Experterna spår fortsatt skakigt

Taggar: Teman: ekonomi

vynnitan art

IH Utsikter. År 2012 närmar sig sitt slut och Forum pejlar stämningarna inför nästa år.

Handelsban uorses

Vi har frågat två makroekonomer och två börsexperter vad de förväntar sig av 2013.

Pasi Kuoppamäki, chefsekonom, Danske Bank, Finland:

Xx ”Den finländska ekonomin får en dålig start på 2013 eftersom konjunkturläget i euroområdet fortsättningsvis försvagas samtidigt som tillväxten i den inhemska efterfrågan avtar. Den låga räntenivån samt företagens relativt sunda balansräkningar upprätthåller stabiliteten, men skapar ingen tillväxt eftersom förtroendet för framtiden är så svagt. På kort sikt är den största utmaningen att kunna anpassa sig till det svaga internationella konjunkturläget, men samtidigt måste vi fortsättningsvis fundera på hur vi ska hantera den åldrande befolkningen.

Under senare halvan av 2013 kan konjunkturläget i Finland förbättras något om Kina och USA får mer vind i seglen.

I Europa försvagas läget fortsättningsvis och inom eurozonen fördjupas lågkonjunkturen i början av året, men euron hålls ihop med hjälp av undantagsåtgärder.

I Ryssland finns förutsättningar för en snabb tillväxt. I USA förbättras konjunkturen tack vare återhämtningen på bostadsmarknaden, men problemen med statsfinanserna hindrar en snabb återhämtning. Asien undviker en krasch, men tillväxtsiffrorna blir något lägre än man vant sig vid under de senaste åren”

Tiina Helenius, chef för Handelsbankens ekonomiska forskning i Finland:

X ”Den största risken för Finland är att tillväxten i världsekonomin bromsas upp ytterligare och att vi inte ens får uppleva en måttlig konjunkturuppgång. Å andra sidan har vi fått positiva signaler frå 4

USA och Asien, vilket ger stöd åt tanken att den finländska exporten kan växa åtminstone måttlig nästa år.

En annan risk för den finländska konjunkturutvecklingen är orimligt stora löneförhöjningar eller att freden på arbetsmarknaden bryts. Pålängre sikt hotas tillväxten om man inte når enighet omen förlängning av finländarnastidi yrkeslivet, eller om man inte lyckas genomföra kommunreformen. De här sakerna hotar iså fall också Finlands kreditvärdighet. Världsekonomin befinner sig i ett kritiskt konjunkturläge. Om man nu gör misstag i den ekonomiska politiken (till exempel vid hanteringen av eurokrisen och “fiscal cliff” i USA) kan följden bli en allvarlig försvagning av den globala konjunkturen. Vitror dock att man lyckas undvika sådana misstag och att den måttliga tillväxten fortsätter. USA:s, Asiens och de exportdrivna nordeuropeiska ländernas inbördes tillväxtdynamik består. Europa är den globala ekonomins svagaste länk. USA:s starka konkurrenskraft möjliggör en 2-2,5 procents tillväxt i landet de närmast åren. För Asiens del är det förhållandet mellan tillväxt och inflation som skapar ramarna för den ekonomiska politiken. Men regionen behåller sitt klara tillväxtförsprång till Europa och USA, och ger fart också åt konjunkturen ide latinamerikanska länderna.

Den implicita garanti som ECB gett medlemsstaternas obligationsmarknader bidrar tillatt hålla räntan på en rimlig nivå också för de svaga euroländerna. Men det hindrar inte länderna från att ändå hamna i kris på grund av en djup lågkonjunktur.

Det här gäller särskilt Spanien, där arbetslöshetsgraden är alarmerande hög. Spanien borde förbättra sin konkurrenskraft och öka sin export. En devalvering skulle stärka konkurrenskraften och exporten, men det förutsätter i praktiken ett utträde ur eurozonen.

