Finns det alternativ till freongaserna?

av Kai Finell Forum 1981-11, sida 30-31, 17.06.1981

Taggar: Teman: spraymedel

Förr hade man ofarligt freon som utvidgningsgas för aerosoler. Nu har en del länder, i rädsla för obalans i stratosfärens ozonskikt, i stället börjat använda en eldfängd, 30—40 procentig blandning av propan och butan. Samma ämnen som på finlandssvenska kallas FLYTGAS.

Ö Om inte storindustrins överdrivna produktion — av = klorfluorkolhaltiga ämnen — allmänt kallade freoner — stoppades så kunde en farlig uttunning av atmosfärens strålningsskyddande ozonskikt befaras. Spekulationerna, som var rent teoretiska utan reellt forskningsunderlag, relaterades närmare i bland annat Forum nr 17/75.

Teorins eventuella värde följs nu upp, i ljuset av den allsidigt forcerade atmosfärforskningens hittills gjorda iakttagelser och nya rön.

Här är det skäl att påminna om att freoner kallas en grupp, redan 1930, laboratoriekomponerade lättflyktiga men varken giftiga eller eldfängda kemiska föreningar av grundämnena kol, fluor och klor. Till ämnenas goda egenskaper hör också en markant termisk stabilitet och renhet. Samt låg ytspänning, viskositet och kokpunkt. Således idealiska köldmedier som dessutom ogärna kemiskt förenar sig med andra ämnen.

Alltså direkt svårersättliga i dagens värmepumps- och kylteknik.

Möjligheten av en skiktvis småningom skeende freonupplagring i den högsta atmosfären har man varit medveten om från början. Men freonerna utmärker sig särskilt genom sin kemiska stabilitet och ovillighet att överhuvudtaget förena sig med andra grundämnen. Någon toxikologisk effekt har man därför inte heller räknat med, vare sig på låg eller hög höjd. Inte heller någon som helst miljöskaderisk.

Olycksproteternas spekulationer De amerikanska olycksprofeternas spekulationer bygger emellertid på me 3 i släptåg.

avancerade reaktioner än så att säga vanliga, på marknivå förhärskande, allmänt kända kemiska processer och deras triviala återverkningar. Faktum är att stratosfärens energirika ultravioletta solstrålning mycket väl kan tänkas spjälka sönder de annars så härdiga freonmolekylerna så att kloren frigörs när de nått 15—50 km höjd. Men man vet det inte!

De mest använda freonerna går i sitt hemland USA under sin kommersiella beteckning ”F” (freon) med ett åtföljande typnummer så att exempelvis ”F-11” har kemiska formeln € Cl, F, och ”F-12” = CCI, F,. Otänkbart är sålunda inte — även om det inte nödvändigtvis måste vara så — att klorkomponenterna, kanske på katalytisk väg, påskyndar den treatomiga ozonmolekylens (0,) sönderfall. Snabbare än den annars skulle göra sig av med den extra tredje syreatomen i stratosfärens, på grundämnen ganska fattiga miljö.

Tvivel väcks

Teorins riktighet kunde tidigare dessvärre inte bedömas ens med något mått av sannolikhet. För sex år sedan visste man alldeles för litet om stratosfärens kemiska egenskaper och reaktioner.

USAs miljöskyddsorgan “Environmental Protection Agency” (EPA) pressade emellertid rikets vetenskapsakademi (NAS) och dess kemiindustriförbund till omedelbara och rikt påkostade allsidiga atmosfärforskningsprogram. Med främsta målsättning att utröna sensationshypotesens eventuella värde.

Under de sex gångna årens intensiva ansträngningar har flera nya betydelse Spraygaserna i ny belysning: Finns det alternativ till freongaserna?

För sex år sedan uttalade världspressen en unison förkastelsedom över bruket av onödiga spraymedel. Två amerikanska vetenskapsmän hade nämligen antytt den teoretiska möjligheten av ett förestående atmostäriskt karastrofhot. Med kanske ökad hudcancerrisk och rent av klimatologiska omvälvninga fulla rön gjorts, men något stöd för förekomsten av en redan pågående uttunning av stratosfärens ozonskikt har ännu inte spårats.

I själva verket gjordes 1 fjol vissa upptäckter som väckt allvarliga tvivel om ozonminskningsteorins giltighet. Och därmed även allvarlig misstro mot de kalkyler som gjorts på basen av den i vissa instanser redan till ett slags arbetshypotes godtagna ozonteorin.

