Euroobligationer dröjer

av Kenneth Högholm Forum 2011-12, sida 33, 20.12.2011

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 12 2811

Kenneth Högholm är professor i finansiell ekonomi på Hanken i Vasa.

Euroobligationer dröjer

Skuldkriseni euroområdet är ett ständigt återkommande tema i den ekonomiska nyhetsrapporteringen. Räntorna på italienska statsobligationer rör sig oroväckande nära 7-procentsnivån, och även den spanska räntan har stigit kraftigt den senaste tiden. Läget i Grekland är om möjligt ännu sämre än tidigare, och nya länder, såsom Ungern och Slovenien, anmäler sig till krisklubben. Dessutom börjar även förtroendet för Frankrike svikta och ränteskillnaden mellan räntan på franska och tyska statsobligationer har nu ökat till nästan 2 procentenheter.

De flesta är överens om att situationen är ohållbar och att kraftiga åtgärder måste vidtas för att få bukt med problemen och för att återställa förtroendet på finansmarknaderna. En av de mera drastiska föreslagna åtgärderna är att införa euroobligationer, det vill säga obligationer som är emitterade av europeiska centralbanken och garanterade av alla euromedlemmar. Detta skulle ge en betydligt djupare och mera likvid marknad för obligationer i euroområdet, det skulle trygga finansieringen för alla euromedlemsländer och det skulle omedelbart sänka finansieringskostnaderna för många länder i och med en betydligt lägre ränta för dessa euroobligationer än de nationella obligationslånen i krisländerna.

I teorin låter ju det här som ett mycket bra alternativ. Det stora problemet är dock “praktiken som en följd av den struktur och det regelverk vi har inom EU- och eurosamarbetet i dag. Vi har ju i princip upplevt detta en gång redan när EMU:s tredje fas lanserades, det vill säga den gemensamma valutan. I och med denna eliminerades i princip räntedifferenserna mellan de länder som gick med i europrojektet, och länderna kunde erhålla obegränsat med kapital till en (nästan) riskfri ränta.

Visst fanns där vissa konvergenskriterier som borde uppfyllas beträffande budgetunderskott och skuld i euroområdet i dag är cirka 87 procent av BNP, det vill säga långt över den gräns på 60 procent av BNP som finns stipulerat i konvergenskriterierna.

Vad är det då som säger att det skulle bli annorlunda denna gång, ifall euroobligationerna införs och räntorna kraftigt går ner i krisländerna, men länderna får fortsätta att bedriva en självständig finanspolitik och EU fortsätter med att vara lika flat hänt med att tillgripa sanktioner? Risken är uppenbar att de länder som har de största strukturella problemen fortsätter som förut, med fortsatt obegränsad tillgång till förmånlig lånefinansiering garanterad via euroobligationerna, i stället för att ta itu med nödvändiga reformer.

Vad ska man då tro om investeringar i de stör re (främst Italien och Spanien) krisländernas statsobligationslån? En ränta på långa statsobligationer (10 års löptid) på nästan 7 procent kan verka rätt så attraktiv i jämförelse med den motsvarande tyska obligationsräntan på knappt 2 procent. Tror man på ett snabbt införande av euroobligationer är de definitivt köpvärda, Personligen tror jag dock att vi har en lång väg att gå ännu innan vi ser en lansering fullt ut av euroobligationerna, till det är den politiska oviljan i främst Tyskland alltför stor. Dessutom krävs det att stora, genomgripande förändringar måste göras i EU-fördraget, vilket är en omfattande och tidsdryg process.

Tror man dock att det åtminstone finns tillräckligt med politisk vilja för att hålla ihop euroområdet i ungefär nuvarande form kan krisländernas obligationslån trots allt vara intressanta, spekulativa instrument. Till exempel Italien måste inom det närmaste året återfinansiera ungefär 300 miljarder euro av sin statsskuld, Ifall återfinansieringen sker till nuvarande räntenivåer är det nog ‘god natt” med Italien och hela eurosamarbetet i dess nuvaran de form. För att så inte ska ske måste Europeiska centralbanken ino men eftersom länderna suveränt — HAI återfiNan= oo mö nerartkviateteni krisländertog beslut om sin finanspolitik sler Ingen sker till . na och till en finansieringskostoch inga sanktioner tillämpades nuvarande ränteni- nad som inte kväver ekonomierför överskridande av kriterierna vå er är d etn og “god na. Om så sker kommer värdet på | var det nästan inga länder som tt” d It li dessa länders obligationslån att stibrydde sig. natt med tallen ga kraftigt. Vi ser nu konsekvenserna av — och hela eurosam- Tyvärr gäller dock här samhejdlösa, skulddri ill- . iski denna ejdlösa, skul ddrivna til arbetet i dess nu- ma regler som med alla riskinveste växt. En konsekvens är att den " ringar; vi vet utfallet först med fagenomsnittliga skuldsättningen varande form? cit i hand. m