Finansieringsanalys - arbetsredskap för småföretagare

av Thor Forsskåhl Forum 1980-13, sida 28-29, 10.09.1980

Taggar: Teman: företag

Finansieringsanalys — arbetsredska för småföretagare

För många företag, framför allt små och medelstora, är företagets finansiella adiministration ett problem. Det kan bero på begränsade resurser, men också på en okunnighet om vad man kan utläsa om företagets problem och möjligheter ur en finansiell analys. Ibland är det även en attitydfråga, genom att man inte vill befatta sig med dylikt eftersom det upplevs som improduktiv verksamhet. Och ändå kan ett ordentligt studium av företagets finansiella sida visa sig både produktivt och profitabelt, och utmärkt kompletter en riktig företagaranda.

e För att bedöma ett företags kreditvärdighet och för att uppskatta graden av risk som är behäftad med långivning åt företag använder sig bankerna av sk företagsundersökningar. Man använder sig dels av bokslutsuppgifter, dels av internt material från företagen, för atl noggrannare kunna analysera företagets soliditet, likviditet och penningeller kassaströmmar.

På det sättet skapar man sig en bild av riskens omfång och det verkliga kreditbehovet. På basen av denna bild kan man sedan avgöra hur krediten helst borde vara strukturerad i kort- eller långfristig upplåning, vilka kreditkällor som borde användas, samt uppgöra en tidsplan för både upplåning och återbetalning.

Om företagsanalysen sedan leder till ett kundförhållande eller ett partiellt kundförhållande med banken som utfört analysen, brukar banken i regel en gång om i året följa upp den ursprungliga undersökningen med efterundersökningar. Detta görs primärt för att trygga bankens intressen, men har under senare år också kommit att bli ett hjälpinstrument för företagen.

Rapport som redskap

Problemet med dessa årliga efterundersökningar har hittills varit att materialet ofta varit i en ganska otillgänglig form för att effektivt tjäna företagen. För att avhjälpa denna brist så att efterundersökningen blir ett funktionsdugligt redskap har Kansallis-OsakePankki utvecklat och standardisera rapporteringen av efterundersökningarna. Naturligtvis har dessa också bevaral sin ursprungliga uppgift att tjäna som vägledning för banken vid kreditoch kundbedömningen.

Rapporten innehåller den sedvanliga resultaträkningen och balansräkningen. Den senare i något nedskuren form, men med en sammanställning av hur driftskapitalet är strukturerat. I det ingår försäljningsfodringar, leverantörskulder och anläggningstillgångar, och slutresultatet uttrycks både i absoluta tal och en relation driftskapital/rörelseöverskott.

Genom att rapporten förutom det aktuella året också täcker de två föregående åren, kan man utmärkt följa med hur de olika posterna utvecklats, och bedöma vilka åtgärder som varit i rätt riktning, och vilka som inte varit det, då man känner till vilka transaktioner företaget gjort i det förgångna. I samband med balansräkningen finns det också en utredning över det investerade kapitalets struktur samt värderingsposter och reserveringar.

Påtagligt mera givande blir KOP:s rapport I den finanseringsberäkning som bygger på kassahändelserna. Utgående från driftsbidraget räknar man fram — inkomstfinansieringen — innan vinstutdelning och avkortningar. Genom att därefter ta hänsyn till vilka förändringar som skett i det egna kapitalet och det främmande kapitalet, ser man hur inkomsterna används för räntor, skatter och amorteringar, samt hur dessa finansierats. Sedan är det natur FORUM 13/8 ligtvis företagets ensak hur överskottet används eller underskottet täcks.

Samma analys redogör också för nettoskulden samt de likvida tillgångarna och det hela utrycks i relationen nettoskuld/inkomstfinansiering, vilket säger hur lång tid företaget behöver för all återbetala sin skuld med nuvarande inkomster.

Branschläget

I rapporten ingår också en analys över hur företaget står i förhållande till den bransch inom vilken det verkar, vilket naturligtvis är en utomordentlig sak. I denna analys, som är en grafisk framställning omspännande flera år, presenteras kapitalets avkastningsgrad, och current ratio — finansieringstillgängar + omsättningstillgångar/kortfristigt främmande kapital. Normalt bör ju current ratio ligga vid två, men det varierar i viss mån efter bransch och land. Avkastningsgraden på investerat kapital varierar också, och här kunde banken ha tillhandahållit normer vid sidan av branschjämförelsen, 1 ex detta: ligger man under åtta procent, är avkastningsgraden ganska svag 0 s v.

