Finlandia blir EUROVODKA

av Ragnhild Artimo Forum 1991-01, sida 23-24, 24.01.1991

Taggar: Teman: export

Till Mars fortsättning från sid 19

Sovjetkosmonauter har erfarenhet av längre vistelse i rymden. Nyligen utförda experiment under en expedition i Antarktis ger för sin del belägg för vad man redan tidigare intuitivt förmodat: under fysisk och psykisk press i extremt krävande förhållanden är inte kunskapsnivån det avgörande. För att inte bryta samman i kritiska situationer måste envar inom besättningen ha tillräckliga reserver på det psykiska planet.

Reaktorn som behövs för bränsleproduktionen är för närvarande under utveckling inom det amerikanska energiministeriet. Det är inte fråga om någon egentlig nyhet. Sovjet har redan använt en liknande i sina rymdprojekt.

Prov i mindre skala

Utprovning av det nya systemet för bränsleförsörjning vid Mars-färder måste helst ske under autentiska förhållanden, vilka ju bara kan åstadkommas på själva planeten Mars. Men för ändamålet behövs ju inte ett fullskaligt genomförande. Det räcker med prov 1 mindre skala. Bärraketen Titan 4, den största av de amerikanska rakettyperna för engångsanvändning — (ELV) Expendable Launch Vehicle — klarar en last till Mars med en återfärdsraket som kan ta en nyttovikt på 20 kg. Utprovningen har hög prioritet särskilt inom den expertkommitté som tillsatts av vicepresident Dan Quayle.

Ares blir i många avseenden en storebror till den ryska bärraketen Energija och den europeiska Ariane 5, som är i utvecklingsstadiet. Kostnaden att ta fram Ares beräknas uppgå till 5 miljarder USD, och det är också klart att Mars Direct i övrigt står sig i jämförelse med NASA:s mastodontiska Freedom-projekt.

Inte ens rymdteknologin tar alltid hänsyn till det mänskliga snillet. De politiska krafterna bakom Freedom är mycket starka, trots det utspel vicepresident Dan Quayle nu gett sig in på. Som väl är finns det ett alternativt utförande även för rymd- och månstationerna. Alternativet bygger på utfyllbara moduler i stil med den princip som används vid livflottar. Ett företag som heter Lawrence Livermore Laboratory har kommit på denna genialt enkla idé, som, ifall den realiseras, utlovar en verklig bonanza för Du Ponts kevlar-konstfiber. Marknadsekonomin håller på att få övertaget i rymdsammanhang, vilket inte hindrar att NASA:s expertis fortfarande är värd all aktning. LJ

F RUN 1/1991

Export- eller transportansträngningar? Finlandia Vodka servitörsloppet i Boston för effektivt fram budskapet. Finn Finlandia!

Finlandia blir EUROVODKA

Text: Ragnhild Artimo

Vinländerna i Europa ändrar dryckesvanor mot en drink- och älkultur. Finns här en lockande nisch för Alko och den garvade exportvodkan Finlandia? Absolut et är klart att ”absolut” inte är [Dre direktör Bertil Roslin på

Alko använder i sammanhanget, fattas bara annat. Men det är också klart att vårt statliga spritmonopol med törstiga blickar spanar mot eurohorisonter för stärkt export. White spirits, vit sprit, är en trend som blir starkare, och här vill Alko med klassikern Finlandia ha ett ord med i dryckeslaget.

”Klassisk” vodka talar Roslin gärna om, ”klassisk” har positiva förtecken (se bara på Classical Coca Cola!), och framtoningen är samtidigt en hälsning till belackare som dristat sig att hävda, att Tapio Wirkkalas skrynkliga flaska rån det sköna 60-talet, numera faktiskt aningen uppdaterad, skulle vara mogen för muséet. Långt ifrån: en lassisk image skapas under en lång räcka av år och går inte att köpa för pengar.

mporttrea i USA

Det är alltså två T:n i ”importtrea”: Finlandia är idag tredje största importvodkan på USA-marknaden. Det är bara svenska Absolut Vodka och ryska Stolichnaya som ligger före, Ahbsolut förargligt nog med en sju, åtta gånger större volym, en ledsam landskampssiffra.

— Alka introducerade på allvar

Finlandia på den nordamerikanska marknaden 1976, och har hela 80-talet legat trea, berättar Bertil Roslin.

Absolut gick i början av 80-talet om Stolichnaya och har stärkt positionerna med en massiv marknadsföring. Men Finlandia ligger inte i lä, utan ökar nu övertygande volymen i USA. Här har samarbetskontraktet med Palace Brands, dotterbolag till Heublein, som roddes i land 1985, varit mycket fruktbart. Heublein är faktiskt agent för den amerikanska vodkan Smirnoff, och ser Smirnoff och Finlandia som lyckliga brand vodka komplement, inte som konkurrerande märken — ena inhemskt, andra exotiskt utländskt. På den amerikanska marknaden alltså; på den internationella arenan konkurrerar Smirnoff och Finlandia skoningslöst…

— Vi har stärkt satsningarna på USA-marknaden från 1988 och har nu klart en presence, närvaro där — vi syns både i media och på spritbutiksoch barhyllorna.