Så länge arbetslöshetsgraden stiger ökar risken för ett spanskt utträde ur euroområdet, vilket håller riskpremierna uppe på långa skuldpapper för såväl banker som staten. Den samtidiga åtstramningen i nästan alla euroländers offentliga finanser har inte lett till önskat resultat vad gäller problemländernas skuldsättning, utan har tvärtom fördjupat konjunkturnedgången på ett sätt som hotar valutaunionens sammanhållning. Som helhet växer euroområdets ekonomi inte nästa år och i dess svagaste medlemsländer fort sätter lågkonjunkturen, vilket skapar fortsatt oro för att de ska lämna eurosamarbetet”

Tom Liljeström, direktör, Tapiola kapitalförvaltning:

Xx ”Vad gäller börsutvecklingen tror jag att 2013 som helhet blir ett positivt börsår, dock inte lika bra som 2012. I Europa kommer ekonomin att backa en del. Därför hänger bolagens försäljningsutveckling på tillväxtekonomierna, vilka kommer att växa trots problemen i Europa.

Bolagsvärderingarna är rimliga. Favoriter inför nästa år är därför bolag med global försäljning och gärna en hygglig del service, som ju är rätt oberoende av konjunkturerna. Här är vår verkstadsindustri ett bra exempel.

När det gäller vinstutdelningar kan det vara realistiskt att inte räkna med ökningar. I och medatt priset på bankfinansiering antagligen ökar kan det för bolagen vara klokt att hålla inne med dividendökningar.

I förhållande till dagens räntenivå är ju dividendnivåerna väldigt attraktiva redan som de är.

Sett ur en global placeringshorisont börjar den modige söka bland de europeiska krisländernas bolag, speciellt inom branscher som inte löper risk att drabbas av någon ny beskattningsform ägnad att balansera statsfinanserna. På längre sikt går blickarna mot de länder som har en växande befolkning, till exempel flera av de asiatiska länderna”

Anders Ekholm, placeringsdirektör, Eufex Bank:

Xx ”Finland har under eurotiden tappat stort i konkurrenskraft gentemot resten av världen. Nu måste vi antingen få ner priset på de produkter vi erbjuder världen eller få upp produktiviteten, vilket är osannolikt på kort sikt. Resultatet är att företagen måste spara och rationalisera, vilket leder till stigande arbetslöshet och i sin tur minskad efterfrågan på service och varor. Det lägger oundvikligen tryck på börsen. Även om de finska bolagen inte verkar enbart på hemmamarknaden så är den viktig för dem.

Den godanyheten är att det verkar som om börsen redan skulle ha beaktat de dåliga utsikterna. Priserna på aktierna återspeglar rätt korrekt den framtid vi har framför oss. Osäkerheten i realekonomin kan under året leda till kraftiga svängnignar i börskurserna, men det är möjligt att vi i slutet av 2013 konstaterar att börsen mer eller mindre har stampat på stället.

Vad gäller vinstutdelningar tror jag att den accelererande negativa realekonomin får bolagen att ompröva sin utdelningspolitik. Minde bolag har ett tryck på finansieringssidan och då kan det hända att man i stället för utdelningar försöker stärka bolagets kassa via vinstfinansiering. Därför är det möj ligt att vinstutdelningarna kommer att bli en besvikelse.

Sett i ett globalt perspektiv verkar det som om den amerikanska ekonomin håller på att återhämta sig. Samtidigt har Europa på grund av strukturella hinder och problemen i eurozonen knappt kommit iniden anpassningsfas som USA redan har genomgått. Det här återspeglas i aktiekurserna. Om återhämtningeni USA fortsätter, vilket den förefaller göra, väntar jag mig ett rätt bra börsår i USA, trots risker som ”fiscal cliff!

Alla euroländer utom Tyskland har tappat mycket konkurrenskraft gentemot resten av världen.

Vill vi ta en tidsmaskin och se hur det kan se uti Finland om några år är det bara att se på Sydeuropa där man nu tvingas till en massiv intern devalvering. Jag säger inte att Finland är Spanien men vill samtidigt varna för att vara alltför högmodiga mot spanjorerna eftersom vi är inne på samma väg. Som tur kommer vi efter, så vi har ännu tid att göra kloka beslut.

Asiens ekonomiska tillväxt dämpas av Europas negativa utveckling, men kan å andra sidan gynnas av ökande efterfrågan på hemmamarknaden samt Amerikas fortsatta återhämtning. De asiatiska aktiemarknaderna förefaller ytterst rimligt värderade och kan erbjuda attraktiva möjligheter under år 20137”