Finnfocus — ett vågspel som slutade i triumf

Taggar: Personer: pinsessan Margaret Teman: politik

Finnfocus — ett vågspel som slutade i triumf

Detta är historien om Finnfocus. En av de största och mångsidigaste expon av finländsk design och finländska varor som någonsin anordnats på utländsk botten. Den första flytande expon i London. Den första verkliga expo som någonsin har organiserats av en studentorganisation. Ett företag som till en början av mången med skepsis betraktades som ett amatörmässigt vågspel, men som tack vare perfekt regi och en exemplariskt uppoffrande insats av etthundrasextio finska hankeiter och deras ledare slutade med ett triumfatoriskt utropstecken.

Slutet på historien vet vi inte ännu — det skrivs ännu. I form av orders från engelska köpare till finländska företag av vilka många får lov att tänka om, bygga ut och öka sin produktion för att kunna hänga med. Satsningen på företaget var en miljon mark, redan nu talar man om orders för ca hundra miljoner mark som ett första konkret resultat.

En som med gott samvete kan ta åt sig åtminstone en del av äran är ekonom Lauri Noreila, 40, ordförande i studentkåren vid Finska handelshögskolan, i sin dagliga gärning direktör för utländska avdelningen vid Rautatiekirjakauppa Oy. Han var med och kläckte idén för två år sedan, han var från början en av huvudorganisatörerna, han lotsade omkring prinsessan Margaret och lord Snowdon ombord på »Finnpartner> vid Tower Bridge — där Themsen måste muddras på specialbeställning för att den flytande expon skulle — ja just flyta . ..

»Finnpartner> i kvällsbelysning vid Tower Bridge.

Förum 19/6 — Det kan vara skäl att till först fråga efter de egentlig motiven till hela projektet, Lauri Noreila — Motiven var tre «e För det första att främja Finlands export — ett rent altruistiskt motiv med andra ord.

e För det andra att väcka och öka studenternas och de finländska företagens intresse och kunskaper om utrikeshandeln och ge dem möjligheter till praktisk skolning.

e Och för det tredje att ge studentkåren och handelshögskolan en extra PR och skapa en image . . .

Kostnaderna 1 milj. mk — Det låg alltså ingen tanke på ekonomisk vinst bakom företaget.

Vänd!

Dir. Lauri Noreila guidar prinsessan Margaret ombord på »Finnpartner»>.

— Vi kalkylerade från början med att det hela skulle gå jämt ut — i bästa fall. Just nu har vi 120 000 mark back, men vi hoppas att vi skall få igen åtminstone en del av förlusten från olika fonder.

En utomstående bedömare tycker att det vore mer än rättvist att studentkåren skulle slippa betala ‘120 000 ur sin egen kassa. Men låt oss se på bakgrunden:

Man hade räknat ut att det behövdes jämt en miljon för att kunna genomföra projektet. Att hyra »Finnpartner> kostade redan ca 30 000 mark per dygn, oberoende av om den låg vid kaj eller seglade.

När man anhöll om understöd ur exportfonden svarade staten: >Det beror på hur många företag ni får med er».

Och när man frågade företagen om de ville vara med lydde svaret: >Det beror på om staten kommer med i leken». Leken ja … Det var flera än en företagsledare som skakade på huvudet och sa: »Uppläggningen verkar tämligen amatörmässig. Och vad har ni för erfarenhet när det gäller att arrangera utställningar?»

Till detta var man tvungen att sanningsenligt svara: >Ingen!» Men Lauri Noreila och hans kolleger gav sig inte så lätt. De uppvaktade bl.a. Utrikeshandelsförbundet och Finlands Mässa, fick deras förord — som vägde tungt när herrarna i exportfonden (Olavi Salonen och Kalevi Hentilä) satt och övervägde om man skulle våga satsa statsmedel på dessa amatörer …

Staten gav 340 000 mark

Så småningom lossnade det 340 000 mark och därmed var de även bäddat för ökade möjligheter att värva flera utställare.

