Finland banbrytare: Miljö på dator
av Christian Schönberg Forum 1990-05, sida 06, 22.03.1990
Severo-Nikel i Montsegorsk, miljöproblem.
Foto: Inger Blomqvist
Finland banbrytare: MILJÖ PÅ DATOR
Text: Christian Schönberg
Miljöministeriets påkostade miljödatasystem som togs i bruk år 1987 har redan tillskansat sig ett stabilt rykte som banbrytare inom modern miljövårdsinformation. Även u internationell synvinkel sett.
Datacentralens största problem är i dag en skriande brist på resurser för det nödvändiga utvecklingsarbetet.
betyder att insamlade miljödata n kan sammanställas till användbart basmaterial i kampen mot miljöförstöringen i denna del av världen. En situationsrapport som publiceras och distribueras till alla intresserade en gång per månad är ett synligt bevis på att systemet fungerar. Varje månad har sitt eget miljötema som i ord och statistisk belysning går igenom den aktuella situationen på miljöfronten i vårt land. Produkten är sammanställd av miljödatacentralen, miljömyndighetern Öar har blivit operativt i år vilke och landets miljöforskare gemensamt.
Januariutgåvan behandlar luftens kvalitet och utsläpp kryddad med statistiska uppgifter i siffror och grafik om bland annat industrins tungmetallutsläpp, om svavelföreningar vilka enligt landets internationella utfästelser bör minskas med 30 procent från nivån år 1989 fram till 1993 och trafikens andelar av den totala utsläppsmängden.
I februarirapporten tar man upp problemen med de förorenade havsområdena. Intensivbevakningen omfattar för närvarande 11 stationer längs kusten, till vars uppgifter numera hör observationer om fattande hela ekosystemets kondition och därtill hörande nämnare.
I mars granskar man grundvattnet, i maj behandlas miljöskyddet, kemikalierna analyseras i juli, skogarna i september och i årets sista nummer placeras Finland in i ett större internationellt miljösammanhang.
Korskörning av data
I miljödataprogrammet korskörs resultat från diverse forskningsområden med den fortlöpande observationsverksamheten på lokal nivå. Alla observationer som matas in i dataprogrammet omfattar förutom platsspecifikation även exakt tidpunkt för miljöolyckor, utsläpp o d. Från och med år 1989 matas även data från utomstående databanker in i systemet.
Förutom de observationer som görs på myndigheternas försorg ålägges en stor del av landets industrier att regelbundet rapportera om utsläpp eller annan miljöfarlig verksamhet. Basuppgifter om cirka 2000 företag, bland dem närmare 300 fiskodlingar, ingår i databasen.
Manuellt arkiv — en omöjlighet
Det skulle krävas en arbetsstyrka på cirka 600 personer för att uppdatera och hålla ett arkiv av denna storleksordning up to date på manuell väg. Vilket i praktiken skulle vara i det närmaste omöjligt att genomföra. Inte minst ur ekonomisk synvinkel.
Miljödatacentralens primära uppgift är att sammanställa och producera data i främsta hand för myndigheterna, men också för näringslivet, industrin och medborgarna. Löftet att även medborgarna skall få insyn i databasen och ta del av insamlade fakta är inte någon chimär. om man får tro överinspektören och projektchefen vid miljödatacentralen Juha Vuorimies. Intresserade kan lämna in beställningar på aktuell miljöinformation som effektueras mot en skälig ersättning, Det är även möjligt att ansluta sig till databasen via modem och giltigt användaravtal. Det är också. åtminstone teoretiskt. möjligt att på ort och ställe sätta sig ned vid en ledig arbetsstation och gå igenom det enorma materia] som finns inmatat.
Länsstyrelserna och vattendistrikten har direkt kontakt till datasystemet via ljuskablar. Trots att det i princip är fråga om ett öppet system kommer vissa områden dock att förbli hemliga.
— Vårt land gagnas inte av att industrins investeringsplaner yppas, inte heller att utrotningshotade fåglars häckningsplatser röjs. Det finns alltid skrupelfria mänskor som av egen snöd vinning utnyttjar alla till buds stående medel att förbät fortsättning på sid 21
De anställda vid miljödatacentralen har förutom sin ämneskompetens även datautbildning bakom sig. Vilket är ett absolut måste för att kunna sköta ett så pass avancerat arbete, säger överinspektör Juha Vuorimies.
5/19900 FORUN