Eureka
av Håkan Nylund Forum 1985-13, sida 18-19, 11.09.1985
rdspråket är speciellt träffande när Or talar om Eureka, som mycke långt inspirerats som ett motdrag till USA:s “Stjärnornas krig” SDI. | Europa fruktar man att forskningsinsatserna för ett rymaförsvar skall ge så mycket överspill till den civila sidan, att USA:s försprång inom högteknologin blir omöjligt att överbrygga, och att europeernas rall reduceras till underleverantör av små delprojekt och hjärnor. Förhållandet skulle vara både industriellt och utrikespolitiskt otillfredsställande, eftersom Väst- Europas stöd för SDI-planen är ljumt.
Teknologi i ropet hos EG
President Francois Mitterands förslag till Eureka i våras vann visserligen inte omedelbart stöd, men franskt PR-arbete plus det faktum att teknologifrågorna också i övrigt spelade en betydande roll på EGtoppmötet i Milano i juni fick ministrarna från 17 västeuropeiska länder att i Paris i juli ge grönt ljus för Eureka.
Vad Eureka sedan skall bli, hur det skall drivas och finansieras är ännu långt öppet. Utgångsdokumenten listar de vanliga högteknologisektorerna: informationsteknik, robotik och produktionsteknik, telekommunikationer, bioteknik och materialteknik.
Inom informationstekniken siktar Eureka på utvecklandet av superdatorer, utrustning och program för artificiell intelligens och produktion av avancerade komponenter. Robotiken handlar om robotar med större kapacitet och manipuleringsförmåga än hitills, automatiserade produktionssystem och laserteknologi. Telekommunikationernas spjutspetsar är utvecklandet av bredbandsnät för överföring av stora datamängder och digitala centraler. Inom biotekniken alar man om nya läkemedel och kemiska preparat, och dessutom växtförädling för nya euroarter, ett lämpligt område för lantbrukscentrerade EG. Utvecklandet av keramiska material konkretiserar materialteknien.
Utmaningar och möjligheter
De största utmaningarna — men inte nödvändigtvis de största möjligheterna — för Eureka ligger uppenbart inom informationstekniken, där gapet till USA och Japan är störst. Inom dalortillverkningen har de europeiska företagen fått följa en nischstrategi, som lämnat både massmarknaden och toppsegmenten åt andra länder. Japans och USA:s dominans på komponentsidan är förkrossance, och de europeiska elektronikföretagen har relativt sent insett att framgång för slutprodukterna också kräver eget kunnande på komponentnivån. På programplanet har europeerna däremot kunnat hävda sig bättre.
På Eurekas övriga delområden är bilden ljusare. Japanerna är visserligen starka inom robotik och automatiserad produktion 18
Eureka!
Eureka-projektet, som Finland så när blev utanför, har — kanske just därför — väckt näringslivet, de politiska beslutsfattarna och allmänheten om behovet att vara med i det internationella forskningssamarbetet. Vad Eureka kommer att ge är däremot höljt i dunkel, eftersom projektet än så länge närmast är en skiss, som på många områden går på existerande projekt. Men siktar man på stjärnorna(s krig), så hamnar man kanske åtminstone i trädtopparna men Europa har en hel del exportdugligt kunnande och utrustning att erbjuda. Inom biotekniken finns en bred bas att bygga på: fem av de tio största läkemedelsbolagen i världen är europeiska, och några av livsmedelsjättarna likaså. Utgångsläget är också gott inom telekommunikation, en industrigren som EG räknar med att kunde bli Europas största.
Kött på benen
Arbetet på Eureka går nu vidare bland de deltagande nationerna, som skall göra sina prioriteringar och specificera sina intresseområden inför ett tjänstemannamöte i Bonn i mitten av september. Mötet skall också behandla finansieringen och organisationen, och hela projektet kommer upp på ett mi nistermöte i Hannover i början av november.
Deltagarländerna har varit eniga om att Eureka inte skall dirigeras av någon stor byråkrati och helt finansieras med offentliga medel, utan att näringslivet skall spela den dominerande rollen. Men därefter är gradskillnaderna stora. Den franska idén är närmast att utveckla internationella industrigrupperingar, som uppbackade av Eurekapengar arbetar inom de olika områdena.
Den engelska inställningen är mer marknadsinriktad, och utgår från att man skulle försöka sporra företagen till forskningssamarbete inom lovande områden, och på det övernationella planet försöka främja en europeisk marknad för produkterna genom att tex ge dem en ”eurogaranti” som gör de 13/1985 FORUN dugliga för hela den europeiska marknaden. I gengäld skulle de få lov att dela med sig av utvecklingsarbetets frukter.