I december 1979 publicerade visserligen amerikanska vetenskapsakademin en rapport som meddelade att ett, på 1977 års nivå, fortsatt utsläpp av freoner troligen inom 100 år skulle resultera i 16,5 procents minskning av stratosfärens ozonmängd. Detta dock som resultat av en datorkalkylsmodell arbetande med matematiskt simulerade atmosfärvariationsdata.

Men således inga verkligen uppmätta ozonvariationsvärden!

En helt ny statistisk tendensanalysmetod ”time-trend analysis” tillämpad på ozonhaltsvärden, från 14 olika ställen runt om i världen under de senaste 20 åren, visar ingen som helst ozonminskningstendens — medan 1979 års NASrapport antyder att en 2,1 procents ozonminskning redan borde ha inträffat!

Eftersom ”time-trend” analysen lär kunna upptäcka avsevärt mindre ozonminskningstendenser än 2 procent har ytterligare tvivel rörande ozonminskningsteorins värde väckts.

Ute i ogjort väder

Trots detta genomdrev amerikanska miljöskyddsorganet EPA ett förbud mot freoner som utdrivningsmedel för areo FORUM 11/8 soler och publicerade för en kort tid sedan ytterligare ett panikartat preliminärt förslag till totalförbud mot användning av freoner också för allt annat bruk.

Världens övriga storindustriella nationer har dock varit av annan mening. NAS ozonminskningskalkyler har förklarats vara alltför vagt underbyggda för att motivera några som helst restriktioner i freonframställningen.

Veterligen har inget annat land ansett fog finnas för att stoppa freonanvändning i slutna värmepumps- och kyltekniska system. Forna tiders ruskiga köldmedier som ammoniak, svaveldioxid och metylklorid vill väl ingen vettig människa mer ha tillbaka? Andra freonersättare finns ännu inte.

Japan hari sin tur uttryckt allvarlig oro för de eldfarliga ämnen en del länder börjat ladda sprayburkarna med, i stället för freon som utdrivningsmedel. Nu använder man bland annat — också i Finland — blandningar av butan och propan. Dvs den explosiva gas vi i finländssvensk lagtext präntat ”FLYTGAS”. Också lämplig att koka mat och köra bilmotorer med!

EG-länderna har i stort sett enats om att redan i år minska sin freonaerosolproduktion med 30 procent av 1976 års tillverkning. Tills de atmosfäriska utredningarna blivit klara är också Japan villigt att bemöda sig om att inte öka produktionen av ”F-11” och ”F-12”.

Endast Sverige, Norge och Kanada har generellt förbud mot användning av freon i spraymedel.

Brittiska samväldet i övrigt är benhårt emot alla slags restriktioner i freonproduktionen emedan sådana för närvarande inte kan motiveras av några som helst forskningsresultat.

Freoner svåra att ersätta

Redan den nyss nämnda nya ”timetrend”analysen anser många vara en ulit betryggande möjlighet till förvarning för vilken som helst industriell ozonfarlig produkt. I så god tid att effektiva skyddsårgärder hinner vidtas med tillräckliga säkerhetsmarginaler.

Väl medveten om denna vitt accepterade åsikt har freonindustrins mammutföretag — Du Pont-koncernens petrokemiska avdelning — trots allt, under de senaste sex stratosfärforskningsåren. satsat över 15 miljoner dollar (65 Mmk) på försök att finna lämpliga alternativ till reonerna. Härvid har man funnit att ersättningsämnena, utom de självklara huvudkraven på markanta köldmedievalifikationer. även borde fylla de nu så aktuella atmosfärskyddsanspråken så att € surrogaten i atmosfärens lägre skikt görs mindre stabila än freonerna. Alternativt inte alls innehåller klor, varvid — flvorkol-föroreningar med väte kan komma ifråga.

e tillräcklig ekonomisk uppmuntran för storproduktion kan skapa 9 en kommersiellt acceptabel framställningsprocess helst redan existerar eller åtminstone kan förverkligas inom rimlig ti Ån så länge har inga lovande freonersättare med sådana egenskaper kunnat framletas. Och även om alla tekniska och toxikologiska prov slutligen skulle utfalla väl vore hoppet om fortsatt kommersiell köldmedieproduktion fortfarande 7—10 år avlägset.

