EMS och Västtyskland

av Sinimaaria Ranki Forum 1990-13, sida 06-07, 13.09.1990

Taggar: Orter: Tyskland Teman: ekonomi

Deutsche Bank…

fortsättnin skall se till att företagens tillgångar och skulder blir redovisade på västerländskt manér. Banken kan alltså välja och vraka bland de östtyska företagskunderna.

Det är uppenbarligen först efter den konkursvågen Deutsche har för avsikt att för sin del utveckla den drivhjulsverkan i Europa bankens chefdirektör Hilmar Kopper utlyser, för ett enat Tyskland — i sin artikel i tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung den 28.5.1990 under rubriken: Deutschland: Drehscheibe zwischen Ost und West. Och banken är självfallet redan på plats med representation i de övriga SEV-länderna. Förbundskansler Helmut Kohl har också uttalat sig i liknande ordalag.

Tyska visioner

Att visionerna sträcker sig längre än så antyds av att regeringsmedlemmar i Bonn redan hunnit uttala sig om de ryska planerna att införa marknadsekonomi. Ifall något land har rätt att uttala sig i saken, så är det väl just Västtyskland i egenskap av största exportör till Sovjet.

Kopper visar att drivhjulseffekten verkligen bygger på konkreta handelspolitiska fakta. Två tredjedelar av DDR-exporten går till SEV-länderna och därav 40 procent till Sovjet. Av Förbundsrepublikens export faller 55 procent på EG-länderna, men också en rätt betydande andel på östblocket — 5 procent mot 2,7 procent för EG i genomsnitt.

Handeln mellan blocken liknar i dag enligt Kopper den som sker mellan utvecklings- och industriländerna. De senare får råmaterial i utbyte mot investeringsvaror. Att det här finns utrymme för en enorm strukturell utveckling tar Kopper för givet. DDR konfronteras abrupt med den krassa verkligheten genom D-markens inmarsch och rycks med i den västliga galoppen från sin sävliga lunk. Så värst länge dröjer det inte förrän agnarna kan skiljas från vetet och de företag som kan stå sig i ett Öppet konkurrensläge utkristalliseras, tror Kopper.

Men vad kommer då att falla på bankernas lott? Enligt Kopper liknar planekonomin ett system, där transaktionerna sker in natura. Bankerna skall nu lära företagen hur en penningekonomi fungerar, och sköta kapitaltillförseln, men också bibringa kunderna modernt managementkunnande.

— Ett enat Tyskland kommer att vara som predestinerat att sköta rollen som drivhjul för ekonomisk aktivitet mellan väst och öst. Via DDR öppnas dörren för de västtyska företagen till det övriga Östeuropa. Språkkunskaper och förtrogenheten med östblocksförhållandena inom DDR och intresset från västtysk sida för att öppna nya avsättningskanaler och bygga industrier är basen för vad Kopper kallar en ”meningsfull symbios”.

Aktiviter i öst får inte minska på insatser i väst, säger slutligen Kopper. Med de senare avser han Tysklands EG-insats, och låter precis som förbundskanslern. Oder — ist es vielleicht umgekehrt. 6

EMS OCH VÄSTTYSKLAND

Text: Sinimaaria Ranki

Den ekonomiska tyngdpunkten i världen har flyttat från USA till Europa. 90-talet kommer att vara de stora stegens decennium för EG:s ambitiösa integrationsplaner. Samtidigt som Västeuropa ivrigt skyndar mot en monetär union, försöker öststaterna få sina underutvecklade ekonomier i et någorlunda konkurrenskraftigt skick. Här fick Östtyskland en rejäl lyckospark, som tycks ha inträffa vid exakt rätt tidpunkt.

en enorma = flyttningsströmmen, D:- uppstod efter att gränsen mel lan de båda tyska staterna öppnats, började vid årsskiftet hota med övermäktiga ekonomiska och politiska problem. Med tanke på vardera var Bonn tvungen att snabbt hitta på ett effektivt medel, som skulle stoppa invandrarströmmen. Med tiden blev det klart. att det fanns en enda lösning. Som det på en demonstrationsskylt i Östtyskland stod: ”Kommer inte DEM till oss, går vi till den!” Östtyskarna fick marken.

Den tyska valutaunionen förväntas påverka inflationstakten och räntenivån i Västtyskland, och sålunda skaka DEM:s stabilitet. För den pågående europeiska integrationsprocessen skulle dock en avsevärd försvagning av västmarken vara ödesdigert.