Nu kunde man också sätta i gång med de praktiska för beredelserna som bl.a. innefattad e upprättandet av en egen byrå i Studentkåren (i början med två avlönade personer, i slutskedet sju e en annan byrå i London (som sköttes av två personer « engagerandet av en engelsk PR-firma som satte i gång med att skaffa fram listor på folk som skulle inbjuda e kontakter med Finnlines representanter i London (som gjorde en helhjärtad insats) oc med Finlands ambassad (där ambassadör Leo Tuominen så länge han var kvar gav ett mycket värdefullt stöd).

10

Och så vandrade man förstås upp till Republikens President och anhöll att han skulle bli hela företagets beskyddare. Och en beskyddare kunde det minsann fortfarande behövas … Tidpunkten för expon kunde man inte själv bestämma. Den bestämdes av rederiet och de enda dagar »Finnpartner> kunde lösgöras för ändamålet var i skarven vid övergång från sommar- till vintertidtabell de första dagarna i oktober.

160 gjorde grovjobbet

Till förberedelserna hörde också att skola de etthundrasextio tredje års studerande som skulle göra grovjobbet. Det skedde vid en nioveckors kurs. Redan för ett och ett halvt år sedan utverkade man tillstånd av högskolans rektor att de medverkande studenterna skulle befrias från skyldighet att delta i föreläsningarna under den tid de vistades i London. Samtliga etthundrasextio fick fri resa och fritt upp ombord, men därutöver ingen ersättning.

Noreila: »Studenterna var rent ut sagt fantastiska. Vi hade på förhand sagt att de inte skall bespetsa sig på någon nöjesresa. Och det blev det inte heller. Arbetsturerna var långa och tunga, möjligheterna att »göra London» nästan obefintliga.» — Inte en man eller kvinna (könsfördelningen var ungefär fifty-fifty) missade ett enda klockslag eller en enda arbetstur. De slet som hundar — men med gott humör.

— Ett exempel bara: När expon den 11 oktober kl. 20 stängdes stod de alla redo »bakom kulisserna» att börja nedmonteringen. Vi hade räknat med att det skulle räcka två dygn — de var klara klockan tre på natten, efter sju timmar. Då fanns det inte ett spår kvar av utställningen, inte en sopa, knappt ett dammkorn. Klockan sju på morgonen kastade vi loss och — ja under hemseglatsen kunde vi faktiskt koppla av och slå oss lösa en smula . . . — Svårast under hela operationen -— Att montera upp hela utställningen i hamnen i Helsingfors på två dagar. En mässa brukar ta två veckor att ställa upp. Ärligt talat trodde vi aldrig att vi skulle klara det …

12 000 besökare

Det bör kanske framhållas att >Finnfocus» inte var någon konsumentexpo utan endast avsedd för affärsmän. Sammanlagt ca 20 000 inbjudningar sändes ut och av dessa kom ca hälften, en del medförande bustru eller annat sällskap, vilket innebar att den totala besökssiffran under de fem dagarna steg till ca 12 000. Det hade kommit många fler ifall man hade låtit alla hugade gå ombord, nu var man av rent praktiska skäl tvungen att avvisa alla utan officiellt inbjudningskort. Bland hedersgästerna var förutom prinsessan Margaret och lord Snowdon också »Secretary of State for Economic Affairs, Peter Shore, som i ett tackbrev till Lauri Noreila bl.a. konstaterade: »I realy enjoyed visiting the ”Finnfocus-68” fair and would like to thank you for your kindness in showing me around a very unusual and interesting exhibition. I should like to have had more time to meet the organisers, a trade exhibition organised, as yours is, almost exclusively by students is a novel idea which we might do well to look at ourselves. I hope that ”Finnfocus-68” has enjoyed all the succes it well deserves.» — Antalet företag som deltog i expon var 136. Var alla nöjda? Noreila: »Vad arrangemangen beträffar har inte ett enda klagomål kommit till mina öron. Vad resultatet beträffar skulle jag personligen taxera antalet »nöjda» till 95 procent av samtliga. De resterande fem procenten var inte heller >missnöjda», men uppnådde kanske inte de resultat som de hade väntat sig.> — Många utställare har efteråt skrivit och tackat och uttryckt sin tillfredsställelse med det hela. Från Yktyneet Paperitehtaat kom det t.ex. ett så lydande brev: »Vi har fullgod anledning att nu efter utställningen meddela Forte. på sid. 29

Forum T9/eB