Finland 60 år

Taggar: Orter: Finland

ledaren

REPUBLIKEN FINLANDS 60-årsjubileum infaller i en tid då villkoren för vår existens på många sätt står i rampljuset,

Det är två händelser som speciellt. bidrar till detta. På det politiska planet det kommande presidentvalet och (den tyvärr inte helt tillfredsställande) diskussiohen kring detta, På det ekonomiska planet den krissituation som vårt näringsliv befinner sig i.

För 60 år sedan levde landet dock i mycket hög grad i en kristid. På vilket sätt återspeglar sig de politiska och ekonomiska omvälvningarna i den tidens facktidskrifter? Vi har bläddrat igenom årgång 1917 av två av de tidskrifter som numera har uppgått i Forum, nämligen Mercator och Tekniska Föreningen i Finlands Förhandlingar. Vad berättar de om de dramatiska dagarna i december 1917?

Tekniska Föreningens Förhandlingar förbigår självständighetsdeklarationen utan speciellt omnämnande — i decembernumret 1917 heter den i och för sig intressanta huvudartikeln ”Kanaler och Kanaliseringsprojekt i Finland”. Men att bladet inte stod främmande för frågor av icke-teknisk art framgår av novembernumret 1917, där Tekniska Föreningens ordförande Ed, Cedercreutz föredrag om ”Arbetslönen i dess olika former” citeras ”Då vår industri normalt arbetar under trycket av en allvarlig utländsk konkurrens och med en synnerligen nedtryckt vinstmarginal, inser man, hvilken stor betydelse principiella förändringar i vår arbetslönepolitik kan hafva för landets framtida industriella utveckling.”

I MERCATOR finner man däremot mycket som direkt hänför sig till den nya republikens tillblivelse, I leda Finland 60 å ren av den 7 december 1917 konstaterades att Finlands folk tagit sitt öde i egna händer ”genom landtdagens beslut af den 5 december” och att: ”Hungersnöden, den finansiella krisen och anarkin i samhället kunna öfvervinnas endast om vi fritt få ordna våra egna förhållanden.” Det påpekas också att ”en fråga af största vikt är, huruvida Finland har tillräcklig ekonomisk bärkraft för att upprätthålla en själfständig stat”. I samma nummer återges under rubriken ”Finlands själfständighet” den deklaration som regeringen gav till lantdagen i sin helhet.

Den 21 december fanns strax efter ledarsidan under rubriken ”Mercator 1918” följande deklaration ”Det är en kritisk tid vårt folk genomlefver, och det är icke möjligt att utan oro se mot framtiden. Politiska och sociala förvecklingar synes öfverallt lägga hinder i vägen för en sund utveckling af samhällets krafter. För vårt näringslif betyder den närvarande tiden en tung pröfning. Det finnes dock å andra sidan många tecken på att en förändring till det bättre är förestående. Den kommande freden och vår politiska själfständighet skola frigöra krafter, som hittills icke kunnat göra sig gällande, och för vårt ekonomiska lif öppnar sig större möjligheter än förut. Utnyttjandet af dessa möjligheter är den närmaste framtidens uppgift, och affärslifvets män har här tillfälle att utöfva ett bestämmande inflytande på gestaltningen af landets öden. En lycklig lösning af de ekonomiska problemen och ett framsynt ordnande af vår affärsverksamhet höra till de viktigaste uppgifter vi nu ha oss förelagda.” M ur min synvinkel

Forums gäst:

Chefredaktör Teuvo Mällinen, Kaleva (obunden), utkommer i Uleåborg, uppIaga 71 500.

FORUM 19/77

WP” I Finland kan man åtminstone komma med förklaringar till varför det går oss ekonomiskt dåligt. Två huvudtyper av orsaker ges: i hemlandet har misstagen gjorts av någon annan än den som ger förklaringen eller också ligger felet i de internationella konjunkturerna.

För självkänslan är dylika förklaringar av allt att döma ändamålsenliga, men knappast fruktbara. Båda leder i praktiken till passivitet: man väntar på att

Bättre än bortförklaringa andra skall rätta till felen och/eller att de internationella konjunkturerna förbättras.

Ödesdigrast är antagligen uppfattningen, att Finland är drivved på världsekonomins konjunkturvågor och att vårt enda hopp finns i en världsomspännande konjunkturuppgång. Vårt land är otvivelaktigt en futtig ekonomisk enhet i världen, men kunde man inte just därför anta, att vår export och med den vår framtida välfärd ser ljus ut; alltid ka man väl få vår lilla produktion såld till något hörn? Kraftigare exportarbete, produktutveckling, självkänsla, ihärdighet och skapande verksamhet förefaller vara ett positivare alternativ till att klänga sig fast vid den ekonomisk-politiska drivvedsteorin. En sådan förändring skulle uppenbarligen ge bättre resultat än att stå med armarna ömkligt hängande. Åtminstone skulle det innebära omväxling i vår ekonomiska livsstil. [ 5