Företag i skruvstäd lider men förstår

av I. J. Forum 1975-06, sida 09-11, 04.04.1975

Taggar: Teman: företagare

Företag i skruvstäd lider men förstå — Vi får lov att rätta munnen efter våra förkrympta magsäckar. Det var en luttrad bilimportörs reaktion inför den strängering av importörernas villkor som regeringens handelsbalansprogram innebar.

De nio punkterna i långsiktsprogrammet är följande 1. Regeringen kommer genom olika åtgärder att trygga finansieringen av investeringar so — ökar exportförutsättningarn — underlättar arbetskraftstillgången inom exportindustri — förbättrar vår exports internationella konkurrenskraft.

2. Den inhemska totalkonsumtionen dämpas och inhemsk importersättande produktion befrämjas.

3. Trafik, handel och övrig serviceverksamhet begränsas kännbart.

De mål som uppställts för investeringar i vattenskydd ses över. En effektiverad användning av kapital som finns bundet i handelns lager undersöks av regeringen.

4. Avsevärda energibesparingar eftersträvas. Onödig och oekonomisk förbrukning av energi stävjas lagstiftningsvägen.

5. Ökningen av statens löpande kostnader begränsas kraftigt. De administrativa kostnaderna stoppas på senaste års nivå.

6. Ökningen av kommunernas löpande kostnader och de administrativa investeringarnas antal inskränks kraftigt.

7. Måttliga konsumtionsmöjligheter för den arbetande befolkningen och småinkomsttagarna tryggas.

8. Nästa års statsbudget uppgörs enligt de här riktlinjerna.

9. Regeringen konstaterar att den penningpolitik som Finlands Bank bedriver strävar till att balansera bytesbålansen

Själva programmet går som känt på två linjer. Till en del arbetar det på lång sikt och finns specificerat i nio punkter. Till en del — den del som företagarna just nu svettas inför — är det snabbåtgärder: i form av importdepositioner enligt italiensk modell.

genom att strama till den inhemska penningmarknaden och genom en diversifierad kreditgivning. Drygt två tredjedelar av punkterna: 1, 2, 4, 5, 6, och 8, är av den karaktären att man kan fråga sig: varför först nu? Punkt nummer 3 är något av Fazers blandade, medan sjuan har den nödvändiga politiska reverensen. Det kortsiktiga handelsprogrammet åter inleddes genom införandet av en temporär 15-procentig extratull, kombinerad med prisstopp, för alla varor, tills lagen om importdepositionerna hunnit behandlas i riksdagen. Tullen upphävdes då lagen om importdepositionerna, som alltså varierar mellan 5 och 30 procent och omfattar cirka hälften av importen, trädde i kraft den 24 mars. Denna lag gäller till och med den 23 mars nästa år. Depositionerna sätts in på konto i Finlands bank och återfås efter sex månader. Ränta erläggs inte, och inte heller får förfarandet betraktas som en kostnad som tillåts påverka priserna. En ändring av prisövervakningslagen stadfästes samtidigt, just för att förhindra att kostnaderna för importdepositionssystemet slås ut på konsumentpriserna. Redan då den tillfälliga 15-procentiga tullen infördes, vidtog företagen omedelbara åtgärder, framför allt med tanke på de finansieringssvårigheter som nu förutsågs. FORUM har frågat ett antal företag om vilka deras åtgärder var. Det står klart att effekten av dem kommer att sprida sig som ringarna på vattnet och påverka både huvudmän, underleverantörer, kunder och anställda.

Vänd!

NW” Bilbranschen — och då tänker man på personbilar — hör till dem som lika säkert som amen i kyrkan drabbas av importrestriktioner.

Branschen är ovanlig såtillvida, att det antagligen är den enda som underkastat sig frivilliga importbegränsningar sedan augusti 1973, och härvid dessutom skött sig så bra, att man t om fått statsmaktens erkännande.

År 1973 låg importen över 600 miljoner mark, men för detta år hade man satt importtaket vid 500 miljoner, alltså en betydande inskränkning redan det, inte minst med tanke på penningvärdeförsämringen.

