Elit- eller gärdsgårdsserien? Mognadsprov för oss finländare

av Astrid Thors Forum 1995-02, sida 26, 16.02.1995

REPLIK INFÖR VALET

Elit- eller gärdsgårdsserien? Mognadsprov för oss finländar nder den ekonomiskadjupdyk ningen ramlade vi flera pinnhå nedåt på den internationella välståndsstegen. Vi ramlade också djupt i förhållande till våra egna prognoser. Ännu i slutet av 1980-talet fattades beslut om utbyggnad av välfärden, vilka byggde på en årlig tillväxt om flere procentenheter. Totalproduktionen minskade under en följd av år — så att vår produktion, i förhållande till de prognoser som många välfärdsreformer byggde på, nu är mer än 20 26 lägre än vad “den borde ha varit” för att finansiera utgifterna.

Möjligheterna att förvalta den ekonomiska återhämtningen beror på vår egen förmåga att göra kloka val. De kommer att vara svåra, dels för att konkurrensen i vår internationella omgivning blivit mera krävande, dels för att många av de visa valen tvingar oss att bryta med innötta kollektiva tanke- och handlingsmönster. Kommer vi finländare att klara mognadsprovet?

I det följande belyser jag fyra grundläggande utmaningar som kräver handling: garantier för tillväxt. hejdad statlig skuldsättning. minskade offentliga utgifter och omsorg om arbetskraften.

Garantera tillväxten

Det avgörande är att göra en hög tillväxttakt bestående. Det kommer att kräva nya grepp. Vimåste hålla inflationen stången på sikt för att bevara produktion i hemlandet i den skärpta globala konkurrensen och för att dra till oss direkta investeringar, trots vårt perifera läge. Samtidigt måste vi hävda oss i kapplöpningen för högre förädlingsgrad genom innovationer. De avgörande valen kan inte framtvingas av det offentliga, utan de fattas av individer och företag. Men samhället kan och bör prioritera kvalitet i utbildning, forskning och utvecklingsarbete. Det gäller att snarare lita på konkurrensen och marknadsmekanismerna än att kortsiktigt motverka dem.

Det gäller också att göra värdeskapande val, företagande och arbete, betydligt mera lockande än värdekonsumerande val, såsom mottagande av bidrag. Korrigeringsåtgärder behövs, både i absoluta och i relativa termer. Enkelt sagt: Det måste löna sig att jobba!

Stopp för statsskulden

Till och med om tillväxtpolitiken lyckas, måste statens skuldsättning hejdas snabbt.

Vicehäradshövding Astrid Thors är chef för svenska sekreta riatet vid Finlands Kommunförbund och viceordförande för Sfp. Foto: Kaius Hedenströ 26

Det måste löna sig att jobba!

Snart uppslukas alla intäkter av inkomstoch förmögenhetsskatten av räntekostnader. Följden är allt sämre möjligheter att upprätthålla väsentlig samhällsservice. En första målsättning kan vara det “stränga” EMU-kriteriet om ett offentligt underskott om högst 3 26. d.v.s. kravet att leva blott måttligt över tillgångarna.

Den offentliga skulden är till största delen statens skuld: den kommunala sektorns skuld är bara ungefär en tiondedel av statens skuld. Vid utgången av 1993 beräknades den kommunala sektorns skuld uppgå till 32 mrd mk, och skulderna ökade 1994 med ca 1 mrd mk. Stora skillnader i skuldsättning finns givetvis kommuner emellan. Andå utgör kommunerna och samkommunerna 2/3 av den offentliga sektorn.

I kommunerna har anpassningen bl a inneburit att investeringarna nästan halverats ( till ca 6 mrd mk) och är nu lägre än avskrivningarna. Den drastiska minskningen har medfört oro för att viktig kommunal infrastruktur — såsom vatten- och avloppsnätet — förfaller. Rent vatten och fungerande avlopp är ändå en av de grundläggande gemensamma uppgifterna och grunden för det övriga välståndet. Skärpta miljökrav och det faktum att grundrenoveringar av bostadsbeståndet uppskjutits kan i framtiden tänkas kräva betydande satsningar.

