Finansieringsstrukturen i finländska företag

av Pirkko Räty Forum 1987-17, sida 14, 05.11.1987

Avsikten med ett företags finansieringsförsörjning är att garantera det en stobil verksamhet så att det kan sköta sina åligganden på utsatt tid och förverkliga sina investeringar på det sätt som behovet a förnyelse kräver.

praktiken kan ett företag finansiera sin verksamhet genom de intäkter verksamheten ger, genom att höja aktiekapitalet (eget kapital) eller genom krediter (främmande kapital).

Företaget kan förbättra sin finansieringsstruktur genom att antingen minska på skuldbördan eller genom att öka det egna kapitalet via inkomstfinansieringen eller som kapitalplaceringar. Då finansieringsstrukturen förbättras genom inkomstfinansiering påverkas detta framför allt av företagets lönsamhet.

I ett längre perspektiv har det egna kapitalets andel klart minskat i de finländska företagens finansieringsstruktur. Det egna kapitalet i balansräkningen var på 1950-talet i genomsnitt hälften av balansens slutsumma. Nu är den genomsnittliga soliditeten ca 25 procent bland industriföretagen.

Företagens skuldsättning mätt med förhållandet mellan skulder och omsättning har också vuxit under de senaste åren. Förhållandet mellan främmande kapital och Omsättning steg fram till i fjol till 95 procent från att ha varit 87 procent år 1974.

Företagens skuldsättning återspeglar sig på deras kostnadsstrukturer i form av högre räntekostnader. Industriföretagens ränteutgifter var år 1986 i medeltal 7 procent av omsättningen mot 5 procent år 1974.

Snedvridning p g a skatt Orsaker till företagens svaga finansieringsstruktur är både företagens otillräckliga inkomstfinansiering i förhållande till de utgifter lånen framtvingar och I förhållande till investeringsbehovet samt att det egna kapitalet är ett dyrt finansieringsalternativ.

Tillströmningen av eget kapital till företagen hindras av att det skattemässigt är förmånligare att använda främmande kapital. Räntorna som betalas på det främmande kapitalet kan till fullo dras av i företagens inkomstbeskattning, medan dividenderna som delas ut till aktionärerna endast delvis är avdragsgilla.

Tillgången på eget kapital begränsas också av att placerarna numera också har riskfria och skattefria placeringsalternativ 1 som konkurrerar med företagens aktier. Förmögenhetsskatten och olika behand ling av olika kapitalinkomster är skattemäs siga hinder som försvårar aktiesparandet.

Svårt jämföra intemationellt Siffror om finansieringsstrukturen som räknats ut på basen av en finländsk balansräkning klandras ofta för att underskatta det verkliga förhållandet. Ett färskt exempel på kritiken mot granskningen av finansieringsstrukturen är den utredning av den finländska industrins — finansieringsstruktur, som gjorts på uppdrag av den kommitté som frågorna om ekonomisk demokrati. I undersökningen presenteras olika metoder för hur man räknar ut förhållandet mellan eget och främmande kapital i de finländska företagen. Resultatet är att man hävdar att medelnivån för industrins soliditet, d v s det egna kapitalets andel av balansomslutningen, rör sig mellan 20 och 50 procent beroende på sättet att räkna. Centrala faktorer som kräver korrigering beror på den s k undervärderingen av driftskapitalet, reserveringssystemet och problem med skatteskulder som hör ihop med de här fenomenen.

Enligt finländsk resultatberäkningspraxis är bokslutets främsta uppgift att ge besked om den vinst som kan delas ut. Resultaträkningen anses vara en centralare bokslutshandling än balansräkningen. Avsikten med balansen är att på basen av den dynamiska teori som ligger bakom bokföringslagen, peka ut de utgiftsrester, som inte ännu gett inkomster. Balansens uppgift är inte att informera om gängse värden. Endast i undantagsfall kan uppskrivningar tillämpas på en del av driftskapitalet.

Bakåt i utvecklingen

I den ovannämnda undersökningen kritiserar man framför allt den finländska bokföringspraxisen. Värderingsproblem som hör ihop med avskrivningar, reserveringar och kapitalaffärer stör, enligt undersökningen, i alltför hög grad kapitalredovisningen. Kritiken mot nuvarande praxis innbär i själva verket ett krav på att gå bakåt i historien, tillbaka till ett statiskt balanstänkande där man anser att bokslutets viktigaste uppgift är att presentera företagets finansieringssituation.

Teoretiskt skulle en utredningen av en riktig finansieringssituation också kräva att man bygger in ett system för inflationsberäkning i den externa kalkylfunktionen. Erfarenheter från ett så närbeläget land som Storbritannien visar att detta i praktiken är en mycket svår uppgift.

Internationella jämförelser av finansieringsstrukturer, baserade på siffror i balansen, är förknippade med många osäkerhetsmoment, som beror på olika värdering av tillgångar, olikheter i inflationstakten och olika bokslutspraxis. Jämförelser gjorda på olika sätt visar i varje fall att finansieringsstrukturen i finländska företag tydligt är mera skuldbetonad än hos företagen i de flesta OECD-länder. På samma sätt utgör räntorna en större andel av utgifterna för finländska företag än för konkurrenterna utomlands.

Ny praxis

Både på forskarhåll och bland internationellt opererande företag har man krävt att bokslutspraxis skall ändras så att den motsvarar internationell kutym. Här har man dock sett till andra orsaker än ekonomisterna. Inom de företag som opererar på de internationella marknaderna anser man det arbetsdrygt att göra upp parallella bokslut som presenteras vid internationella tillfällen. Man anser att det är fiffigare att bokslut som gjorts upp enligt finländsk lagstiftning, som sådana, lämpar sig som grund för utländska läsares beslut.

Det första steget i internationell riktning togs för ett par år sedan, då resultaträkningsschemat och balansschemat gjordes glesare beträffande framläggandet av avskrivningar och räntor. Den sista raden i balansräkningen bestäms ändå fortfarande, precis på samma sätt som före avskrivnings- och räntereformen, något som beror på att det nära sambandet mellan beskattningen och bokföringen bevarats. Realistiska möjligheter att avskaffa detta samband i en nära framtid finns inte. Därför är vi tvungna att också i fortsättningen göra upp resultaträkningar där man i den nedre delen samlar fristående poster förorsakade av beskattningen och i den övre avläser resultatet före skatt.

Övergången till att presentera planenliga avskrivningar innebär för balansinformationens del att balansen korrigeras med den positiva avskrivningsdifferens, som uppkommer mellan bokföringens utgiftsrest och utgiftsresten efter kumulativa avskrivningar enligt plan. Då den uppkomna avskrivningsdifferensen hör till gruppen passiva reserveringar i balansen, vilka i företagsanalysen jämställs med eget kapital, förbättras finansieringsstrukturen som räknas ut på basen av balansräkningen. Framför allt korrigerar man den snedvridning i balansen som beror på investeringsreserveringsförfarandet. Päivi Räty 17/1987 FORUN,

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."