För en handfull dammkorn
av Leif Bergström Forum 2016-09, sida 30-31, 27.10.2016
Kunskap om solsystemets och livets uppkomst samt hur vi kan skydda vår planet från kollisioner – det ska sonden Osiris-Rex leverera i form av rymdstoft.
Uppskjutningen gick perfekt, men Osiris-Rex rymdfärd tillhör knappast Nasas mest spektakulära. Farkosten har inga astronauter ombord, och det kommer att ta sju år innan den återvänder till jorden efter att ha besökt en flygande stenbumling. Men forskare säger att den kan visa sig vara en av de vetenskapligt viktigaste färderna. Prover från asteroiden Bennu kan ge svar om solsystemets början, och om livets uppkomst.
En förbättrad förståelse av asteroider kan också på sikt öka vår förmåga att försvara oss mot framtida kollisioner med jorden – och därmed rädda vår civilisation.
Uråldrigt kol. Det kommer att ta Osiris-Rex två år att nå asteroiden Bennu, en 500 meter vid stenbumling som kretsar runt solen i en bana något vidare än jordens. Rymdfarkosten ska sedan kartlägga asteroiden under något år innan dess robotarm under några sekunder tar kontakt med asteroidens yta och kvävgas skjuts ut för att frigöra partiklar som kan sugas upp, för att återvända till jorden och ivrigt väntande forskare.
Asteroider tros nämligen innehålla 4,5 miljarder år gamla kolpartiklar som kan lösa rader av frågor om solsystemets tidigaste dagar. Experter hoppas att operationen kan ge kanske 60 gram av orörda prover.
[caption id=“attachment_8420” align=“alignleft” width=“220”]
Prestigeprojekt. Det är inte vilka solpaneler och antenner som helst som duger då det gäller att kommunicera med jorden. Foto: Lockheed Martin Corporation[/caption]
Orörd mark. Bennu tros ha formats strax efter solen och vara lika gammal som planeterna. Men medan ekologiska faktorer som jordbävningar, vulkanutbrott och översvämningar förändrat den kemiska sammansättningen av material på jorden, förutsätts asteroiderna vara relativt orörda. Vetenskapsmän kommer att analysera proverna från Bennu och söka spår av organiskt material och vatten, utgångspunkter för liv.
En teori är att asteroider kraschat på jorden och fört med sig material som skapade förutsättningar för liv. Men det var samtidigt en sådan, mycket senare krasch, som tog död på dinosaurierna. Det ger vetenskapsmän ett kritiskt andra skäl att studera asteroiderna och dess banor.
Domedagsscenario. Explosionen över ryska Tjeljabinsk 2013 skadade 1 200 människor och tros ha orsakats av en bara 20 meter stor rymdsten. En 40 meter stor sten tros ha orsakat explosionen i sibiriska Tunguska 1908, vilken ödelade 2 070 kvadratkilometer skogsmark.
I båda fallen inträffade händelserna helt utan förvarning. Medan sådana träffar kan orsaka stora skador tror forskare att det skulle krävas en kilometer stor bumling för att orsaka en katastrof som skulle hota mänsklighetens existens. Forskare vid Nasa tror sig ha identifierat 90 procent av så stora asteroider i jordens närhet, och menar att ingen av dem utgör ett potentiellt hot under överskådlig tid.
Vita husets chef för vetenskap och teknik, John Holdren, säger att händelser som den i Tjeljabinsk väntas inträffa varje hundratal år, medan Tunguska-katastrofer kan väntas var tusende år.
Nasas Center for Near-Earth Studies tillsammans med Jet Propulsion Laboratory har utvecklat ett nytt varningssystem avsett att fästa forskares uppmärksamhet på nya objekt vars banor potentiellt kan innebära ett hot. Det nya dataprogrammet Scout ska snabbt kunna varna forskare om nya potentiellt förödande objekt som kräver närmare studier. Scout varnar om hot som kan ligga någon månad fram i tiden, men när det varnar om ett nytt objekt söker vetenskapsmän bekräfta vad det är. Så snart det identifierats som en asteroid följs den av ett annat program, Sentry, som söker blicka något årtionde fram i tiden.
Leif Bergström text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!