Folk investerar i konst men bara sådan de gillar

Taggar: Teman: konst

3 : Det finns en stor krets av människor som nu söke v investeringsobjekt i konst. Det bekräftar man på Galerie Hörhammer i Helsingfors. Men det är investeringar på mycket lång sikt, påpekar galleriets chefspar, Eugen och Dorthy Aminoff. Främst är det gammal finländsk kons som är efterfrågad.

y»” Ur investeringssynpunkt kan den finländska konsten indelas i tre perioder.

Först har vi den gamla finländska konsten, där man inte mera kan vänta sig några fantastiska prisstegringar men som mycket väl följer med penningvärdets försämring. Friherre Aminoff har räknat ut att den gamla finländska konsten under tioårsperioden 1964—-73 “> steg med två och en halv å tre och en halv gång. Och under de senaste två årens kraftiga inflation har prisen stigit cirka 50 procent, alltså ett klart försprång visavi inflationen.

Det finns undantag. En målare som Kleineh, som tidigare inte ansågs spe; ciellt framstående, hade stigit mer än ‘fem gånger under den nämnda tioårsperioden. Han har den där 1800-talsprägeln över sitt måleri som många vill ha.

“Den andra och för en placerare just nu mest fördelaktiga perioden av finländsk konst är tavlor målade 1900— 1930 av numera döda konstnärer, sk ”dött 1900-tal”. Dessa konstnärers tavlor har inte alls stigit i den omfattning som de kan väntas göra i framtiden. Hit hör Salokivi, Thomé, Magnus Enckell och Finch. Ruokokoski har redan börjat stiga, han har sin speciella plats i folkets medvetande.

Den tredje kategorin är de goda nu : verkande konstnärerna. Det är en mer ; . hasardbetonad investering än de tv andra, men här kan också de största vinserna göras om man är skicklig oc köper med god smak. Frågan är bara: hur tippar man rätt? Vilka tavlor blir dyra om femtio år? Kan en lekman här ty sig till en expert, t ex en konsthandlare? Ja, om vi visste vem som ”lönade sig”, suckar herrskapet Aminoff, då sutte vi inte här nu. Då vore vi bottenlöst rika…

Konstkritikerna då, ger de något stöd? Dem har Eugen och Dorthy Aminoff inte mycket till övers för. Vi har inte en enda konstkritiker av klass här i landet, anser de. Det är mest ungdomar med alldeles för grunda kunskaper; som lätt faller för allehanda modeflugor. Tänk bara på lovprisandet av informalismen, som nu står i källaren. Inte heller publiken litar på konstkritikerna. Man köper visserligen konst i investeringssyfte också i Finland. Men man köper aldrig en tavla som man inte själv tycker om.

Den utländska grafiken, så ytterst populär just nu, anser herrskapet Aminoff vara en annan modefluga. Priserna på grafik är nu upptrissade så man ska vara försiktig, Å andra sidan kan man göra en strålande affär också på inhemsk grafik, det visar ett färskt exempel. Ett grafikblad av Santeri Salokivi såldes 1970 för 180 mark. Nu är en ny utställning på kommande där exakt samma etsning prissätts till över 1000 mark! I en intervju har Gregor Arono.witsch, verkställande direktör i Bukowskis kända konst- och antikvitetshandel i Stockholm, uppmanat kapitalstarka konstköpare att köpa internationell konst — eftersom svenska målare

Anlita vår Hotell & Bokningscentral för gruppresor — konferenser — seminarier i SVERIGE, NORGE, DANMARK och på ÅLAND

Stugförmedling 90-13 131 Ab SAND-STRANDS TURISTBYRÅ Box9 22101 Mariehamn

Tel. 928-12 390

FORUM 4 : 76

Folk investerar i konst .— men bara sådan de gilla inte har någon efterfrågan utomlands. Kan man ge samma råd här — Priserna är mycket höga, säger fru Aminoff, om det är fråga om bra saker. Och det måste det vara — man kan experimentera med den inhemska konsten men när det gäller utländsk får man satsa bara på absolut säkra kort. Då är det naturligtvis också en mycket säker placering. Men vill man realisera tavlorna kan det vara svårt att finna de kapitalstarka köparna i Finland. Tavlorna måste ofta avyttras utomlands och det ställer sig givetvis besvärligare. Om man tänker sig att leva och bo i Finland, då är det nog den finländska konsten man ska satsa på, anser fru Aminoff. Men medger att den inte har någon efterfrågan utomlands. Lindholm och Sjerfbeck har visserligen sålts på utländska auktioner och Segerstråhle är i viss mån känd genom sina många freskomålningar, men i stort sett är efterfrågan lika med noll.

Varför har vi inte konstauktioner här som tex i Stockholm — Det finns auktioner, men de är inte seriösa, säger Dorthy Aminoff. Och i allmänhet passar auktioner inte det finländska kynnet. Folk täcks inte stå och ropa in tavlor offentligt och visa att de har pengar. Dessutom är utbudet alldeles för litet.

Det stora problemet för konsthandlarna är just dispröportionen mellan utbud och efterfrågan. Människorna värper på sina tavlor. Dödsbon står för en viktig del av de tavlor som kommer in till försäljning. En värdefull tavla kan ju inte styckas och är i de andra parternas ögon ofta alltför dyr att lösa in.

Till sist ett litet varningens ord. Förfalskningar är en realitet också hos oss. Senaste vecka kom det in tre förfalskade Järnefelt till Galerie Hörhammer. Köp mot kvitto eller garanti, råder experterna.