Definition

EMS (European Monetary System) bildades 1979 av Europarådet som en del av strävan efter ett monetärt integrerat område mellan EG-länderna. EMS har fyra byggstenar 1) växelkursmekanismen ERM (Exchange Rate Mechanism) 2) valutaenheten ECU (European Currency Unit) 3) fonden EMCF (European — Monetary Fund) 4) kreditstödsarrangemang.

Cooperation

Dessa fundament skall bana väg mot det europeiska monetära samarbetets huvudmål e EG skall bli en zon med intern (= låg inflation) och extern (= stabila växelkurser) monetär stabilite + genom nära samverkan skall man nå konvergens i den ekonomiska utvecklingen, ökad tillväxt och minskad arbetslöshet.

Växelkursmekanismen. Varje valuta har en fast centralkurs gentemot ECU. Av centralkurserna beräknas bilaterala paritetskurser medlemsvalutorna emellan. Eftersom EMS syftar till upprätthållandet av fasta men justerbara växelkurser fadjustable peg), måste centralbankerna intervenera i fall valutan närmar sig den tillåtna fluktuationsgränsen. Detta fluktuationsut rymme eller band är +/—-2,25 2 runt respektive paritetskurs.

Valutaenheten. ECU är egentligen en valutakorg. där varje EG-valutas marknadskurs har ett vägt genomsnitt, som baserar sig på respektive lands bruttonationalprodukt. ECU har ingen egen sedelstock. utan den är enbart en officiell vär de- och kontoenhet. Den kan användas som betalningsmedel eller reservvaluta.

Fonden och kreditfaciliteterna. Det finns tre typer av kreditstödsarrangemang: ultrakorta (administreras av EMCF)., korta och medelfristiga lån. Den första typen används för att underlätta finansiering av interventioner. Den andra typen beviljas för finansieringsbehov vid tillfälliga betalningsbalansproblem. Har man allvarliga betalningsbalansproblem. kan man ansöka den tredje tvpens lån — men måste samtidigt vidta ekonomisk-politiska stabiliseringsåtgärder.

EMS kan bedömas lyckats väl i att nå sina huvudmål. Inte har bara själva inflationstakterna kraftigt sjunkit i EMS-länderna — också spridningen dem emellan har blivit smalare.

Inflationsutveckling. Inom ERM råder fasta (men justerbara) växelkurser, medan medlemmarna gentemot övriga länder var och en har en flytande kurs. I ett system med fasta växelkurser drabbas ju länder med hög inflation av fundamentala betalningsbalansunderskott, och därmed förlust av valutareserver. Eftersom en sådan trend inte kan fortsätta för evigt. måste höginflationsländer begränsa inhemska prisstegringar.

13/19290 PORUN,

Fasta valutakurser minskar naturligtvis den osäkerhet, som kursrisker vållar för internationell handel och finansiering. Specialisering på produktionssidan uppmuntras, internationell handel ökar och internationella investeringsflöden växer. Den sålunda ökade konkurrensen har också en prissänkande effekt.

Växelkursutveckling. Ett yttre tryck på EMS skapas särskilt av den amerikanska dollarn: när den är svag, ökar efterfrågan på DEM. som är den närmaste substituten för USD. DEM förstärks, vilket skärper förhållandena inom ERM.

Eftersom inflationen inom EMS har pressats ner, har det inre trycket på växelkursförändringar lindrats. (Idéen med justerbara kurser är att motverka betalningsbalansproblem med revalveringar och devalveringar.) Den ökade samarbetsviljan har också lett till att medlemmarna aktivt försöker stöda ERM-pariteterna snarare än dollarkursen. Även Storbritannien har intervenerat, fastän den inte hör till ERM.

Västtyskland som ankare

Det fria sociala marknadssystemet fdie freie soziale Marktwirtschaft) har sedan 1948 garanterat en stark ekonomisk tillväxt i Västtyskland. Tanken bakom systemet är, att efterfrågan och utbudet skall bestämma på en effektiv marknad — statens ingripande skall begränsas till ett minimum. Privat ägande och konkurrens på produktionsmarknaden har sålunda karakteriserat den västtyska ekonomin.

I detta sammanhang skall man komma ihåg, att tyskarna har upplevt två svåra inflationskriser: den första 1922—23, då t om ett frimärke kostade flera miljarder mark. och den andra kring 1945. Minnet av dem lever fortfarande i varje tyskt sinne, och har gjort det tyska folket allergiskt mot inflation. Att värna ekonomin för inflation har sålunda blivit det viktigaste ekonomisk-politiska målet för regeringen. Aven annars den så självständiga Bundesbank åläggs i grundlagen att i första hand försvara markens värde.