Detta fatala krisartade stopp i hela världens kyl-, frys- och värmepumpstekniska produktion, under bortåt ett decennium, skulle då inkludera först och främst nya försöks- och provanläggningars konstruktion, med åtföljande provdift. Och föregånget av toxikologiska långtidsexperiment, förvärvade av lämpliga fabrikstomter, -byggnader och -utrustning. Plus behövliga miljövårdsbetingade utlåtanden och tillstånd. Samt slutligen kanske en besvärlig igångkörningsperiod för de nya, och i en del avseenden, ännu främmande anläggningarna.

Man får hoppas att den skrämmande ozonreduceringsteorin förblir vad den fortfarande är i dag — nämligen blott och bart en teori, vilken ännu inte ens allmän accepterats och än mindre dokumenterats som en påtvungen arbetshypotes.

Kai Finel (Forlsäker från sid 21) – Här arbetar systemen med lägr temperatur och tryck. Arbetsmiljön är avsevärt mycket renare och trivsammare. Man känner sig också säkrare för systemen i anläggningen är av en helt annan klass än de på de konventionella verken. Och framförallt är det lättkört med fin automatik. En stor fördel är också att man har tillgång till driftinstruktioner för praktiskt taget varje tänkbar typ av driftfall. Det var en sak som man många gånger saknade på de konventionella kraftverken.

-— Det ställs höga krav på personalen som arbetar i ett kärnkraftverk, berättar Tikka Sandell. — Man har internationella normer att arbeta efter och dessutom granskar och kontrollerar de inhemska myndigheterna verksamheten.

Omfattande utbildning

Jämfört med många andra arbetsplatser är det en mycket välutbildad personal som arbetar i ett kärnkraftverk.

Förutom att de skall ha minst ingenjörsexamen, utbildas de en längre period innan de får delta i det dagliga arbetet av kraftverkets drift och skötsel.

Först är det en drygt tre månader lång grundkurs i kärnkraftsteknik följd av en nästan lika lång kurs om stationens

FORUM 11/8 uppbyggnad och funktion. Det gäller ju inte bara att känna till kraftverkets många enskilda system utan även hur de arbetar tillsammans.

Efter dessa kurser skickas de til Studsvik i Sverige för en femveckorskurs där de tränas att köra ett kärnkraftverk med hjälp av en simulator. I samarbete med svenska kolleger brukade driftpersonalen också få praktisera några månader i ett svenskt kärnkraftverk innan TVO hade startat upp verksamheten.

Först efter avlagt och godkänt skriftligt prov inför de finska myndigheterna, representerade av Strålskyddsinstitutet, är de godkända att praktisera ett år på Olkiluoto. Klarar de sedan ett muntligt prov inför myndigheternas representanter får de licens för två år. Denna omprövas vartannat år genom ett nytt muntligt förhör.

Simulatorträning

För att hålla personalen i bästa tänkbara trim, skickas de en vecka per år till Studsvik för att i simulator träna att klara upp tänkbara driftstörningar. Frågan är väl om någon annan industri idag kan visa upp ett motsvarande utbildningsprogram, möjligtvis flyget.

Och några svårigheter att få personal finns inte. Ilkka Sandell berättar att de kommer mellan 500 och 700 ansökningshandlingar då han någon gång behöver annonsera efter någon ny driftingenjör.

En annan mycket värdefull sak, som Ilkka Sandell framhöll hör till de stora fördelarna med arbetet på Olkiluoto, är den årliga läkarundersökningen.

— Varje år skickar företaget oss på e stor och mycket grundlig läkarundersökning. Det är något som man som privatperson knappast gör normalt. Genom den får man ju gratis en årlig ontroll över ens personliga hälsa och kroppens kondition. I den amerikanska filmen ”Kinasyndromet” var handlingen till stor del örlagd till ett kärnkraftverk. Den skildrar kraftverksägaren som en person som låter det ekonomiska intresset gå före stationens och personalens säkerhet. Hur upplever man en sådan film när man själv arbetar i ett kärnkraftverk — Det finns inga som helst påtryckningar från företagsledningen på driften, utan det är i första hand driftpersonalen som avgör när det finns behov av att stanna kraftverket för att göra kontroller eller vidta åtgärder för att trygga säkerheten. Man måste också hela tiden följa Strålskyddsinstitutets säkerhetsföreskrifter, framhåller Itkka Sandell.

Björn Bärnhei 31