En strejk som märktes

9 Lite yrvaket har de ”tre stora” i arbetsavtalsförhandlingarna på löntagarsidan, Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC), Tjänstemannaorganisationernas centralförbund (TOC) och akademikernas centralförbund AKAVA, fått vakna upp för att konstatera att deras hegemoni på arbetsmarknaden delvi är hotad.

9 Ganska hårdhänt fick också den stora allmänheten göra bekantskap med den ”nya” inbrytaren inom löntagarsektorn, FTFC, och dess krav på förhandlingsrätt. Genom att tysta radio och tv under en hel veckända genom en teknikerstrejk fick FTFC sin egen röst hörd. På ett av många starkt kritiserat men otvivelaktigt ganska effektivt sätt.

FTFC, uttytt Finlands tekniska funktionärers centralförbund kräver rätt att sätta sitt eget bomärke under ett avtal för de 8 500 statliga och kommunala tjänstemän som är anslutna till central förbundet.

En strejk som märktes

FTFC:

Generalsekreteraren, vicehäradshövding Jorma Reini svarar.

FORUM: — Var ligger roten till den här konfilkten?

REINI: — Den ligger egentligen långt tillbaka i tiden. ETFEC grundades redan 1946, men var då ett förbund som inte representerade de tekniska tjänstemännen och nämndes därför inte alls i procedurlagen som man stiftade år 1965 för att effektivera förhandlingsrutinen. Där nämndes endast de tre stora vid namn: FFT, TOC och AKAVA. I den nya tjänstekollektivavtalslagen upphävdes emellertid auktorisationsprincipen och ingen organisation nämns, utan varje löntagarorganisation har i princip rätt att förhandla. Det är närmast en fråga om ändamålsenlighet med vem man underhandlar. I början fortsatte de tre stora förbunden som förut. Men nu har FTFC vuxit. Under år 1972 ökade vår medlemskår med 70 procent till inemot 60 000 medlemmar och därför anser vi oss tillräckligt stora för att vara med. Det kravet började vi framföra redan för cirka ett år sedan, omedelbart då de statliga tekniska funktionärerna anslöt sig till oss.

FORUM: — Vad har de andra löntagarorganisationerna emot att FTFC får utvidgad förhandlingsrätt?

REINI: — Jag vill påpeka att de andra organisationerna inte har rätt att vare sig ge oss eller frånta oss förhandlingsrätten. Det kan endast arbetsgivarparten göra. Finansministeriet försökte visserligen i sitt svar till oss vältra över ansvaret på dessa andra organisationer. Men givetvis är jag medveten om att de är emot oss. Varför, ja det är närmast en organisationspolitisk fråga. Om och när FTFC får förbandlingsrätt resulterar detta antagligen i att sådana medlemmar som för tillfället hör till AKAVA eller TOC i någon mån ansluter sig till våra medlemsförbund inom den offentliga sektorn.

Det att finansministeriet påstår att de skulle råka ur askan i elden genom att de andra organisationerna skulle inleda motstrejker är nog en skrämselpolitik som övergår vanliga människors förstånd.

Forum 5/1973

FORUM: — Hur var det då med radio- och tv-strejken? Övergick inte den också vanliga människors förstånd?

REINI: — Nåja, kanske i viss mån. Det kan hända att allmänheten har svårt att förstå sig på sympatistrejker. De används så sällan i vårt land. En sympatistrejk i lagens mening är endast en sådan strejk som inte på något sätt riktar sig mot förhållanden som berör de strejkandes verksamhetsfält. Trots detta anser jag inte att vilken sympatistrejk som helst vore berättigad. Berättigad är den enligt min uppfattning bara om det — som här — är fråga om grundläggande värden.

— Förhandlingsrätten inom organisationssektorn är av lika stor betydelse som yttrandefriheten i samhället.

FORUM: — Så ni anser alltså att radlo- och tv-teknikernas sympaltistrejk var helt berättigad? Forum talade nyss med generaldirektör Raatikalnen och han ansåg den mycket betänklig. Enligt hans åsikt, som sammanfaller med hela radloledningens och förvaltningsrådets, var det en påtryckningsmetod som var riktad mot rundradions verksamhet, men som syftade till att uppnå arbetsmarknadspolitiska mål som låg helt utanför rundradlons verksamhetsområde.

REINI: — Ja, sympatistrejken var berättigad både i lagens mening och därför att den stödde kraven på de grundrättigheter vi är ute efter.

FORUM: — Varför motsätter nl er överdirektör Ripattis förslag att överföra de statliga och kommunala tekniska funktionärerna från tjänsteförhållande till arbetsavtalsförhållande?

REINI: — Det är en typisk ”käpphästlösning”, som snarare tillspetsar situationen än hjälper upp den. Enligt stadgandena om tjänstemannaplikten skall en tjänsteman ”utöva offentlig makt”. Det finns inga som helst tvivel om att t ex en tekniker inom lantmäteri- eller försvarsväsendet utövar sådan makt. Förslaget om att slopa tjänstemannaförhållandet för dessa tjänstemäns del är därför orealiserbart och utopistiskt.

