Finlands första europé
av Richard Brander Forum 2008-10, sida 23, 30.10.2008
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 18 2088
BRANDER
Richard Brander är informatör på Finlands Bank.
Finlands första europé
Låt mig berätta historien om Finlands första EU-ropé. Han het te Hjalmar J. Procopé. Han föddes 1889 och dog 1954. I ett nötskal kan man säga att Procopé efter andra världskriget var inofficiell finländsk kontaktperson till Europarörelsen, det vill säga till de medborgarkretsar i Västeuropa som jobbade för europeisk integration.
Trots att Procopé var sfp-riksdagman (han lämnade partiet i ett ganska tidigt skede) och mångårig utrikesminister på 1920-talet är det ganska få som känner till honom. Efter att ha lämnat regeringen 1931 övergick han i näringslivet tjänst. Under andra världskriget var han finländskt sändebud i Washington. Han gjorde en strong insats för Finland. Under vinterkriget låg alla sympatier på Finlands sida, Men under fortsättningskriget minskade stödet gradvis, och till slut beordrades Procopé och hans personal att lämna USA.
Procopé var en svuren antikommunist och han var inte den som vände kappan efter vinden, Han var president Risto Rytis försvarsadvokat i krigsansvarighetsprocessen. Att ta sig an Rytis försvar i den Moskvaregisserade processen var inte speciellt opportunt ur ett karriärperspektiv. Procopé tvingades i ett slags frivillig landsflykt till Stockholm.
Vad skulle han nu göra? Procopé hade alltid varit intresserad av Europafrågor. Som utrikesminister 1930 var han den första ordföranden i den finländska avdelningen av Paneuropa-Unionen, Han hade kvar sina gamla kontakter och i maj 1948 blev han inbjuden till Europarörelsens stora kongress i Haag med Winston Churchill i spetsen.
Procopé bestämde sig ändå för Till Pro copé S
Till Procopés mångsidiga antikommunistiska aktiviteter hörde att han figurerade som kontaktlänk mellan CIA och finländska socialdemokrater. Den amerikanska underrättelsetjänsten hörde dessutom till de största påhejarna av europeisk integration, eftersom de ansåg att det behövdes mera samarbete i Västeuropa, dels med tanke på den interna sammanhållningen, dels med tanke på att hålla ryssarna ute.
Procopé åkte fram och tillbaka över Atlanten. I ett skede försökte han med hjälp av den svenske industrimannen Axel Wenner-Grens pengar bli kontaktlänk mellan den CIA-sponsorerade American Committee on United Europe och Europarörelsen, Trots att Procopé var ett ganska uppskattat namn bland både amerikaner och européer, så överskattade han här sin egen betydelse.
I början av 1950-talet var kampen hård om den europeiska ungdomens gunst. Sovjet lanserade gigantiska ungdomsfestivaler som blev en stor succé, Europarörelsen svarade med något som döptes till Europeiska ungdomskampanjen, Den genomfördes till 100 procent med hemlig finansiering från CIA. Finland kom med på ett hörn, genom att Procopé förmedlade kontakter till finländska ungdomsorganisationer,
Detta är något som historieforskningen hittills inte har uppmärksammat, men ungdomskampanjen med dess informationsverksamhet om europeisk integration kom faktiskt att spela en ganska betydande rolli Finland. Många ungdomar var med, bland dem Kalevi Sorsa,
I mångt och mycket var Procopé Finlands första europé. Det är i varje fall den tes som jag driver i en halv att inte åka, för att inte reta upp 2 Mi Kd a färdig licentiatavhandling i politisk de finländska kommunisterna, mångsidiga anti historia. Jag hoppas att med hjälp
Haagkongressens synligas- ko mmunistiska av Procopé kunna identifiera en finte resultat blev Europarådet, aktivit eter h ör d e ländsk preintegrationshistoria.
som grundades 1949. Finland hade av utrikespolitiska skäl inga möjligheter att bli medlem, men Procopé höll i tysthet kontakt med den Strasbourgbaserade organisationen och rapporterade till Helsingfors om dess aktiviteter.
finländsk att han figurerade som kontaktlän mellan CIA oc socialdemokrater.
Förläggare som tycker att mitt projekt är intressant kan gärna ta kontakt. Eller varför inte filmregissörer; Procopés färgstarka karriär överskuggas endast av hans stormiga privatliv. Till saken hör att han kallades för Nordens Adonis och att han var gift inte färre än fyra gånger. m