Företagsamheten i sev-länderna

av Tauno Tiusanen Forum 1983-12, sida 24-26, 24.08.1983

Taggar: Teman: företagande

NM Efter andra världskriget verkade det i den industrialiserade världen uppstå en snäv tudelning i ”gamla” länder som tillämpade marknadsekonomi och i stater som stödde sig på en ny samhällsuppfattning, en centralstyrd planering. På bägge sidor var man övertygad om att skillnaderna mellan systemen var fundamentala, oförenliga och eviga.

Redan på 1960-talet började man på många håll tvivla på detta antagande. Då föddes den s k konvergensterin, som förutspår att systemen så småningom växer samman: den offentliga sektorn växer i länder med marknadsekonomi och på motsvarande sätt ökas den ekonomiska friheten för produktionsenheter och enskilda medborgare i de centralstyrda staterna. Resultatet blir att skillnaderna mellan systemen minskar, eftersom man överallt slutligen kommer till någon form av blandekonomiskt system, då de klassiska modellerna faller i glömska.

Konvergensteorin har aldrig blivit populär i öst och i väst har den inte vidareutvecklats speciellt intensivt. Trots detta har blandekonomi som ett begrepp som avser nuvarande välfärdssamhälle med sina offentliga tjänster och sin fria företagsamhet, slagit sig igenom i synnerhet i västeuropeiskt språkbruk.

Även om konvergensteoriliknande teoretiska konstruktioner har förblivit på ett stickspår i SEV- länderna, har man i praktiken klart gått i riktning mot ett blandekonomisystem. Företagsamhet och socialism är inte längre varandras kontraster.

2 ”… jordbruksarbetarnas små täppor har tackvare sin effektivitet visat sig vara nödvändiga för livsmedelsproduktionen.”

Tecken på konvergensteorins riktighet?

Företagsamhet värderas allt ögre i SEV-ländern t N ( As D “4 (Å

Företagsamhet i liten skala har blivit en del av verkligheten i de socialistiska länderna. Ungern har tillsvidare kommit längst i strävan att öka produktiviteten i ekonomin genom att tillåta större frihet i produktionen. Men ännu återstår många problem att lösa i de centralstyrda ekonomierna.

Detta betyder dock inte, att man i SEV-länderna skulle ha tillåtit fullständigt fri företagsamhet eller att ägandet av produktionsmedlen skulle ha privatiserats. Som en allmän tendens finns i alla fall en strävan att öka den ekonomiska initiativförmågan, att förbättra ekonomiska incitament och att söka nya former för småföretagsamhet.

Ekonomi - politik

Vid förändringar av den ekonomisk-historiska = situationen brukar samhällsvetarna utveckla nya termer. En av dessa är ”managerial capitalism”, som åskådliggör den västliga situationen i det skede då man börjat ersätta företagets ägare med yrkesmän - experter som kommit att kallas industrisamhällets teknokrater. Ungerns marknadssocialistiska system har man börjat åskådliggöra med termen ”managerial socialism”, där ägandet av produktionsmedlen fortfarande i huvudsak är statligt, men där yrkeskunniga företagsledare handhar skötseln av produktionsenheter som allt mer frigör sig från centralledningens förmyndarskap. Den ekonomiska och den politiska makten skiljs åt.

Det är för tidigt att ur dessa fenomen förutspå att de olika ekonomiska systemen skulle växa samman fullständigt. Trots det är tankeleka utgående från konvergensteorin loc- kande. Olika blandekonomiska system håller klart på att ersätta traditionella ekonomiska modeller.

Av TAUNO TIUSANEN

I Ungern tillät man senaste år olika former av småföretagsamhet i liten skala. Arbetarna i ett statligt företag kan bilda arbetarkollektiv, en sorts andelslag, som utnyttjar den egna produktionsinrättningens maskinpark utanför den egentliga arbetstiden för att täcka de öppningar i marknaden som storindustrin lämnar åt sitt öde. Små smedjor och verkstäder, som tidigare kunde använda sig enbart av familjemedlemmar i produktionen, kan nu enligt de nya bestämmelserna anställa utomstående arbetskraft i begränsad utsträckning. I synnerhet inom servicebranschen vill man få fram helt nya småföretag. Statliga restauranger tex auktioneras ut till privata: den företagare som bjuder mest i hyra får ta hand om stället.

Månskensjobbarna kan kliva fram

Myndigheterna tycks i många avseenden vara nöjda med resultaten av experimenten. Senaste år grundades över tiotusen småföretag, vars sammanlagda personalstyrka är ca 60 000. Detta betyder i praktiken att många ”månskensjobbare” har klivit fram i dagsljuset och registrerat sitt företag och blivit beskattningsbara. Konsumenterna är nöjda, eftersom man inte längre är beroende av hemliga månskensentreprenörer då vattenledningen brister eller då ett elavbrott inträffar. Man kan offentligt begära offerter och det finns möjlig 12/83 F CRU heter att förhandla om priset. Företagsamheten är således social.

Olika former av småföretag har också uppstått under tidernas lopp i övriga SEV-länder. Lika klar inställning till företagsamheten som i Ungern har inget annat land i alla fall accepterat.

I Tjeckoslovakien, där man efter krisen år 1968 har haft ganska snävt centralstyre, har man fäst uppmärksamhet vid korruptionen och dess långtgående tentakler. Enligt en utförd undersökning kostar ”smörjningen” miljarder koruner årligen. Som exempel nämns en statlig begravningsbyrå, som hotar att stjälpa kistan i rännstenen om inte tilläggsbetalning erhålls, eller ambulanschaufförer, som åtar sig en transport först efter att ha fått extra ersättning. Enligt den ungerska modellen skulle det vara logiskt att tillåta företagsamhet i en dylik situation.