Vänd 7

Uverdirektör Pertti Ripattl vid finansministeriets löneavdelning: Förhandlingspraxis måste vara ändamålsenlig. VI hamnar ur askan i elden om vi går med på FTFC:s krav.

FTFC:s generalsekreterare Jorma Relnl: Förhandlingsrätten inom organisationssektorn är vad yttrandefriheten är I samhället.

FORUM: — Kommer FTFC att fortsätta på den hårda linjen, trots att det kan ha obehagliga konsekvenser för den stora allmänheten?

REINI: — Vi är medvetna om att vissa strejker kan ha otrevliga följder, t ex brister i el-, vatten- och värmeförsörjningen mm. Därför har vi också svårt att förstå att motparten genom sitt handlingssätt tvingar oss att tillgripa sådana åtgärder, när allt vi begär är att som självständiga parter få vara med i de förhandlingar som i vilket fall som helst kommer att föras. Vårt beslut om hårdare åtgärder har vi inte fattat oöverlagt och i hastigt mod, saken har varit på tapeten länge och vi beklagar att hela frågan inte har kunnat lösas tidigare.

STATEN Överdirektör Pertti Ripatti, finansministeriets löneavdelning svarar.

FORUM: — Varför vill inte finansministerlet bevilja förhandlingsrätt åt FTFC?

RIPATTI: — För oss är det livsviktigt att det nuvarande systemet med en centraliserad uppgörelse inom tjänstemannasektorn består. Vi vet hur komplicerat det var tidigare när över tio förbund sökte underhandlingar och avtal med oss. Hela den offentliga sektorns tjänstemän, cirka 300 000, är i huvudsak organiserade inom de tre stora förbunden, FFC, AKAVA och TOC. Inom den statliga sektorn är cirka 115 000 tjänstemän anslutna till dessa förbund, endast cirka 6 000 till FTFC.

FORUM: — Men FTFC har vuxit till ett stort förbund och är till medlemsantalet större än AKAVA. Och enligt lag får ju varje medborgare organisera sig var som helst och varje organisation har I princip rätt att sluta avtal. Varför kan inte FTFC 1 kraft av sin storlek få kräva förhandlingsrätt också åt en numerärt liten grupp som ingår i deras organisation?

RIPATTI: — Lagen ger naturligtvis FTFC rätt att ställa sina krav. Men vi måste se till ändamålsenligheten. Just nu har lärarna bildat ett nytt eget centralförbund. De väntar på ett avgörande i den här frågan. Tjänstemannaförbundet inom TOC väntar på ett avgörande. Inom de ”tre stora” finns många likadana centralförbund som strävar utåt. Hur vi handlar i FTFC-frågan kommer att bli ett prejudikat.

FORUM: — Så finansminlsteriet ser detta som en allvarlig principfråga?

RIPATTI: — Ja, mycket allvarlig. Den offentliga tjänstemannasektorn är stor, om man räknar med både dem som har tjänstemannaavtal och dem som har arbetsavtal. Vi måste välja: De tekniska tjänstemännen uppgår till cirka 10 000. Det övriga offentliga tjänstemannafältet uppgår till cirka 500 000, och dem måste vi förhandla och göra avtal med i alla fall. Om vi ger efter för FTFC:s krav hamnar vi ur askan i elden,

FORUM: — Vad anser nl om FTFC:s försök att nå sina mål genom sympatistre]ker?

RIPATTI: — Uppenbarligen är målet att väcka uppmärksamhet. Personligen beklagar jag strejken och anser den strida mot normal arbetsmarknadspraxis. Enligt spelreglerna borde riksförlikningsmannen först ha fått göra ett försök att reda upp situationen och först om det misslyckades är det enligt min mening normalt att tillgripa strejk. Nu gick man baklänges tillväga.

FORUM: — I vilken riktning tror ni i det här skedet att lösningen kommer att gå?

RIPATTI: — Svårt att säga det är inte vi som anfaller. Men vi hoppas att det materiella innehållet i avtalet skall vara det viktiga för ETFC och där är vi villiga att förhandla och göra kompromisser för att sedan länka överenskommelsen in i det centraliserade tjänstemannaavtalet. FTFC tycks anse att det primära är den formella sidan: att de skall få skriva sitt namn under papperet.

FORUM: — Hur hårda är påtryckningarna från de andra löntagarorganisatlonernas sida?

RIPATTI: — Vi är naturligtvis i kontakt med dem lika kontinuerligt som med FTFC och riksförlikningsmannen. Och de ”tre stora” har uttryckligen sagt ifrån att systemet spricker om FTFC:s fordringar tillgodoses. De hotelser de har kommit med är enligt min uppfattning i det här sammanhanget en bisak. Men vi måste beakta vad de säger.

— Reini påstår att vi försöker dra oss undan ansvaret genom att hänvisa till de ”tre stora”. Det stämmer inte. Vi fattar beslut och vi bär ansvaret, Men vårt ansvar är att se til att de centraliserade uppgörelserna inte spricker.

Forum 5/1973