För finansieringen har Frankrike hittills utlovat en miljard franc, och har planer på att bevilja 7 - 8 mrd FFR till, medan Förbundsrepubliken Tyskland ställt ca 300 milj DMK i utsikt. EG har vidare en hel del egna forskningsmedel, men mycket av dem är uppbundna till EG:s egna projekt. Största delen av EG:s budget går ju till lantbrukspolitiken, och en orsak till att Frankrike favoriserar skilda satsningar på Eureka är att landet är en nettomotiagare av EG-pengar under det nuvarande systemet. Överlag är finansieringsfrågorna svåra, samma pengar som presenteras som stora besparingar under ett moment brukar dyka upp som ”offensiva satsningar” på ett annat.
Finland förr fripassagerare Finland höll på att bli efter Eureka-tåget, och lyckades komma med i elfte timmen. Förklaringarna varierar, och ingen av dem är riktigt hållbar. En är att man i VästEuropa oroar sig för att teknologi skulle läcka via vårt ekonomiska samarbete med SEV- länderna. Men Finland har inte varit i skottlinjen i samband med USA:s teknologiembargo, utan vårt rykte är tvärtom bättre än vissa andra neutrala länders — och vissa NATO-staters. En förklaring är att vi helt
F2RUN 13/1985
Har vi funnit det enkelt glömts bort, en annan att ogina konkurrenter velat hålla oss borta. Ingendera förklaringen torde ensam räcka.
En förklaring kunde vara att Finland hittills hållit sig borta från högteknologiska samarbetsprojekt, eller som ett ”fattigt och litet” land försökt åka snålskjuts på dem. Med Finland som en av de mest dynamiska ekonomierna i Väst-Europa är beredskapen att tolerera fripassagerare idag mindre än tidigare.
Stort intresse
Intresset för Eureka är emellertid stort i Finland. När Industrins Centralförbund för en tid sedan höll ett informationsmöte för företagen var uppslutningen god. — Vi väntade ca 30 deltagare, och hade 90, säger teknologiombudsman Ulla Sirkeinen på ICF.
Deltagarlistan i det slutna mötet torde ha omfattat den ”traditionella” gruppen av högteknologiföretag, men också representanter för läkemedelsindustrin, byggnadsbranschen, skogsindustrin och några högtekno’ogiska småföretag. — Speciellt viktigt vore det att få med de mindre företagen, anser ulla Sirkeinen. — De stora företagen känner i allmänhet väl till marknaden, konkurrenterna och potentiella samarbetspartners, medan de mindre mer behöver den draghjälp projektet kan ge.
Kontakterna till Eureka handhas dock än så länge på det statliga planet, hos utrikesministeriets handelspolitiska avdelning och Teknologiska utvecklingscentralen TEKES.
Finland kan inte bara dra nyttan av Eureka, utan måste också ha något att ge. Här går blickarna igen till högteknologigruppen — telekommunikation, elektroluminiscens, medicinsk teknologi och meteorologisk utrustning — men också de äldre industribranscherna har spjutspetsar att erbjuda inom processkontroll och materialteknik. Inom informationstekniken har vi en del att erbjuda också på programsidan, bl a har finskan som ett logiskt uppbyggt språk öppnat möjligheter att utveckla datorprogram som arbetar med naturliga språk.
Många andra projekt
Eureka är inte det enda teknologiprojektet som pågår i Väst-Europa, utan flere andra, som delvis täcker samma områden, pågår. Ett är ESPRIT, som berör mikroelektronik, programteknologi, avancerad informationsbehandling, kontorsautomation och automatiserad produktion, allt Eurekaområden. Projektet, som EG beslutat satsa 750 milj ECU på under en femårsperiod, borde visserligen enligt EG-kommissionens beslut vara öppet för icke-medlemmar, men har i praktiken blivit EG-internt. Några kontrakt har i den andra utdelningsrundan getts åt multinationella företag med verksamhet i EG såsom IBM.
EG:s forskningsministrar har också startat RACE, som skall arbeta med att skapa ett bredbands telekommunikationsnät, och lovat 22 milj ECU till en början. RACE är ett internt EG-projekt, liksom BRITE, som handlar om grundforskning inom materialteknologi. Igen två projekt inom Eurekasektorn.
Inom den öppna sektorn finns bl a rymasamarbetet ESA, som Finland bli medlem av i höst, och fysikforskningen hos CERN, där vår samarbetsroll också börjar klarna efter fripassageraråren.
De många konkurrerande teknologiprojekten kan givetvis ses som ett hot mot Eureka, som redan utan det företer en rad av varningsflaggorna för ett internationellt samarbetsfiasko: oklara mål, diffus organisation, lös finansiering, politiska laddningar med SDI i bakgrunden etc. Å andra sidan erbjuder de en start. Omrubricera och bredda de existerande projekten så finns redan mer än ett embryo till Eureka.
Även om Eureka går upp som en sol behöver projektet inte bli en pannkaka. Eureka har nämligen redan fått ett symbolvärde och blivit en katalysator för teknologiskt samarbete i Väst-Europa , som kommer att ge resultat även om det formella projektet blir anspråklöst till sin omfattning. I Finland ser vi redan en ny medvetennet på bred bas om behovet att teknologiskt vara en del av Väst-Europa. Håkan Nylund 19