Företagens investeringar i PR och information
av Stig Granqvist Forum 1976-10, sida 13, 09.06.1976
FORUM 10 e 7 13
Företagens investeringar i PR och information
I en intervju med chefredakiörer i Sverige definierades i ett fall informationspersonalen i företag som ett gäng ”förgyllda brevbärare”. Många ansåg att grundandet av informationsavdelningar i företagen enbart försvårade tidningspressens arbete. Informationsmannen eller -kvinnan fungerar som en spärr, som måste brytas innan redaktören kan nå ansvarig individer inom organisationen.
En annan utredning i Sverige visar att informationspersonalens storlek inte nödvändigtvis korrelerar med företagets imago eller profil. Skulle dessa påståenden och slutsatser hålla streck borde bilden av företag i Finland utstråla enbart good-will, ty få är de branscher som helhjärta satsat på PR och informatien.
= 7 Alltför många företag ser fortfarande speciellt begreppet PR som något nödvändigt ont. Man ser informationsspecialisten som en läkare — behövs endast i nödfall.
Denna bild av PR och informationsverksamhet håller lyckligtvis på att förändras. Inom företagen inser man att alla beslut rörande den egna organisationen inte mer kan göras inom densamma, utan att man i allt större utsträckning måste beakta eller ta hänsyn till närgrupperna i organisationens omgivning. Man börjar tala om företagens närkontakt, samhällskontakt, målgrupper, extern information och intern kommunikation. Man inser att informationen inte är ett självändamål, utan en del av den totala företagsverksamheten som också tjänar företagets alla sektorer.
Härefter är investeringar i information och PR för företaget inte mera kostnader för tandvärk utan målinvesteringar, genom vilka man säkrar förutsättningarna för företagets fortsatta verksamhet Tyvärr ger tillgängliga fakta inte möjligheter till att i absoluta termer analysera hur företagen i Finland har investerat i information och PR under de senaste åren. Dels beror detta på företagens benägenhet att låta bokföra typiska informationsposter på olika samkonton. Reklam och information blandas ihop. Likaså utgör tex tryckeri-, representations- o dyl kostnader ofta för hela företaget gemensamma klumpkonton. Dels beror det på att inga egentliga utredningar har gjorts om företagens informationsinvesteringar.
Kartläggning av nu-läget
Den första mera omfattande kartläggningen över informationsresurserna i Finland färdigställs dock i dagarna. Den är gjord av pol kand Samuli Miettinen och inlämnad till anstalten för informationslära vid Tammerfors universitet. Utredningen bygger på en enkät, som skickades till 1279 personer inom informationsbranschen. I praktiken innebär detta att den täcker så gott som alla personer med information som huvudyrke. Svarsprocenten var så hög som 72, vilket redan i och för sig visar att ”efterfrågan” på dylikt basmaterial existerar — åtminstone bland informatörerna.
Informationsarbetarens pris
Ett mått på hur företagen värderar informationsinsatsen är naturligtvis lönen. I Sverige visar en utredning att informationspersonalen — speciellt på chefsnivå — ligger lönemässigt högt. Samma tendens föreligger även i vårt land. Medellönen för alla de som svarat på enkäten var (hösten 1975) 3 500 mk medan medellönen t ex för alla funktionärer — såväl lägre som högre — låg vidpass 300 mk lägre vid ungefär samma tidpunkt. Fastän en seriös jämförelse utgående från materialet inte kan göras tyder dock utredningens resultat på att informationsbranschen åtminstone inte är en låglönebransch. Inom gruppen finner ma dock betydliga variationer. Medan 24 procent av informationscheferna. förtjänar mer än 5 000 mk per månad fanns det ingen informationssekreterare som kom upp till en sådan lönenivå. Under 3 000 mk per månad hade endast 5 procent av informationscheferna medan c hälften av informationssekreterarna låg under denna gräns. Beaktande hur nytt informationsyrket är — 83 procent av tjänsterna har grundats på 1960- eller 1970-talet och över hälften enbart under de fem senaste åren — förvånar det hur ”diskrimineringen” av kvinnor florerar även inom denna bransch. Under 3 000 mk per månad hade nämligen nästan 60 procent av kvinnorna medan motsvarande procent för männens del var 16. Endast 1 procent av de kvinnliga respondenterna hade en lön överstigande 5 000 mk medan 11 procent av de manliga var i denna lönekategori. Orsaken till detta är ”naturligtvis” den ätt chefställning här som i andra yrken är allmännare bland män än kvinnor, men i alla fall…
Utbildningsnivån hög, bredden smal
I kartläggningen framkommer det även att 58 procent av informationsfolket är män och 42 procent kvinnor. Medelåldern är 34 år och endast 10 procent är över 50 år medan 26 procent är under 30 år. Sex procent har svenska som modersmål. Informationsmannens och = -kvinnåns bakgrund är alltjämt förknippad med Forts på sid 26