Finlands Pugwash

Taggar: Teman: energi

24

FORUM 10 : 75

Bertrand Russell Pekka Jauho

Finlands Pugwash

Pugwash är en liten fiskarby på Kanadas östkust, som plötsligt fick världsrykte som konferensstad.

Där samlades år 1957 en ”konferens för vetenskap och världsangelägenheter” som det officiella namnet löd. Den sammankallades av den engelska filosofen, lord Bertrand Russell, med ett manifest som jämte honom undertecknades av sju andra nobelpristagare.

Konferensens ändamål var att bekämpa kärnvapnen, och det första målet var att få till stånd ett fullständigt kärnprovsstopp.

Konferensen i Pugwash, i vilken deltog naturvetenskapsmän från över tio länder, bl a Sovjetunionen och Kina, visade sig så nyttig att man sedan dess hållit liknande konferenser minst en gång om året.

I Finland grundades en Pugwash-kommitté år 1970. Den har varit aktiv, och stått som värd för flera internationella arrangemang.

När Finlands Pugwash-kommitté nu i maj anordnade ett för första gången helt inhemskt seminarium var temat energi.

Det betyder inte att man tappat bort kärnvapenfaran. Bara att det dykt upp andra teknologiska faktorer som kan ha betydelse för världsfreden, sådana som dessutom står vårt land närmare. Och inom energisektorn har det skett främst på två fronter. Den ena är kärnkraftverkens ökade spridning. Den andra är oljan och dess ökade roll som politisk maktfaktor.

Seminariet var uppdelat i två delar. Dels behandlades energins produktion och dess tekniskt-kommersiella användning. Dels såg man på energifrågan ur säkerhetens, samhällets och miljöns synvinkel.

Henrik Öhquist

PF” Pugwash-seminariet var uppbyggt av korta inledningsanföranden och därpåföljande allmän diskussion, som trots professor Jorma Miettinens rutinerade ordförandeskap, ofta blev mera ett framhävande av debattörernas allmänna personliga åsikter om energifrågan i allmänhet och kärnkraften i synnerhet, än en meningsfull insats inom de av inledningsanförandena spikade ramarna. Med tanke på den högt kvalificerade energiexpertis som var närvarande så kunde man också med fördel ha slopat en hel del gamla och vältuggade basfakta från föredragen.

Några viktiga områden saknar forskning

Professor Pekka Jauho från Statens tekniska forskningsanstalt kartlade forskningen på området i Finland. Han konstaterade att den på ett avgörande sätt kan påverka våra möjligheter att klara oss dels i den internationella konkurrensen, dels i en krissituation. Han efterlyste en energi-, industri- och ekonomipolitik på 20—40 års sikt. men konstaterade att vi först måste lösa den fundamentala frågan om den ekonomiska tillväxtens storlek. I vårt land energiforskar man på bred front: vid handels- och industriministeriet, Ekono, Imatran Voima Oy, statens tekniska forskningsanstalt, SITRA, VAPO (statens bränslecentral), processindustrin, Elverksföreningen osv. Forskningsområdena är framför allt — nya energisparande processer inom industrin (regleringsåtgärder, tillvaratagande av avfall, recirkulation av råvaror) — helhetsoptimering av trafiken — uppvärmning av fastigheter (ett viktigt problem i vårt klimat) — säkerhets- och miljöfaktorer i samband

FORUM 10 - 7 mn Erkki Lauril med energiproduktionen (framför allt kärnkraftverk) — plasmafysik och fusion — magnetohydrodynamiska «generatorer, förgasning av torv, värmepumpen, vindoch vågenergi, geotermisk värme, och de möjligheter dessa bjuder i energiförsörjningen undersöks i viss mån. Professor Jauho ansåg att den sistnämnda gruppen, liksom också trafikoptimeringen har fått alltför liten uppmärksamhet i vårt land tills vidare: Helt utanför all forskning har bla blivit så viktiga områden som utvecklandet av nya energiproducerande ämnen (väte, metanol etc), kemisk lagring av energi, transport av energi, och solenergi.

Fyraplanskoordinering

Upp till 40 miljarder mark i året kommer finansieringsbehovet för hela landets energiförsörjning att stiga i framtiden, och byggandet av större anläggningar förutsätter därutöver årliga kapitalinsatser på ca 2 miljarder mark. Det här berättade industrirådet Leo Neuvo, som sade att energibehovet bör fastslås i samarbete mellan de viktigaste konsumentgrupperna. Han ansåg att behovet skall spikas för tio år framåt. En förvånansvärt kort tid egentligen med tanke på den tid förberedelser planering och byggande av tex ett kärnkraftverk tar i anspråk. Enligt industrirådet Neuvo vore det ändamålsenligt med en fyranivås-planering, där koordineringen och styrningen gick uppifrån och ned, De fyra nivåerna skulle vara: a. riksnivå, för den totala energiförsörjningen b. planering enligt energikälla c. regional planering d. planering i enskilda företag.

