Flyr uppfinningarna Finland?

av Björn Sundell Forum 1983-03, sida 06-08, 16.02.1983

Taggar: Personer: Viljo Korpela Teman: innovationer

Vad har de två uppfinnarna Pentti Tamminen och Viljo Korpela gemensamt? Jo, de har båda på var sitt håll utvecklat några produkter som prisbelönats utomlands. Båda har de försökt bana väg för produktion hemma i Finland och efter långa strövtåg i byråkratins labyrinter fått se sina förhoppningar grusas. Och båda två har de blivit emottagna med öppna armar i Sverige där produktionen antingen redan har inletts eller snart skall köra igång. - Vi försökte så länge vi bara kunde här i Finland, säger de, men motståndet var för stort.

Av BJÖRN SUNDELL och BJARNE NYMAN

Att vara akrobat och uppfinnare är troligen en sällsam kombination, men i Viljo Korpelas fall är den ändamålsenlig. Efter att i tiotals år sysslat med olika slags balanskonster är han expert på krävande rörelsemoment. Han behärskar inte bara sina egna muskler, utan han vet också vad som krävs av olika kroppsdelar för att en rörelse skall kunna utföras.

Sina erfarenheter har han omsatt i praktiken, dels genom att finslipa sina egna akrobatiska konster och dels genom att utveckla apparater för rörelsehämmade och helt förlamade människor. Hans kanske viktigaste uppfinning är ‘Lyftstolen’, en konstruktion genom vilken det är möjligt att på ett enkelt sätt förflytta förlamade eller medvetslösa personer.

Lyftstolen utvecklade han under förra hälften av 70-talet, delvis hemma och delvis i Röda Korsets protesverkstad. I början av 1975 var uppfinninen så klar att han kunde lämna in en patentansökan. Nu återstod alltså att förverkliga idéerna i större skala, att inleda produktion.

Viljo Korpela lastade prototypen i bilen och åkte runt till olika företag för att se om någon var intresserad av att sätta igång med tillverkningen. Nästan överallt fick han kalla handen.

• Ett stort företag erbjöd tiotusen mark i engångsersättning för uppfinningen, berättar Viljo Korpela nu sju år efteråt.

Han är besviken på reaktionerna i Finland, men på inget sätt tillintetgjord. Nya uppfinningar har sett dagens ljus sedan dess, men alltid tycks bemötandet i Finland vara lika kyligt.

• Erbjudandet på tiotusen kunde jag inte acceptera efter så många års arbete. Och sist och slutligen är tiotusen mark föga mer än vad en stol kostar i dag när den serieproduceras i Sverige.

Inget intresse

Korpela kontaktade också Uppfinningsstiftelsen för att få råd eller stöd därifrån. Han ringde och bad någon komma för att beskåda uppfinningen, men ingen kom.

• Jag ringde en gång till, men på Uppfinningsstiftelsen var man inte intresserad. När jag berättade att jag tänkte resa till den internationella uppfinnarmässan i Basel (Erfinderschau, Basel) med min lyftstol, lät man mig förstå, att den resan knappast skulle bli särskilt framgångsrik.

Korpela packade in sin stol och åkte till Basel. Året var 1975 oc bland de 300 uppfinningar som ställdes ut hörde Korpelas till de fem som blev prisbelönta. Mässan ledde dock till mera än enbart ett pris: Några svenskar blev intresserade av uppfinningen.

• Efter hemkomsten från Basel tog den finska Uppfinningsstiftelsen kontakt och ville beskåda underverket närmare, men nu var det för sent. Jag hade redan fått till stånd ett preliminärt avtal med svenskarna.

I Sverige var det Landstingens Inköpscentral som tog sig an uppgiften att vidareutveckla Korpelas lyftstol. Först tillverkades en provserie på 20 exemplar som skickades runt till olika svenska sjukhus för att man skulle få kritik och förslag till förbättringar. På basen av olika utlåtanden gjordes den första produktionsserien på 200 exemplar som snabbt gick åt. Vid det här laget, alltså år 1983, har lyftstolen sålts i ca 3000 exemplar och Korpela har erhållit en provision som han själv betecknar som ”tillfredsställande".

Han har på senare år fått upprättelse också från finländskt håll, bl a från Uppfinningsstiftelsen, men produktionen fortsätter i Sverige.

Man skrattar åt uppfinnar - I Finland ringaktas uppfinnare, anser Viljo Korpela. I synnerhet om man saknar akademisk grad är det svårt att hävda sig. Byråkraterna tycks ha svårt att förstå, att det inte behövs diplom för att en människa skall kunna komma med nya idéer.

Medan vi samtalar om uppfinnarnas villkor hemma hos Viljo Korpela, ringer telefonen allt emellanåt. Ibland är det frågan om en beställning på någon av hans produkter, ibland vill någon boka Korpela för ett akrobatuppträdande.

• De börjar bli lite tungt att uppträda nu när jag är 58 år, säger han lakoniskt. Men uppfinningarna är det inte slut på. En ny version av lyftstolen är på kommande, prototypen är redan färdig. I Sverige.

Dessutom försöker Korpela få understöd för att kunna inleda tillverkning av en ny produkt här i Finland. Också den har med sjukvården att göra, närmare bestämt med sjukhussängar. Men historien upprepar sig. Han har vänt sig till finska Kulturfonden, Arbetarskyddscentralen, Liikesivistysrahasto m fl.