Att Västtyskland faktiskt har hållit prisnivån nere med sin strama penningpolitik har gjort DEM till en nyckelvaluta, och den västtyska ekonomin till ankare i ERM. Genom att knyta sin växelkurs till DEM har övriga ERM-medlemmar anpas sat sig till denna politik, och på så sätt kunnat öka trovärdigheten av sin egen kamp mot inflation. Därför är det ytterst viktigt för ERM att DEM bibehåller stabiliteten.

Mot denna bakgrund kan man också förstå, varför beslutet om den tyska valutaunionen väckte oro för DEM:s öde, och spekulation kring Västtysklands roll som ankare.

Västtyskland, Östtyskland och EMS

Valutaunionen kommer att prägla DEM:s betydelse på de internationella valutamarknaderna och särskilt då i EMS. Det förenade Tyskland skulle utan vidare bli en EG-medlem (EG-toppmöte i Dublin 22.4.90). Att försämra relationerna gentemot Västtyskland för valutaunionens skull kunde bli avsevärd dyrare än att godtaga Östtyskland. Slutligen ligger ju tyngdpunkten i den västtyska ekonomiska aktiviteten inom Västeuropa: 83 procent av importen kommer från EG-länder, 80 procent av exporten går dit. Dessutom kommer EG-grannar att gynnas av uppbyggningsprocessen av den östtyska ekonomin. Den västtyska industrin har nämligen redan planerat 90 procent av den framtida verksamheten, och kan sålunda inte ta emot alla östtyska beställningar. Å andra sidan kommer Västtyskland säkert att satsa på Östtyskland så mycket som möjligt, vilket minskar handelsöverskottet gentemot EG-länder. En stabiliserande effekt på den obalansen kommer också den framtida marknadens expansion mot ös 40

Valutornas vikter i ECU-korgen, januari 1990

Belgien Danmark Tyskland Grekland Frankrike — Irland Italien Holland Stor- — Spanien Portugal

BEF+LUF DKK DEM GAD FRF Källa: EG-komissionen, Bryssel

FÖRUN, 13/1990

IEP ITL NLG — britannien — ESB PTE GB — särskilt Polen och Tjeckoslovakien — att ha.

Irland. Spanien, Grekland och Portugal har uttalat sin oro för att deras utvecklingsmöjligheter nu minskas, då västtyska tillgångar dirigeras till Östtyskland. Bundeskansler Helmut Kohl har emellertid sagt, att Östtyskland inte skall lyftas på de fattigaste EG-ländernas bekostnad.

För Östtyskland är förenandet en ekonomisk räddning. Den massexodus som öppnandet av gränsen utlöste, skulle snart ha lett till en förstärkning av obalansen i handeln och en alldeles snedvriden officiell växelkurs. Det skulle ha krävt dyra interventioner och diskriminerande administrativ omallokering av resurser. Valutaunionen som sådan är ju ingen lösning på den eftersläpande östtyska ekonomins grundläggande problem. men den påskyndar saneringen. Landet får en stabil, hård valuta, vilket är en avgörande faktor när det gäller investeringsbenägenheten hos utlänningar. Moderniseringen av industrianläggningarna borde ske snabbt. vilket på längre sikt stabiliserar prisnivån och förbättrar exportmöjligheterna. Östtyskarna gynnas från första början av skalfördelar, eftersom marknaden via Västtyskland — eller DEM — täcker hela Västeuropa. Alt ge upp makten att bestämma en ineffektiv penningpolitik är inget pris för sådana fördelar.

Valutaunionen syftar till ett av idealen inom ekonomisk teori: ett optimalt valutaområde (optimum curreny area). Förutsättningarna till det finns a) faktorrörlighet b) strukturell likhet c) politisk vilja.

Tänker man på den ekonomisk-politiska utvecklingen i Europa, kan man säga, att den tysk-tyska valutaunionen på sätt och vis är en miniatyrmodell av EMS.

Den tvska valutaunionen kommer att stärka DEM:s roll som ankare i EMS. Samtidigt ger den Västtyskland en alldeles särpräglad position i det europeiska blocket. Å ena sidan skall Västtyskland bära ansvaret för det ekonomiska uppsvinget i Östtyskland; å andra sidan skall det agera som primus motor för den västeuropeiska integrationsprocessen. Dessa uppgifter ställer naturligtvis oförutsett stora krav på ekonomin. Världen verkar i alla fall att lita på västtyskarnas ”undergörande krafter” på det ekonomiska området. Eftersom den politiska atmosfären nu är så opportun, torde det vara berättigat att ge optimismen en chans. LJ