Ett gått år - trots allt
av I. E. Forum 1972-02, sida 07, 02.02.1972
ledaren
Forum 2/72
Ett gått år — trots allt
När konsumentprisindex för december nyss publicerades och visade en stegring om 8,7 /0 jämfört med december 1970 och drygt 6/0 som genomsnitt i fjol, ställde gemene man omedelbart frågan hur detta är möjligt: Vi har ju prisstopp?
Nej, vi har inte något absolut prisstopp och följaktligen inte heller möjlighet att hålla tillbaka varje prisstegring. Här har informationsmedierna — avsikiligt eller oavsiktligt — gett allmänheten en oriktig bild av vad avtal och lagar rätteligen innebär. :
Det som vi har är en hård prisreglering, som endast godkänner höjningar till följd av påvisbara kostnadsstegringar samt prisstegringar på världsmarknaden. Kostnadsstegringar har föranletts av löneavtalen, strejkerna och konjunkturnedgången, medan stegringen i världsmarknadspriserna har varit betydande för en del viktiga varor. Det har därför inte kunnat undvikas att tex oljeprisernas höjning med nästan 16/0 och det fasta bränslets med 13,5 ?/s har bidragit till en ökning med över 18/0 i bostadskostnaderna i egnahem och 14 ”/» i aktielägenheter. Men prisregleringen har hållit kostnadsökningen i hyreslägenheter nere vid knappt 2/0, Detta är poster som väger tungt i konsumtionsbudgeten.
Mot dem kan emellertid ställas den änn tyngre gruppen livsmedel, vars totala stegring på ett år är endast 6,5 “/o, samt kläder och skodon med bara 3 procents prisstegring under 1971.
Också denna mera nyanserade bild av prisutvecklingen och den ohjälpliga tren= den uppåt är dock ofullständig om man inte också konstaterar att en stor del av den har varit resultat av penning- och finanspolitiska åtgärder: räntehöjningen och punktskatten (samt statsbestämda opsykologiska höjningar sådana som Alkos). Räntehöjningen påverkade naturligtvis bostadskostnaderna, medan punktskatten bidrog till att driva upp medeltalet genom att tex posten hushållsmaskiner steg med drygt 10/0 och bilar med över 19/0.
Mot den faktiska utvecklingen i levnadskostnaderna rriåste man emellertid också ställa upp utvecklingen för lönernas del. Ökningen i löntagarnas nominella arbetsinkomster var nämligen nästan 12/0 — arbetarnas 13 “/o och tjänstemännens 10 9/0 — och statistikcentralen. uppskattar ökningen i reallönen till 59/0.
Jämfört med 5,5 2/9 året förut är det inte så illa och året 1971 måste därför karak täriseras som ett gott år för konsumen terna — trots allt. > ( I. E.