Exportera eller...?

Taggar: Teman: export

LEDARE 6. 2. 1974

Ansvariga tekniker och politiker ställs nu allt oftare Inför känslomässigt upppiskade opinioner. Det är lätt att skrämma folk, men rädda människor fattar sällan riktiga beslut. (Gunnar Hambraaus)

Allmänhet och beslutsfattare måste på ett helt annat sätt än hittills få Insikt I vetenskapens och teknikens verkningssätt, möjligheter och begränsningar. De flesta samhällsfrågor har I dag tekniska aspekter, det må gälla sysselsättning, decentralisering och samhällsplanering för att ej tala om kommunikationer, industrifrågor och energIproblem. (Gunnar Hambraaus)

Forum 2/74

Exportera eller. ..?

EXPORTERA ELLER DÖ var ett slagord som präglades i Storbritannien efter andra världskriget.

En extra oljeräkning om fyra miljarder ska betalas. Lösningen är både enkel och svår: minskad import i kombination med nedprutade krav på ökad materiell standard, och, om möjligt, ökad export.

Vi har inflation på dystra profetior, tycker somliga. Om inte annat så är de “psykologiskt olämpliga”. Sunt resonerat är väl ändå en otrevlig sanning i de flesta fall att föredra framom en aldrig så trevlig lögn. Den är åtminstone en bättre bas för vettiga åtgärder. Sant är, att den ekonomiska situationen i år blir värre än den har varit sedan andra världskriget. Till och med Koreakrisen är rena söndagsskolan jämfört med vad vi nu ska lära oss klara.

FÖR DET FÖRSTA får man hoppas att förhandlingarna med Sovjetunionen, som pågår i skrivande stund, utfaller bra. Vårt bilaterala avtal förutsätter gudskelov att ökad import kompenseras med ökad export. Och ett visst betalningsanstånd ska man väl också kunna räkna med.

vilka andra möjligheter har vi på exportsidan? Nyexport arbetas inte upp i en handvändning. Också om nya exportföretag dyker upp, hinner detta varken volym- eller värdemässigt påverka handelsbalansen i år, även om resultaten på lång sikt är värdefulla.

Att hitta nya exportmarknader tar också sin tid. Minister Virolainen antydde visserligen nyligen att ”förvånansvärt stora” exportmöjligheter finns till fjärran land — han nämnde Nordkorea — men dit liksom annanstans blir det naturligtvis kapplöpning med andra likafuntade och politiskt ”möjliga” västeuropeiska olycksbröder.

Men allt bör givetvis prövas. Kan man sätta lite extra kol under handels- och industrisekreterarna, ge direktiv om skärpta insatser, kanske utanför deras ordinarie verksamhetsområde? Finns det potentiella exportmöjligheter till våra traditionella marknader? Kan t ex det inhemska underleverantörsnätet till Sverige byggas ut och finländska företags leveranser fås att integrera med svenska företags produktlinjer? Var får företagen hjälp vid ev. språkliga kommunikationssvårigheter? Alla möjligheter till rena mun-mot-mun-aktioner på ett företagsnära plan borde undersökas.

PÅ GRUND AV ÄRENDETS BRÅDSKANDE NATUR är emellertid den bästa — enda? snabba hjälpen på exportsidan att i mån av kapacitet öka exporten av redan ”stora” varor, tex från pappers- och verkstadsindustrin. För att det ska lyckas måste konkurrenskraften förbättras redan på hemmaplan. Cyniskt nog har man just försämrat den. Prisförhöjningen på tung brännolja slår hårt.

Många branscher har redan hunnit jämra sig offentligt inför oljekostnaderna.. Visst knarrar det i maskineriet både i samhälle och företag när energiekonomin ska göras till ett primärt kriterium för all verksamhet. Företagens egna omdisponeringar är nödvändiga. Men därutöver borde exportindustrin inte tryckas ned i onödan.

NU SMÄLLER staten på höjda oljepriser hårt och oelastiskt. Enbart skogsindustrin får sin egen lilla tilläggsräkning om en miljard mark detta år i form av höjt pris på tung brännolja. Och mera kommer. Kolets pris stiger, och elektricitetens. Att höja industrins förädlingsgrad (=energikostnaderna) blir väl snart tvivelaktig verksamhet? Dessutom står fördyrade transporter för betydande indirekta kostnadsstegringar.

Är det här nu riktigt klokt?

Vår industri betalar 600 mark för eit ton tung brännolja, i Sverige kostar den cirka 350 mark — och där påstås oljekrisen slå hårdare! Finländska fartyg bunkrar enligt uppgift utomlands för mindre än hälften av priset på Nestes bunkerolja.

Dessutom blev importoljeprisen nu bundna till Rotterdamnoteringarna, där försäljning av marginalpartier ofta får prisen att fluktuera våldsamt och i dagens läge ofta uppåt. Våra förhandlare var givetvis i underläge när beslutet fattades. Men resultatet är ändå beklagligt.

Nu bör i stället trycket på industrin lättas genom att staten slopar omsättningsskatten, okänd i många av våra konkurrentländer, för tung brännolja. Avstå från pengarna i detta skede, så blir förräntningen på lång sikt betydligt bättre!

IMPORTMINSKNING hette den andra biten av lösningen. Här blir det intressant att se när regeringen griper till sin nya arsenal, skyddslagarna.

Sänkt eller oförändrad material! levnadsstandard är kakans sista svårsmälta bit. Visst kommer det att svida i vällevnadsfläsket hos både en och-annan. Och de inkomstpolitiska förhandlarna får svårare att använda ordet kompensation. (30. 1. 74)