Industrins motstridiga må — Borde vi ändra industrins struktur? Borde vi koncentrera oss på områden där mindre energi behövs? frågade VD Henrik Öhquist i sitt anförande.

Saken är inte så enkel, konstaterade han. Energikrävande industri, framför allt processindustri, kommer att behövas i världen

JanMagnus Jansso också i fortsättningen. — Att inskränka processindustrins andel i Finland är motiverat endast om våra energipris varaktigt är på en mycket högre nivå än annorstädes, sade han lite mångtydigt.

Henrik Öhquist pekade på två riktningar i industrins målsättning som delvis motverkar varandra i energiförbrukningsavseende. :

Dels finns strävandena att effektivera energianvändningen, genom ändrade produktionsprocesser, genom effektivare utnyttjande av spillvärme och överskottsvärme. Å andra sidan strävar industrin till ökad mekanisering för att spara mänsklig arbetskraft i tunga arbetsskeden. Och en utvecklad miljövård kräver också ökad energiförbrukning.

Trots att industrin är landets största energiförbrukare är dess huvudsyfte inte att spara energi fastslog Öhquist. Det är att producera och marknadsföra varor så effektivt som möjligt. Men i denna verksamhet följer industrin vissa spelregler och är villig att beakta nationalekonomiska synpunkter, handelsbalansproblem, miljövård osv.

Orealistisk övertro på teknike — Muren mellan vetenskap och teknik fortbestår, ansåg akademiker Erkki Laurila i en vid utblick över kärnenergins framtid, som samtidigt formade sig till en vidräkning med den orealistiska övertron på teknikens ofattbart snabba utveckling. — Det är inte de vetenskapligt mest lovande lösningarna som man satsat på, sade han utan lösningar som tekniskt har kunnat prövas. Brist på djupare realistisk analys har lett till att man har prioriterat fel forskningslinjer, i stället för att utveckla den teknik som redan finns. — Fusionsenergins lösning har vi inte nu och den kommer inte att finnas heller år 2000, dundrade akademiker Laurila,

Erkki Laurila, som redan för tjugu år sedan sade att det minsta problemet med användningen av kärnkraft är den kärnfysikaliska teorin som ansluter sig till reaktorsfunktionen, vidhöll under seminariet, att den prak 25

Göran von Bondsdorf tiska teknikens svårigheter kommer att kunna övervinnas, om också enbart genom erfarenhet, medan de mest överraskande problemen kommer att finnas på det ekonomiska, det politiska och det samhälleliga området.

— Vår plats på jordklotet och våra grannars situation är vårt öde, konstaterade Lavurila. Vi kan inte avvika från dem. Så länge som man i vår del av världen anser den materiella välfärden vara viktig, och använder teknologiskt producerad energi i stället för mänskliga muskler för att uppnå denna välfärd, så länge måste också vi hänga med i svängarna.

Erkki Laurila gav i kärnkraftsfrågan en släng åt pressen: De är bara intresserade av katastrofhot, av strålande språkbehandling och medryckande propaganda, inte av vardagens grå teknik. De som har ansvaret vågar inte uttrycka sig på samma självsäkra vis som tex kärnkraftens motståndare. De vet att det inte finns absoluta sanningar.

Energin som fredsfråga

Professorerna Jan-Magnus Jansson och Göran von Bondsdorff dröjde båda vid den maktpolitiska aspekten av energifrågorna i dag. Jansson ansåg att den viktigaste frågan i kärnkraftsdebatten blivit förbisedd, nämligen kärnkraftens funktion under kristid. Han kritiserade också avsaknaden av en långsiktspolitik för utbyggnaden av kärnkraften. ”Vi improviserar fortfarande från fall till fall. I Finland har riksdagen inte som i Sverige tagit ställning till frågan i sin helhet.”

Professor von Bondsdorff påpekade det tveeggade i energins roll i den internationella politiken. För en enskild stat är det i dag fördelaktigt att äga energikällor, och de bidrar till att stärka statens ställning och säkerhet. Samtidigt .utgör de ojämnt fördelade energitillgångarna en stor fara för den internationella säkerheten. Som sådan är energin därför en fredsrisk och Göran von Bondsdorff ansåg att man borde grunda ett internationellt energiråd inom FN för en fredlig energipolitik.