En närmare titt på Pluto
av Johan Svenlin Forum 2015-03, sida 28, 26.03.2015
VETENS En a.
ninaneltittipalklut ÄR VI FRAMME SNART? När New Horizons efter drygt nio års resa passerat Pluto kommer den att styra vidare mot månen Charon och Kuiperbältet.
JOHAN SVENLIN TEXT
Z Vår egen dvärgplanet kan visa sig bli en stor informationskälla för förståelsen av hela solsystemets evolution. I maj börjar NASAs rymdsond New Horizons skicka bilder och mätdata från Pluto efter en resa på drygt nio år och fem miljarder kilometer.
”Hittills vet vi skrämmande lite om Pluto”, skriver S. Alan Stern, forskningschef för New Horizons-projektet, i en artikel i American Scientist.
Vi vet att den har en tunn atmosfär som till stor del består av kväve. Den är täckt av en extremt kall isskorpa av kväve, kolmonoxid och metan. Innandömet består främst av sten och den har åtminstone fem månar kretsande runt sig.
”Men det viktigaste är att Pluto är typisk för en hel kategori av planeter som vi inte ännu utforskat. Ingen vet riktigt vilka upptäckter vi kommer att göra om bara några månader”, skriver Stern.
I detalj. New Horizons väger 478 kilogram och färdas med en hastighet kring 21 km/s. Sonden är utrustad med sju avancerade mätinstrument som ska samla in värdefull information.
Redan i september 2006 blev Jupiter med månar närstuderade av New Horizons då sonden passerade jätteplaneten och sam FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3201 tidigt fick lite skjuts av gravitationen. Den 14 juli kommer sonden att passera Pluto på 10 000 kilometers avstånd från ytan. Detaljrikedomen i den information som samlas in överträffar Hubbleteleskopet och all annan optiskutrustning med hästlängder. Eller som S. Alan Stern uttrycker det ”Om den flög på samma höjd över New York skulle den kunna urskilja bryggorna på Hudson River”
Ljus och skugga. Pluto upptäcktes 1930 och blev 2006 nedgraderad från planet till dvärgplanet. Definitionen får väl lov att accepteras om man beaktar att det finns åt minstone sju månar i vårt solsystem som är större än Pluto.
”New Horizons kommer att ge oss viktig information om hela solsystemet. Observationerna av Pluto är hittills gjorda under en relativt kort tid och med låg precision. Nu kommer vi att kunna bestämma exakta positioner för Pluto och de andra närliggande himlakropparnai de yttre delarna av solsystemet. Det gör att vi kan beräkna omloppsbanorna med mycket större precision än tidigare”, säger Karri Muinonen, professor i astronomi på institutionen för fysik vid Helsingfors universitet.
Han ser också fram emot många andra intressanta mätningar av Pluto.
”Den extrema temperaturen kring 43 Kelvin (- 230 grader C) och den kryovulkaniska aktiviteten gör Pluto till en intressant miljö för både fysik och kemi. Och vad som händer i gränserna mellan ljus och skugga i sådana förhållanden”
Revolution. Stern har arbetat i 25 år på New Horizons-projektet och hoppas nu att vetenskapen ska få lika revolutionerande insikter av Plutoexpeditionen som den fick av 1960-talets och 1970-talets närobservationer av Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.
”Ingen hade väntat sig att se uttorkade flodbäddar på Mars, den öppna planetkärnan på Merkurius, vulkaner och gejsrar på storplaneternas månar, oceanerna inne i Jupiters måne Europa eller is i molnen ovanför Venus. Alla dessa överraskande sanningar kom från de tidiga rymdexpeditionerna”
Muinonen har svårt att ranka olika rymdexpeditioner utifrån vetenskaplig nytta, men ser Apollo-projektet till månen och Voyagerprogrammet som de viktigaste hittills.
”Utan månexpeditionerna skulle vi ha mindre förståelse för vårt solsystem. De prover och sampel som togs där har varit enormt värdefulla för forskningen. Dessutom väckte månfärderna en nyfikenhet för rymdforskning hos många, inklusive mig själv”