Framtidsutsikterna är tilltalande: på den amerikanska marknaden med tre ”klasser”, inhemsk prisbillig ordinary vodka, inhemsk ”bättre” premium vodka och imported vodka, är det på importbiten som tillväxten är pålitligast.

vän 23

Finlandia…

Vem är det som dricker Finlandia i USA — Yuppies, om man ännu kan använda den termen. Kvalitetsmedvetet folk med en hög professionell profil och goda inkomster, vanligen bosatta i större städer. Ålderskategorin är 30—50-åringar. Finlandia har fått fina placeringar i amerikanska konsumentundersökningar.

Hur den från årsskiftet kraftigt höjda spritskatten i USA kommer att påverka efterfrågan vågar Roslin inte tippa. Volymutvecklingen har varit uppmuntrande: från 2 439 000 liter 1988 och 2 538 000 1989 till 2 907 000 1990. För i år är prognosen en tillväxt om 5…10 procent.

Euroutmaningen

Direktör Roslin skisserar gärna upp Alkos image på den gamla kontinenten.

— Koskenkorva är faktiskt Nordens största vodkamärke, Absolut ligger här i lä. Och Finlandia har redan fint kontinentalt fotfäste, som vi jobbar på att stärka ytterligare.

Alko skall alltså lära moderat vindrickande nationer andra takter — De andra takterna har redan börjat. Integrationen sopar meter för meter undan klart nationella dryckeskulturer och blandar upp dem med nya strömningar. Tydligast kan denna förändring skönjas I de stabila vinkulturerna som bryts sönder av en öl- och drinktrend.

Det är vinländerna i Sydeuropa — Frankrike, Spanien, Italien och Grekland — som förändringens våg främst sköljer över och jordmånen blir lyckligare för expansiva vodkaexportörer. —— - 7. “—“Wvummummmmmm — I USA är marknadsföringen av Finlandia konsumentkopplad, i Europa är dealerbearbetning nyckeln, säger direktör Bertil Roslin.

24

Classical Finlandia håller på traditionerna i Wirkkalas lätt moderniserade skrynkelftaska, designad på 60-talet.

—Z CN Men det finns ett distinkt sug också i de centraleuropeiska länderna med traditionell snaps- och vodkakultur; Roslin nämner Tjeckoslovakien, Polen, Ungern och det nya Tyskland, av vilka de två sistnämnda dessutom har egen vinproduktion. En viktig potentiell marknad för Alko är givetvis också de traditionella turistländerna, inte minst de med vintersportcentra.

— Det integrerade Europa blir en oerhört viktig marknad för Alko, och vi har med detta i sikte byggt upp en profil i nyckelländerna som gör att vi är väl rustade för året 1993, säger Bertil Roslin. — Finlandia har potential att bli en eurosuccé, och är redan ett europeiskt vodkamärke av distinktion. Marknadsglada — vodkaexportörer har en principiell skillnad att beakta mellan den amerikanska och europeiska marknaden — Framgången på den amerikanska marknaden är klart konsumentkopplad, det är till konsumenterna marknadsbudskapet måste riktas för att ge resultat. Och där är vi glada att ha hjälp av Heubleins marknadsmuskler, men samtidigt satsar vi kontinuerligt på framför allt tidskriftsannonsering. 1 Europa är nyckeln till säljsiffror dealerbearbetning, land för land. Det betyder en annan marknadsföringsmetod, mera differentierad och skräddarsydd.

Försäljningen i Europa sköts genom att vältäckande agentnät; bara i England har Alko eget marknadsföringsbolag, Finnish National Destillers Ltd. Exportoperationerna sköts från bolagets huvudkontor av en de senaste åren kraftigt ansiktslyft och föryngrad (men inte utvidgad) organisation. och Roslin ger dess chef Adrian Donner full erkänsla för det arbetet.

Alkos ansikten

Roslin ser inte det finska alkoholmonopolbolagets roller — att styra konsumentbeteendet hemma och samtidigt göra goda säljsiffror, såväl hemma som ute — som motstridiga. Det är en dynamisk rollutmaning, men ingen direkt konflikt. Alko, menar Roslin. förändras med förändringarna i verksamhetsmiljön.

Inte okontrollerat, förstås.

— Det är i alla fall en distinktion mellan 50-talets socialt färgade alkoholpolitik, tidigare årtiondens värdebaserade ”straffande” accis på alkohol som ”lyxvara”, och dagens prispolitik med ett klart folkhälsobudskap — och strävan att med prissättning styra konsumtionen i en hälsosammare riktning. Det europeiska tänkandet — att individen själv bär ansvar för sin hälsa — börjar vinna gehör också härhemma, och beskattningen företer redan klara eurodrag. Att nytänkandet bär frukt reflekteras exempelvis + att Aölets säljvolym stannat av och troligen går ner i år, medan mellanölskonsumtionen växer.

De som hoppas på billig sprit med integrationen kommer däremot att bli besvikna. Roslin framhåller att EES visserligen skall betyda fri trafik för varor, tjänster, kapital och personer, men inte ställer i utsikt automatisk nermontering av nationella alkoholmonopol = säljmonopol. En hälsning till vin-i-mjölkbutikerna-fansen skickar Roslin också: visst är det väl bättre att en känslig organisk produkt som vin säljs i specialaffärer som kan hantera och lagra produkterna rätt?

Till det kan den elakt sinnade replikera att mjölkprodukterna också är känsliga, organiska produkter som kräver rätt hantering och rätt lagring. Men det är en annan sak. [ 1/1991 F RUN,