En idealisk världstemperatur?
av Bo Göran Eriksson Forum 2008-12, sida 12-13, 22.12.2008
Taggar: Teman: klimatförändring
El FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 12 2008
DEBATT
Kommentera debattartikeln genomatt skicka mejl till adressen feedbackQforum.f.
En idealisk världstemperatur?
X För en tid sedan förundrade sig tidigare statsministern Paavo Lipponenien kolumn över den hype som breder ut sig i miljö- och klimatdebatten. Det är lätt att hål la med om detta. För en någotsånär upplyst medborgare är det inte enkelt att få korn på sanningen i korselden mellan de alarmistiska klimatnotiser som dagligen droppar in och den tvivlande linje klimatskeptiker som Jarl Ahlbeck och hans meningsfränder gjort sig till tolk för.
Ett färskt bidrag till debatten har levererats av britten Nigel Lawson ien nyutkommen bok med titeln ”An Appeal to Reason. A Cool Look at Global Warming” (Duckworth Overlook, London 2008).
Lawson — egentligen lord Lawson of Blaby —- är inte klimatforskare, utan ekonomijournalist och torypolitiker i toppskiktet med ett förflutet som bland annat finansminister i Margaret Thatchers regering under åttiotalet.
Med den bakgrunden är det ganska givet att Lawson granskar klimatuppvärmningen ur en sant brittisk ‘common sense” -synvinkel. Han har föga till övers för överspända tolkningar och slentrianmässigt framhojtade varningar.
Viktigt med fakta. I sin analys utgår Lawson från de prognoser som FN:s internationella klimatpanel, IPCC,
Bo Göran Eriksson var under perioden 2005-2008 industriråd vid Finlands OECD-delegatio i Paris, med ansvar för bland annat internationella energifrågor.
”Han ger inte mycket för den ymniga flora av koldioxidförebyggande åtgärder man med sådan brinnande iver ägnar sig åt I våra välfärds samhällen isina senaste rapporter fört fram. Rapporterna utgör ju det förnämsta underlaget för den klimatpolitik man i de västliga industriländerna är i färd med att arbeta fram och som kommer att ha en genomgripande inverkan på energi- och näringslivspolitiken. Framförallt i EUländerna har klimatpolitiken utvecklats till en av de allra viktigaste drivkrafterna i hela den ekonomiska politiken.
Det är därför viktigt att ha tillförlitliga fakta.
Lawson erinrar om osäkerhetsfaktorerna i IPCC:s gigantiska prognosbygge. När man som IPCC kombinerar datormodeller för så komplicerade saker som den globala befolkningsutvecklingen, den ekonomiska utvecklingen och klimatet i världen på mycket lång sikt (till år 2100), är det svårt att i resultatet se en vederhäftig grund för politiskt beslutsfattande.
En annan svaghet i IPCC:s rapporter är enligt Lawson att man förbigår de positiva följderna av en möjlig klimatuppvärmning. Fokusen ligger nästan enbart på riskerna, inte på möjligheterna.
Media dramatiserar. Men det är riskerna media och miljöorganisationerna älskar att dramatisera. IPCC:s utsagor och bedömningar skruvas upp och ges spinn i mediedebatten. Men inte ens enligt IPCC är Grönlandsisens nedsmältning omedelbart förestående och New York kommer knappast att begravas av vattenmassorna vilket man ju lätt förleds att tro av nyhetsutbudet (och Al Gore!).
Utgångspunkten för Lawson är att den globala medeltemperaturen kan tänkas stiga mellan 1,8 oc 4 grader till år 2100 eller i snitt omkring 0,03 grader per år under den närmaste hundraårsperioden. Ungefär sådan är ju IPCC:s senaste prognos.
Vilka hot ska en vanlig medborgare i ett sådant scenario ängslas för?
Lawson går igenom de hotbilder IPCC skissar upp och underkastar dem en kritisk granskning. Vattentillgången, ekosystemet, tillgången till föda, kustregionerna och hälsan är de områden där klimatpanelen anser de största globala farorna föreligger, men enligt Lawsons kyliga analys är hotbilderna antingen överdrivna eller möjliga att med rimliga ansträngningar bemästra.
Människan anpassar sig. Lawson understryker att klimatuppvärmningen trots allt är en mycket långsam process och att mänskligheten alltid kunnat anpassa sig till förändringar, det är i själva verket det genomgående draget i hela mänsklighetens historia.
Vi är inte den imaginära ”dumma farmaren” som fortsätter att odla samma grödor trots att omständigheterna så som till exempel klimatet förändras. Denna statiska syn på utvecklingen har gjort att IPCC:s beräkningar av effekterna av klimatuppvärmningen blivit dystra i överkant.
Lawsons avmätta syn på klimat hoten tycker jag inte riktigt har täckning i de rapporter IPCC lagt fram. I panelens senast utkomna “Sammandrag för beslutsfattare” målas de kommande hoten tvärt om uppi nästan gammaltestamentliga färger.
Men Lawson ställer en filosofisk fråga som det är svårt att kring FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 12 208 gå i klimatdebatten: är det verkligen plausibelt att det finns en idealisk världstemperatur, som mänskligheten av en lycklig slump just nu kommer i åtnjutande av, och från vilken varje litet avsteg innebä en katastrof? Lawson påpekar att Homo sapiens haft framgång såväl i Helsingfors (medeltemperatur 5 grader) som i Singapore (medeltemperatur 27 grader).
Lawson talar för en politik som går ut på en gradvis anpassning till en eventuell klimatuppvärmning. Han sällar sig alltså till dem som vill se ett alternativ till den gällande linjen i den globala klimatpolitiken. Hittills har ledstjärnan utgjorts av ansträngningarna att till nästan vilket pris som helst få ned koldioxidutsläppen.
Lawson anför enligt min mening
Skicka din debattartikel till adressen feedbackQforum.fi. Vi publicerar äve kortare texter.
goda skäl för en mera pragmatisk, vänta-och-se respons i klimatuppvärmningsfrågan.
I allt behöver man inte hålla med Lawson. Han ger inte mycket för den ymniga flora av koldioxidförebyggande åtgärder man med sådan brinnande iver ägnar sig åt i våra välfärdssamhällen. Det är mest feel good” -gester för den västerländska medelklassen, menar han.
Det är lite cyniskt. Visst finns det överslag i all denna vånda för växthusgaserna, men bakom ligger en genuin omsorg om planetens öde.
Energipolitisk funktion. En annan aspekt som Lawson missar är att kampen mot koldioxiden också har en energipolitisk funktion. Det är inte fråga om enbart klimatpolitik.
Det är en första rangens storpolitisk och ekonomisk fråga att bromsa förbrukningen av de ändliga resurserna olja och gas.
Energisparande, ökad energieffektivitet, alternativa bränslen ochi rättvisans namn även kärnkraft reducerar koldioxidutsläppen och avvärjer ett potentiellt klimat hot, men de är också viktiga och nödvändiga energipolitiska förbättringar. Ibland kan man undra om inte energipolitiken rentav är den dolda agendan bakom klimatpolitiken.
Lord Lawsons bok utgör givetvis inte sista ordet i den inflammerade debatten om klimatet. Men för den som mitt i all alarmism vill ha en kyligt klartänkt ‘second opiniom i klimatfrågan är den en bra inkörsport.
OLOHAAIOLSI