— Jag tror att jag har vänt mig till alla tänkbara fonder och institutioner

Viljo Korpelas lyftstol förenklar transporten av rörelsehämmade och medvetslösa personer. Patienten fästs i stolen ned hjälp av remmar, hissas upp med hjälp av en vevkonstruktion och kan därefter förflyttas efter som stolen är försedd med hjul.

vid det här laget. Handels- och industriministeriet visar kalla handen direkt, de befattar sig inte med enskilda uppfinnare. Standardsvaret är: Vänd er någon annanstans.

• När jag uppträder som akrobat har jag ingenting emot att folk skrattar åt mina konster, då är jag ju ute efter att roa åskådarna. Men när man skrattar åt mig som uppfinnare är måttet rägat! Ar det då så konstigt att man åker över till Sverige och låter svenskarna ta hand om produktionen?

Stöd, råd, finansiering

Uppfinningsstiftelsens uppgift är att stöda och befrämja finländsk uppfinningsverksamhet. Det här kan stiftelsen göra genom att finansiera uppfinningar och genom att ge råd direkt till uppfinnarna.

Så ligger situationen till i princip. Men hur är det i praktiken, Uppfinningsstiftelsen verksamhetsledare,

FRUN . 3/83

DI Pentti Tamminen och laboratiorietekniker Rätta Nikander undersöker vilka råmaterial som ger den bästa effekten i de alkaliebatterier som Tamminen utvecklat. Batterierna består av 1,5 volts fiatceller i ett hermeliskt tillslutet hölje. Kapaciteten är större än hos traditionella torrbatterier framför allt då batterierna befinner sig i kyliga utrymmen.

DI Jorma Pesonen? - Hur kan det komma sig att våra egna uppfinnare måste gå utanför landets gränser för att bli uppmärksammade - Att finländska uppfinningar går till utländska företag är nog inte så vanligt som man låter påskina, tror Jorma Pesonen. Men ibland är det faktiskt så att en uppfinning nödvändigtvis inte passar in i finländska förhållanden.

• Ofta händer det dessutom att uppfinnarna år efter år sysslar med saker som inte har några realistiska möjligheter.

Enligt verksamhetsledare Jorma Pesonen bör en uppfinnare som i princip är klar med sin idé först höra sig för hos Patent- och registerstyrelsen och ta reda på om hans/hennes uppfinning är ny eller inte. En sådan undersökning kan utföras på ett par dagar. Att få patent tar däremot minst ett år, oftast längre.

• Om uppfinningen visar sig vara en nyhet gör uppfinnaren bäst i att på egen hard försöka hitta intresserade företag, säger Jorma Pesonen. De lönar sig också för uppfinnaren att försöka få bankfinansiering i första hand. Om det inte lyckas kan uppfinnaren naturligtvis också vända sig till oss för finansiering.

• Vi bidrar också med att leta reda på intresserade företag.

Att fela är mänskligt

Då en ny idé inkommer till Uppfinningsstiftelsen är det stiftelsens uppgift att undersöka om idén är realistisk eller inte. I fallet Korpela gjorde Uppfinningsstiftelsen helt tydligt en felbedömning av Korpelas idé. Hur är det möjligt - Vi skall komma ihåg att det är fråga om mänsklig verksamhet i alla dessa fall, påminner Pesonen. Misstag inträffar. Uppfinningarna varierar väldigt mycket och våra fyra forskningsingenjörer kan inte vara experter inom alla områden. Men visst har vi hjälp vid bedömningen också från forskningsinstitutens och högskolornas sida.

• En ”nyhet” behöver inte alltid vara en nyhet - det kan hända att en idé inte har någon väsentlig fördel i jämförelse med existerande produkter.

Enligt Jorma Pesonen är det oftast enklast för uppfinnaren om han grundar ett eget företag för att förverkliga sin uppfinning. Också i ett dylikt fall kan Uppfinningsstiftelsen bidra med riskfinansiering, men det förutsätter givetvis att uppfinningen eller idén bedöms som realistisk.

• Om uppfinnaren inte vill starta eget måste han försöka hitta intresserade företag, vilket inte alltid är lätt anser Pesonen. I allmänhet är det så, att företag är mera intresserade av förbättringar till sina existerande produkter än av helt nya idér och produkter.

• Det lönar sig i vilket fall som helst att börja inom det egna landets gränser, att försöka hitta ett finländskt företag.

De många exempeln på idéer och uppfinningar som från början varit finländska, men som nu är i produktion utomlands tyder dock på att allting knappast är som det borde vara.

• Det är möjligt att vår industriella tradition är så ung att uppfinnaren och en eventuell tillverkare eller förverkligare inte har lärt sig att diskutera med varandra ännu, anser Pesonen.

Liknande fall

Det andra fallet vi här skall relatera följer delvis samma mönster som det första, men två väsentliga skillnader kan i alla fall nämnas: Produktionen hann inledas i Finland, men flyttas i dagarna till Sverige, och mannen bakom uppfinningen, Pentti Tamminen saknar inte som Viljo Korpela akademisk grad. Tamminen är diplomingenjör.

Pentti Tamminen började utveckla alkaliska torrbatterier 1972 och 1973 inleddes produktionen av de sk Imatrabatterierna (eller Olli-batterierna som de också kallades) för bl a trafikvarningsutrustning, varningslyktor och elstängselanläggningar. Fördelen med alkaliebatterierna som Tamminen utvecklade är att de klarar

Enligt DI Jorma Pesonen på uppfinningsstiftelsen sysslar uppfinnarna ofta med saker som är “orealistiska”.