Etiska trafikljus för placeringar
av Johan Hultkrantz Forum 2016-06, sida 11, 23.06.2016
Taggar: Teman: investering
DEBATT
Skicka din debattartikel til feedbackQforum.f.
Etiska trafikljus för placeringar
X Juha Sipiläs kapitaliseringsavtal är mer rumsrent än ett Mossack Fonseca-upplägg, men vad är egentligen skillnaden År 2013 avstod vår nuvarande statsminister Juha Sipilä från direkta placeringar i värdepapper och köpte kapitaliseringsavtal av Nordeas och OP:s livförsäkrtingsbolag. Trots sin samhälleliga maktposition behöver han varken offentliggöra innehållet eller dess värde.
Ett kapitaliseringsavtal är, trots namnet, en försäkringsprodukt som endast beviljas av försäkringsbolag. Dylika placeringsförsäkringar innehåller inget livförsäkringsskydd - att slippa diskutera döden med kunden och inte behöva göra upp listor på förmånstagare vid dödsfall gör avtalen lättare att sälja. För äldre personer somhar en sparlivförsäkring med flera arvingar är fördelen, förutom sekretess, att det finns vissa fria belopp som man inte behöver betala arvsskatt på.
Skatteplanering. Jag har arbetat med laglig skatteoptimering sedan 1999, I klartext innebär det att man hjälper kunder att köpa en sparlivförsäkring som kan gå under namnet placeringsförsäkring eller kapitaliseringsavtal. När Panamadokumenten, läckan om advokatbyrån Mossack Fonseca, rullades upp i april så funderade jag vad är det egentligen för praktiskt skillnad mellan att ha ett försäkringsavtal med en lokal bank eller försäkringsbolag i Finland, eller att ha ett upplägg med advokatbyrå, mellanhänder och brevlådebolag på små exotiska öar. Faktiskt når Juha Sipilä de flesta skattefördelarna helt lagligt med de kapitaliseringsavtal (försäkringsskal) han har med Nordea och OP. Det finns ytterst få anledningar för honom eller någon annan att göra ett utländsk brevlådeupplägg så länge man meddelar beskattaren. Det konstiga är att försäkringsskal är helt accepterade både juridiskt och etiskt sedan flera år, medan brevlådeupplägg inte är etiskt accepterade - även om de ingalunda är olagliga, som Nordeas Björn Wahlroos och Casper von Koskull upprepade för medierna i våras,
Inkonsekvent. Den stora skillnaden mellan inhemska försäkringsskal och utländska brevlådeföretag i skatteparadis är att beskattaren i det förra fallet förr eller senare får reda på att du har en så kallad försäkring, eftersom försäkringsbolagen samarbetar med beskattaren.
En annan skillnad är att försäkringsskalet grundar sig påett EU-direktiv från år 1992. Med andra ord är det mer juridiskt etablerat vilket medför att det per automatik blir mer etiskt. Men varför ska ägare av försäkringsskal egentligen åtnjuta skattefördelar, till skillnad från placerare och sparare som äger värdepapper ”naket” utan en konstgjord försäkringsram? Försäkringsbolagen erhåller juen skattefördel som inte fondbolagen får, vilket i princip är orättvist. Man måste komma ihåg att försäkringsskal har den nackdelen att förluster inte kan kvittas mot vinster i till exempel fonder och aktier.
Finländarna har placerat 26,2 miljarder euro i försäkringsskal (varav 15,3 mrd. i sparlivsförsäkringar, 6,8 mrd. i kapitaliseringsavtal och 4,1 miljarder i pensionsförsäkringar), jämfört med 96,6 miljarder i fonder. m
Jag vill avsluta med att lista upp några etiska trafikljus: Rött ljus: — Brevlådeföretag som Mossack Fonseca. Gult ljus: — Försäkringsskal.
Grönt ljus: Direkt ägarskap av värdepapper.
Jämförelse mellan försäkringsskal (FS) och upplägg i stil med Mossack Fonseca (MF):
Måste politiker visa sina underliggande innehav? Nej. Förmögenhetsskatt (före år 2005)? OR. Kan portföljen innehålla värdepapper? Ja.
Skatteplikt vid försäljning och omplaceringar? Nej.
Rapporteras avslutade upplägg till beskattaren? Ja.
De väljer själv.
Upp till dig.
Upp till dig.
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 62018
Johan Hultkrantz är spar- och placeringsmäklare i Helsingfors.
”Trots sin samhälleliga maktposition behöver Sipilä varken offentliggöra innehållet eller dess värde”