Det är licensverket som skött fördelningen mellan de olika bilimportörerna, och det förefaller som om ingen skulle ha haft något att klaga över. Bilimportörerna har också under ”Regeringen hade en moralisk motivering kastat sig en omfattande rapportering till licensverket, som gäller inte bara importen, utan också försäljningsutveckling och lager. Det här skall hindra importörerna från att bygga upp ”svarta” lager. Det gäller att kunna påvisa att de bilar man tar in verkligen omsätts, att man bara håller sig med ett nödvändigt normallager.

— Någon katastrofstämning greps vi inte av när det första budet om prisstoppet och den 15 procentiga tullen kom, säger VD Rolf Ehrnrooth vid Oy Volvo-Auto Ab. Vi är väl såpass luttrade och vana vid att rätta magsäcken efter våra förkrympta munnar…

Volvo anser sig som importör vara i specialställning, företaget är väl etablerat, har korta transportvägar och dessutom andra sektorer utanför personbilarna, skogsmaskiner, entreprenadmaskiner, hydraulik osv.

— Men i längden blir naturligtvis penningbristen ett problem, gissar direktör Ehrnrooth. Frågan om ränteförlusten när det gäller depositionerna är sekundär i jämförelse med den tillstramade kreditmarknaden. Och i sista hand är det som alltid konsumenten som blir lidande. Om också inte i form av prisstegringar, så genom försenade leveranser, minskad import osv. Volvo har infört fullständigt anställningsstopp. Alla investeringar som överhuvudtaget kan skjutas fram, uppskjuts.

— Följande steg är naturligtvis en minskning av rabatterna, konstaterar Rolf Ehrnrooth. Han anser att en ytterligare strängering för en bransch, som redan frivilligt underkastat sig importrestriktioner är något av tårta på tårta, ”en politisk eftergift”. Importen under de två första månaderna, har varit stor men inte signifikativ eftersom efterfrågan “pendlar så mycket inom branschen.

Oy Alftan Ab (bildelar, hushållsmaskiner mm) hörde till de fö SUCC retag som vidtog blixtåtgärder samma dag beslutet om den tillfälliga 15 procentiga tullen och prisstoppet kungjordes i tidningspressen. Direktörerna sammankallades till ett möte klockan nio på morgonen, och på eftermiddagen hade man redan åtgärdsprogrammet färdigt duplicerat. Verkställande direktör Guy Sten bäck konstaterar att planerna på att bygga ut databehandlingssidan nu får inskränkas, Företagets planer på att introducera en ny varugrupp skrinläggs också. Övriga åtgärder — produktmixen kollas, varor med hög lönsamhet prioriteras — försäljnings- och reklamkostnaderna skärs ned drastiskt, likaså deltagandet i mässor och utställninga — all försäljning till specialpriser, alltså extra rabatter, indras — anställningsstopp inför — rese- och representationskostnader inskränks till absolut minimu — donationer och understöd slopas.

Direktör Stenbäck anser det inte realistiskt i nuvarande läge att tro på banklån för att klara depositionsavgifterna. En fortsatt förlängning av redan beviljade krediter blir däremot nästan ett måste.

”De skadliga biverkningarna än fördelarna”

Han anser dock att regeringen har en moralisk motivering för sina åtgärder. — Alla inser väl att något måste göras. En devalvering, eller någon annan liknande hästkur.

Belåtnare är man vid UPO Oy, en utpräglad hemmamarknads ”All reglering leder till koncentration, och då ligger monopolet på lur industri, delvis inom samma bransch som Alftan. Regeringens åtgärder innebär inga större förändringar i företagets politik, konstaterar verkställande direktör Heino Leskelä. Däremot har den senaste tidens kreditmarknad redan tidigare detta år tvingat fram ytterst noggranna överväganden i fråga om investeringar och återhållsamhet vid nyanställningar.

— Regeringens beslut påverkar oss i två riktningar, fördelaktigt när det gäller försäljningen på hemmamarknaden, men ofördelaktigt när det gäller anskaffningen av utländska råvaror för vår produktion. Vilken summan av de här båda effekterna blir är ännu svårt att säga, konstaterar direktör

Leskelä, men tillägger att hans personliga hållning till regeringens program snarare är positiv än negativ. Han ser de skadliga biverkningar som åtgärderna kan ha vara mindre än de fördelar systemet bjuder.