Kommunerna och samkommunerna har också sparat avsevärt ifråga om personalkostnaderna. Från 1993 till 1994 minskade personalutgifterna med ca 7 “6. Till detta bidrog lokala sparavtal. naturlig avgång och permitteringar. De godkända kollektivavtalen hittills för den kommunala sektorn ser inte ut att minska kostnaderna.

Kostnadsminskningar — var kan vi spara ?

Kostnadsminskningar är nu ofrånkomliga. Frågan är hur stora de bör bli. Matti Pekkanens sysselsättningsgrupp ritade upp “den bästa av alla (tillväxt)världar” och kom till att 16 miljarder mark är nedskärningsminimum. Trots EMU-eftergiften skulle nedskärningsbehovet ligga kring 40 miljarder mk, inemot en tredjedel av statens totala inkomster i nuläget.

Den lättare balanseringsvägen, genom skattehöjningar, bör uteslutas i vårt land tvärtom behövs ju (inkomst)skattesänkningar. Åtminstone bland ekonomisterna kan konturerna till ett samförstånd skönjas vad gäller sparobjekten. Nyckelordet är “inkomstöverföringarna”, d.v.s. enklare uttryckt “gratis pengar”, till näringar och enskilda. Dels är nivåsänkningar oundvikliga för att statens finansieringsförmåga inte räcker till, dels för att förhållandet mellan jobb och understöd måste rättas till. Utöver detta behövs fortsatta åtgärder för att effektivera de offentliga verksamheterna — men så att väsentlig service, särskilt sådan som skapar möjligheter för framtiden, bibehålls.

Arbetskraften

En hållbar tillväxt är utan tvekan sysselsättningens bästa vän. På konstlad väg kan en hög sysselsättning inte upprätthållas i längden. Men — också på borgerligt tänkande håll — är det skäl att överväga alla alternativ för att främja en sund sysselsättning och i synnerhet för att motarbeta uppkomsten av en bestående långtidsarbetslöshet. Tankebromsar ser ut att finnas på alla håll av den ideologiska kartan. En fungerande konsensus kan byggas blott på att alla verksamma idéer tas i bruk, inte på den traditionella minsta gemensamma nämnaren. som ger varje intressepart de facio vetorätt.

De sammanlagda lönekostnaderna är en ofrånkomlig bit. Det handlar inte bara om att tillåta nya låglönejobb i servicebranscher. Minst lika viktigt är att rasera regleringshåinder mot sysselsättning. Bara tillåten verksamhet kan sysselsätta. Varför får inte Stockmann eller handelsman Johansson plocka pengar av svenska båtturister varje söndag, istället för att se på när de stryker fram längs helgtomma kuststadsgator? Dethär slaget av åtgärder kan skapa Jobb över hela linjen, inte blott i lönegropen — men tillsvidare finns starka “skyddsintressen”, både inom och utanför facket.

För att förhindra långtidsarbetslöshet behövs också aktiva arbetskraftsåtgärder. Det gäller att främja rörligheten mellan yrken och regioner, även de politiskt känsliga frågor. Utöver en effektiv arbetsförmedling behövs utbildningsinsatser för att göra hoppet till nya uppgifter möjligt. d.v.s. omskolning. I detta avseende kan vi ännu ha ett och annat att lära oss av Sverige. Allmänt taget skall arbetskraftspolitiken främja, inte motverka strukturomvandlingen på & &

I vår tid skapas “The Wealth of Nations” snarare genom egna åtgärder än att välståndet skulle ärvas (t.ex. genom naturtillgångar). De dynamiska tillväxtekonomierna i Sydostasien utmärks inte i första hand för sina ärvda tillgångar. Det ger oss hopp samtidigt som det ställer krav. Det är inte förutbestämt att välståndet av alla platser på jorden kommer att växa just i Finland, men det kunde vara trevligt för oss finländare om så sker. Genom våra egna val avgör vi finländare om vi kommer att spela i mästarligan eller gärdsgårdsserien. 9