I den branschvisa jämförelsen ingår också skuldsättningsgraden — förhållandet mellan främmande och eget ka 9 Trots all redovisningen är den kunskapsgren. som kan göra anspråk på den äldsta historien —- det var behovet av redovisning som gav upphovet till skrivkonsten — har intresset för de historiska aspekterna varit ganska lamt bland redovisningsfolk och forskare.

För att få en rättelse till stånd tog revisorsföreningen i Belgien år 1970 initiativet till en internationell kongress för att dryfta ämnet och kartlägga situationen.

Som elt resultat av denna kongress — som hölls i Bryssel — bildade man i USA föreningen The Academy of Accounting Historians. Denna blev i praktiken en internationell förening, som i detta nu har över 400 medlemmar fördelade på ett 20-tal länder. Den är mycket aktiv och det är dess förtjänst, att ”uppföljningskongresser” anordnas med ca 35 års intervaller. Den andra

FORUM 13/8 pital — och i Finland ligger den enligt ICF på drygt tre, och i regel anses fyra vara mycket oroväckande. Vi har alltså i regel en låg självfinansiering. Förutom dessa uppgifter ingår i rapporten också en prognos för det kommande resultatet, samt en finansieringsprognos. Båda är utmärkta instrument när det gäller att planera kassaströmmar och hur man bäst planerar finansieringen av utgifterna om de egna inkomsterna inte räcker till vid alla tidpunkter. Via rapportens historiska analys samt prognos kan man lätt konstatera bristerna i företagets finansiering, skuldsättning och lönsamhet. Rapporten fungerar utmärkt som ett redskap och första hjälp för den som önskar förbättra eller utveckla något inom finansieringssektor. Den visar problemen med önskvärd tydlighet, och borde fästa företagarens uppmärksamhet vid att han kan göra mycket själv, utan att behöva ty sig till kreditanstalternas hjälp. Med vidare bearbetning av rapportens material kan man, om så krävs, och förutsatt att de nödvändiga förutsätlningarna existerar, syfta till att förbättra lönsamheten, strukturera skuldbördan riktigt, och effektvisera penningströmmarna. Thor Forsskåhl 0

Redovisningshistorikernas tredje internationella kongres kongressen hölls i Atlanta, USA 1976 och den tredje, som nämnts, i London i år.

Som arrangörer för årets kongress stod London Business School och University of Exeter. Den samlade ett 100tal deltagare från 16 länder.

Storbritannien och Amerika var givetvis talrikt representerude. men att kongressen hade lockat deltagare från så avlägsna länder som Australien, Japan, Indien, Syd-Korea och Thailand vittnar om ett stort intresse för denna specialgren av historisk forskning. Det kan nämnas, all också öststaterna var representerade genom en forskare från Polen.

Jag kan emellertid ej underlåta au beklaga, att intresset för ifrågavarande forskning inom Norden är mycket ringa alt döma därav, att undertecknad är den enda från Norden, som har deltagit i de tre nämnda kongresserna. Norden äger ju dock många redovisningshistoriska aktstycken av stort värde. Här må som exempel nämnas Bergens stadsräkenskaper från 1288, världens äldsta, samt två unika serier bruksräkenskaper, den ena från Garpenbergs bru 1679-—1910 den andra från Fiskars bruk 1733 till innevarande tid.

Vid kongressen i London framfördes 50 föredrag, vilket innebar, att varannan deltagare även var föredragshållare. Amnena varierade givetvis, lidsmässigt från antiken till innevarande sckel, ortismässigt omspännande praktiskt taget hela världen.

Undertecknad bidrog med en redogörelse för skatteuppbördens teknik under medeltiden i Europa. Man har känt till, att skatteuppbörden i Italien och Frankrike redan på 1000-talet skedde med tillhjälp av karvstock, men man har ej vetat av vilken typ denna var, ty den måste ha haft fullt bevisvärde såväl mot skattebetalaren som mot uppbördsmannens uppdragsgivare. Genom min forskning, främst 1 Nordiska muséet, som äger världens största samling av karvstockar, har jag kunnat klarlägga saken och hade nu nöjet att för kongressen presentera resultatet av min forskning.

Nästa kongress hålls 1984 i Luca Paciolis hemland Italien. Universitetet i Pisa står som inbjudare och kongressen hålls i nämnda stad. O 29