Bistrare när det gäller statliga ingripanden i näringslivet överhuvudtaget är Vladimir Marschan, VD vid Oy Marschan Ab.

All reglering leder till större koncentration, säger han. De riktigt små blir kanske kvar, men den medelstora (internationellt sett lilla) industrin försvinner. Är det bra? Blir det mera effektivt på det sättet? Det kan man fråga sig, säger direktör Marschan.

Han anser att byråkratiseringen lätt blir ett självändamål. Och om det blir färre enheter ligger dessutom monopolet på lur. Det är sist och slutligen ganska enkelt att nå en monopolställning i vårt lilla land.

Den här gången blev livsmedelsbranschen faktiskt omsköt ”Ett utmärkt år för konsolidering innan saker hörjade hända. En prisförhöjning gick igenom som ett resultat av lantbruksöverenskommelsen och en viss kompensation — 4.63 procent — fick man redan tidigare för stegrade kostnader. Å andra sidan finns det alltid en viss eftersläpning just i den här branschen.

Direktör Marschan konstaterar att ett prisstopp ofta leder till att kvaliteten försämras, kanske omärkligt för både producenter och konsumenter, men oundvikligt som ett resultat av kostnadsjakt och rationaliseringar. Speciellt inom livsmedelsbranschen borde man enligt hans åsikt beakta det ansvar som både producenter och myndigheter har för konsumentens hälsa. Förut betydde det inte så mycket, då en stor del av livsmedlen tillverkades i hemmen. Men nu när industrimaten utgör mellan 50 och 75 procent av hushållens kost, är det en mycket allvarlig fråga.

Det här var alltså mera ett principiellt inlägg i debatten o ”Julius Caesars strategier duger än regleringar och ingripanden i näringslivet, eftersom livsmedelsbranschen ju i huvudsak är en hemmamarknadsindustri,’ som i princip borde vinna på importförsvåranden.

Ett blixtmöte sammankallades också vid Oy Bally-Vendco Ab samma morgon prisstoppet och den interimistiska tullen kungjordes. Varvid verkställande direktör Magnus Liljequis talade om Julius Caesars två alternativa kringföringsstrategier: a) då armén är helt sönderslagen, drar man sig tillbaka, slickar sina sår och uppger förlorad mark. Elle b) då man ser ut att förlora, skrapar man ihop alla återstående resurser, går på i ullstrumporna, och räknar med att också fienden har lidit liknande förluster.

— Vi kommer att satsa på strategi b), säger härföraren Liljequist. Med alla medel försöka finansiera oss igenom en downperiod. Leasingbolagen erbjuder en krycka åt företag av Bally-Vendcos typ, som säljer automater av skiftande slag ”Om företagen får kredit för att klara depositionerna, blir ingreppet slag i luften allt från spelautomater till matautomater för arbetsplatser. Direktör Liljequist försöker göra en dygd av nödvändigheten, och ser detta som ”ett utmärkt år för konsolidering”.

”Totalt investerings- och anställningsstopp”

Krisprogrammet är detsamma som hos många andra företag: — högmarginalvaror prioritera — försäljningsbefrämjande verksamhet skärs ne — kostnadsjakt på alla fronter: representation, resor, utrikessamta — fullständigt investerings- och anställningsstop — strängering av betalningsvillkore — minskning av lagren.

Det står klart att ingen hjälp står att få från kreditmarknaden. Också om man inom små och medelstora företag lite bittert tror att ”de stora får förstås alltid krediter, medan vi andra får lida”.

Chefdirektör Mika Tiivola, Nordiska Föreningsbanken, konstaterar att bankerna inte har några möjligheter att hjälpa att finansiera importdepositionerna. Kreditmarknaden är ytterst stram, och kommer att förbli det. — Antagligen ytterligare stramas till, säger chefdirektör Tiivola. Det finns inga möjligheter att öppna en speciell kreditmarknad för att hjälpa vissa företag med depositionerna. Då skulle regeringens hela ingrepp bli ett slag i luften! Avsikten är ju just att stävja importen och minska konsumtionen. LJ