppnåendet av de utstakade målen är inte problemfritt — och förverkligas knappast i rask takt.
EFTA efter?
För EFTA-länderna har samarbetssträvanden fått en extra betydelse, eftersom EG idag befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede. EG håller på att förverkliga en del långtgående åtgärdsprogram, främst för att öppna den egna interna marknaden och för att effektivera EG-företags utvecklingssamarbete. Här avancerar man med långa steg, och EG:s interna integration stärks snabbt. Denna utveckling berör till stor del samma frågor som är under bearbetning inom EG-EFTA-samarbetet. För EFTA-länderna innebär detta därför ytterligare utmaningar.
För att inte de egna marknadsandelarna inom EG skall försvagas, måste enskilda EFTA-länders relationer till EG sålunda utvecklas parallellt med EG:s interna utveckling. Detta kan lyckas, förutsatt att respektive EFTA-land agerar aktivt och initiativrikt. För att inte dagens gynnsamma EG-EFTA"”momentum"” skall urvattnas, torde det även vara i allas intresse att EFTA-länderna — inom möjligheternas ram -— strävar till ett enhetligt agerande gentemot EG.
Filip Hamro-Drotz 19/1986 FRUN,