EPO och Finland
av Chistoffer Sundman Forum 1989-14, sida 24, 28.09.1989
FINLAND OCH
Text: Christoffer Sundman
DET EUROPEISKA PATENTVERKE eneraldirektören för det europeisG: patentverket (EPO), dr Paul
Braendli, besökte vårt land under några dagar i mitten av september. Besöket skedde på inbjudan av handels- och industriminister Hkka Suominen och avsikten var. som det officiellt hette, ”att diskutera aktuella frågor inom den västeuropeiska patentbranschen”.
Ett av de viktigaste ämnena som dryftades i samband med Braendlis besök var frågan om en eventuell finländs anslutning till den europeiska patentkonventionen (EPS). Något beslut lär inte ha fattats. Annu. Eftersom förbudet mot meddelande av produktskydd för läkemedel och livsmedel upphör den 1 januari 1995 kvarstår inga formella hinder från och med detta datum. På många håll inom vår industri och inom statsförvaltningen ser man en anslutning som en naturlig uppföljning av Finlands politik att aktivt medverka i gemensamma europeiska organisationer. I våras anslöt sig Finland till Europarådet och nyligen fattades principbeslut om att gå med i ESA och CERN.
Av de nordiska länderna har Sverige redan tillträtt konventionen, medan Danmark ansluter sig 1.1.1990 och därigenom blir den 14:e medlemsnationen. Norge står 1 likhet med Finland utanför konventionen.
I ett föredrag inför finländska experter på immaterialrättens område redogjorde dr Braendli för grunddragen i den europe Paul Braendli, generaldirektör för de europeiska patentverket, anser att Finland borde ansluta sig till den europeiska patentkonventionen. Inget land har resurser ensamt att skapa en så massiv informationsbank som effektiv granskning av patentansökningar kräver.
iska patentkonventionen. I stället för att ansöka om pätent skilt i varje land kan en sökande som vill skydda sina uppfinningar i ett eller flera av de länder som är anslutna till konventionen lämna in en europeisk ansökan som behandlas vid en gemensam europeisk patentmyndighet. det europeiska patentverket. En europeisk patentansökan bör vara avfattad på ett av de tre officiella språken: tyska, engelska eller franska. En nyhetsgranskning utförs vid EPO:s filialer i Haag eller Berlin, medan den egentliga bedömningen av patenterbarheten sker i Mänchen. Ansökan granskas då av en tremannanämnd, som är sammansatt av granskare från tre olika länder. Avsikten är att överbrygga nationella olikheter i patentpraxis och skapa en gemensam europeisk norm för patenterbarhet. Om ansökan godkänns meddelas ett europeiskt patent. Detta patent är inte automatiskt i kraft i något land, utan bör registreras skilt för varje land som ansökan gäller. Med undantag för Förbundsrepubliken Tyskland bör även en översättning av hela ansökningstexten till det nationella språket inlämnas till respektive lands patentverk inom en viss tid. I och med att patent har meddelats inleds också en invändningstid på 9 månader. under vilken tredje man kan inlämna en invändning mot patentet. Om en dylik invändning är framgångsrik faller alla de redan registrerade nationella patenten.
Det europeiska patentsystemet har under de elva år som gått sedan EPO slog upp sina dörrar 1978 blivit synnerligen populärt. Förra året inlämnades sammanlagt över 52 000 europeiska patentansökningar, och man räknar nu med att antalet ansökningar år 1995 kommer att uppgå till ca 100 000. Största delen av ansökningarna härstammade från USA. Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Finländska sökande inlämnade 1988 sammanlagt ansökningar, vilket svarade för drygt en halv procent av det totala ansökningsantalet.
Paul Braendli motiverade utförligt varför han anser att Finland borde ansluta sig till den europeiska patentkonventionen. Han hävdade att ingen nation i dagens informationssamhälle längre har råd att ensam skapa en så omfattande informationsbank som krävs för effektiv granskning av patentansökningar. I likhet med rymdforskning och kärnforskning blir kostnaderna för stora. Enligt Braendli kan man anta att de flesta patenten i Europa i framtiden meddelas av det europeiska patentverket, medan de nationella patentverkens roll närmast inskränker sig till att sprida information vid sidan av att be handla traditionella varumärkes-, mönster- och bruksmönsteransökningar. I och , med en anslutning till EPC skulle det fins- | ka patentverket få tillgång till EPO:s dato- | riserade informationsbank. Eftersom arbetet med nyhetsgranskningar av nya ansökningar ökat i rask takt, har EPO slutit samarbetsavtal med bl a det svenska och det österrikiska patentverket och låtit dessa verk utföra nyhetsgranskningen för vissa patentansökningar. En dylik möjlighet till underleveranser ställdes i utsikt även för Finlands del.
Dr Braendli ansåg vidare att de beviljade europeiska patenten är starka. Granskningen utförs i princip på basen av alla medlemsstaters patentlitteratur. Vid en finsk anslutning kunde eventuellt även den finska patentlitteraturen inkluderas.
Braendli framhöll att frågan om en finländsk anslutning till EPC också har politiska och handelspolitiska implikationer. Han menade att det är mycket viktigt att Finland spelar en roll i den europeiska integrationen. Införandet av ett sk marknadspatentsystem för EG-området, vilket torde ske senast 1992, kommer oundvikligen att ändra på EG-staternas status och inflytande inom EPO. En ökning av antalet icke-EG-stater skulle utgöra ett välkommet inslag i befrämjandet av integra- | tionen.
Under debatten påtalades problemet med att patentens skyddsomfång och upp- | finningarnas patenterbarhet tolkas olika i olika länder. Europeiska patent som registrerats i BRD har redan i några fall förklarats ogiltiga. Braendli medgav att problem finns, men framhöll att EPO strävar till att minska skillnaderna i domstolarnas praxis genom att ordna seminarier för | europeiska domare i patentmål.
Frågan om en finsk anslutning till EPC | var senast uppe på remiss till berörda par- | ter inom näringsliv, statsmakt och den privata sektorn för fyra år sedan. I de flesta av utlåtandena tog man då ställning mot en anslutning. Man ansåg att Finland inte har något att vinna på att gå med. Finländska sökande, precis som t ex amerikanska och japanska, kan redan nu utnyttja de goda sidorna hos EPO. Därtill var man orcad att patentexpertisen i vårt land skulle försämras genom att antalet ansökningar drastiskt skulle minska. I en del utlåtanden påpekades också att det stora antalet europeiska patent som skulle registreras i Finland kunde komma att för sämra den finska industrins verksamhetsmöjligheter.
Finlands EPC-tillträde diskuteras nu på allvar. Jämfört med den information som var tillgänglig 1985 förefaller inte några väsentligt nya fakta ha framkommit under Braendlis besök. Uppenbarligen kommer ett beslut att fattas på politiska och handelspolitiska grunder. Det är inte utan orsak som det europeiska patentverket betecknar sig som ”ett exempel på fram gångsrik ekonomisk och politisk samver- kan mellan europeiska stater”.
Enligt Bo Göran Eriksson, konsultativ tjänsteman vid HIM, kommer en hearing med berörda parter i vårt land att ordnas inom kort. Aven ett beslut från ministeriets sida kan vara att vänta inom närmaste framtid.
14/1989 FORUN