En del diktaturkramare blir förlåtna….

På föreläsningsserien ”Kritiskt tänkande” i Lunds Stadsbibliotek höll Mats Olsson, professor och prefekt på Ekonomisk-historiska institutionen, föredrag under rubriken ”Kan ekonomerna förklara världen ?”

Olsson hade blivit tillhållen av bibliotekets ledning att inte hålla valtal, han är nämligen vänsterpartiets ledande politiker i Lund, sitter i kommunstyrelsen med flera uppdrag. Mats Olsson nämnde inte heller ett enda politiskt parti under sitt föredrag, men hans beskrivning gick ändå ut på att den nuvarande regeringspolitiken i flertalet europeiska länder med budgetsaneringar är skadlig, leder till arbetslöshet och ökade klyftor.

Den politiken inleddes i Sverige i slutet av 1980-talet under ledning av dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S), sade Olsson.

Vid frågestunden kunde jag inte hålla mig:
”Du gick ju på den kommunistiska partiskolan i Moskva innan du blev politiker i Lund. Hur duktiga var man där på att förklara världen ?”

Mats Olsson som i valrörelsen 2006 meddelade att han var irriterad på liknande frågor och då inte ville svara beskrev nu lugnt sina lärare i kommunismens högborg:

”Det var humbug, ren humbug.”

”Upptäckte du det redan när du var där ?”

”Nja, bara delvis, jag var ju ganska ung.”

Andra frågor ställdes medan jag funderade på varför de högutbildade i samhällsämnen som hyllade minnena av Lenin och Stalin så sent som under Bresjnev på  1970-talet nu inte drabbas av samma bannlysning som före detta nazister. En sak är att man kan bli professor, en helt annan att man vill ha väljarnas förtroende och bli politiker.

Gränsproblemen österut är ju en påminnelse om pakten mellan nazi- och kommunistregimerna 1939-41 då de i samförstånd delade upp Östeuropa mellan sig.