Arbetarna köper egen egendom på nytt

I Rumänien, vars egenartade utrikespolitik har väckt intresse och medkänsla i den västliga pressen, har ekonomins törmmar hållits stramt i händerna på den politiska centrala ledningen. Senaste år godkändes dock ett förslag som siktar till att göra arbetarbefolkningen till delägare av produktionsinrättningarna. Man börjar sälja ett slags aktier till arbetarna i den produktionsanläggning där de arbetar. För dessa aktier betalas en bestämd dividend per år.

Avsikten är att på detta sätt överföra 30 procent av landets produktiva kapital som andelar åt arbetarna. Arbetarna, som enligt den socialistiska ideologin är ägare av det produktiva kapitalet i sin egen stat, blir såleder tvungna att köpa denna egendom på nytt åt sig själva via dessa andelar.

Om den föreslagna rumänska planen förverkligas och om för ändamålet utnyttjas befolkningens inbesparingar helt och hållet, räcker det med nuvarande sparande bara 110 år innan 30 procent av statens produktiva kapital har överförts som andelar åt arbetarna.

Den delvisa försäljningen av arbetarnas egendom åt arbetarna som deras ”riktiga” egendom siktar uppenbarligen till att höja arbetslusten i produktionsinrättnigarna. Förmodligen är det fråga om ett surrogat till det att man inte vill tillåta nya former p» 25

SKATTE” VERKET:

CANS F av företagsamhet enligt den ungerska modellen.

I Polen har sedan år 1956 huvuddelen av jordbruket varit i privat ägo. I landet har man också tillåtit olika former av småföretagsamhet inom andra sektorer. Senaste vår beslöt man dra åt skatteskruven för den privata sektorn, vilket tyder på att det har gått för bra för denna sektor trots den djupa krisen i nationalekonomin.

I DDR hade man ännu under 1960-talet en snäv ideologisk inställning till småföretagsamheten, som man uppenbarligen hade för avsikt att dra upp ur samhället med rötter och allt. Under de senaste åren har man dock lossat en aning på tyglarna i all stillhet. I offentligheten omnämns inte de privata företagens verksamhet.

Konflikt mellan ägande och företagande

Då företagsamhet diskuteras måste man samtidigt diskutera ägandet av produktionsmedlen, vilket är en ömtålig punkt i socialistisk världsåskåd 26

UNGERSK ning. Företagsamhet och i synnerhet företagaranda, med vars hjälp produktiviteten i näringslivet skulle kunna höjas, stiger i värde i SEVländerna, men ägoförhållandena till det produktiva kapitalet skulle man inte vilja ändra på.

Att lösa denna konfiktsituation är ingen lätt uppgift. Utnyttjandet av innovationer - som är ett viktigt element vid skapandet av företag — kan inte avancera inom den privata sektorn, om möjligheterna att erhålla kapital är synnerligen begränsade. De marknadsluckor som upptäcks av privatpersoner och som småföretagen tar sig an kan inte bortskaffas snabbt om verksamhetsmöjligheterna avgränsas för snävt.

I många SEV-länder är det numera tillåtet att grunda blandade bolag. Det här betyder att utländskt kapital kan investeras i produktiv verksamhet i socialistländerna. Med hjälp av direkta inveringar önskar socialistländerna också importera ledarskapskunnande för att avhjälpa de blandade bolagens problem.

Denna situation är ganska paradox 12/8 al. Hemlandets medborgare är fortfarande förbjudna att äga produktionsmedel i större utsträckning, fastän man har börjat högakta företagarmentalitet, men samtidigt ges utländskt kapital allt bättre verksamhetsförutsättningar. Ett gott exempel på detta är Ungerns lag om blandade bolag som förnyades senaste år och enligt vilken ett företag som innehåller utländskt kapital kan verka i ett slags ”frihamnsklimat”: Ungerns utrikeshandelsbestämmelser med sina tullar tillämpas inte längre på de blandade bolagens export och import. Dessutom behöver de blandade bolagen inte följa tarifferna i Ungerns lönebestämmelser, utan de kan organisera arbetet fritt genom att anväda olika ekonomiska incitament.

I Polen förbättrades också verksamhetsförutsättningarna för småskaliga enheter ägda av utlänningar med hjälp av lagstiftning. Enligt polska uppgifter finns det i landet redan nu ca 300 dylika enheter som i egenskap av små men i allmänhet ganska produktiva företag skapar pengar åt sina ägare, medborgare i andra länder.

Ingen återvändo

Det är givetvis svårt att uppskatta, om en situation, där det egna landets potentiella företagare är i sämre ställning än sina utländska kolleger, kan fortsätta för evigt. För att rätta till situationen existerar ett flertal alternativ: man kan tillåta den inhemska företagsamheten svälla ut så småningom genom att lätta på de lokala bestämmelserna: man kan begränsa de blandade bolagens verksamhet till minimum för att de inte skall ge anledning till irriterande jämförelser: man kan avstå från de blandade företagen och från den egna privata företagsamheten och återvända till den snäva ideologiska linjen, centralstyre och fullständig statlig behärskning av kapitalet.

Det sista alternativet kommer knappast på fråga. Småföretagsamhetens första frö i socialismen, jordbruksarbetarnas små täppor, har tack vare sin effektivitet visat sig nödvändiga för livsmedelsproduktionen. Småskaliga reparationsverkstäder bildar i detta nu en så viktig del av det urbana livet, att det är svårt att avskaffa dem, Företagsamheten, antingen officiell eller inofficiell — är också en del av det socialistiska samhället. Om den förstnäranda delen förbjuds, så frodas det senare alternativet. DO