Företagsdemokratins rötter

av Ragnhild Artimo Forum 1979-11, sida 12, 20.06.1979

Taggar: Teman: företagsdemokrati

jon om samarbete lagen om samarbete lagen om samarbete lagen om samar Företagsdemokratins rötter

Lagen om samarbete, som träder i kraft om tio dagar, är den finländska modellen för företagsdemokrati — enligt mång en mycket anspråkslös början. Det är emellertid inte den första formen av företagsdemokrati i vårt land: kollektivavtalssystemet är kanske det äldsta uttrycket för företagsdemokrati, och har fortfarande en central betydelse. Debatten om industriell demokrati, ur vilken den moderna företagsdemokratin växte fram, inleddes vid seklets början.

WP” Begreppet ”industrial democracy” präglades av de engelska forskarna Sidney och Beatrice Webb. Ursprungligen innebar den industriella demokratin att arbetarnas och tjänstemännens möjligheter att påverka beslut och framför allt förhandla om arbetsavtal ökade — i själva verket uppfattades kollektivavtalen som den dåvarande modellen för industriell demokrati. Från England spridde sig idén till kontinenten, och antog sedermera i Tyskland nya former: krav på etablerandet av företagsråd, kommittéer sammansatta av representanter för personalen med rätt att delta i beslutsprocessen.

Debatten om industriell demokrati tog fart under 1920-talet då den industriella strukturen i Europa starkt förändrades.

”Arternas uppkomst”

Historiska och sociala orsaker påverkade utvecklingen av den industriella demokratin i olika riktning i olika länder. Kollektivavtalssystemet, fackföreningsrörelsen, organisationsgraden och de politiska styrkeförhållandena har styrt utvecklingen. Med företagsdemokrati avses idag flera olika åtgärder och överenskommelser med vilka man strävar till att öka personalens möjligheter att påverka beslut och trygga deras förhandlingsrättigheter.

Till industriell demokrati räknas € kollektivavtalssystemet, som är den dominerande formen i anglosaxiska lände Ö kollektivavtalssystemet plus kompletterande representationsorgan — denna variant är dominerande i Norde Ö den västtyska modellen baserad på personalrepresentation i företagens förvaltningsråd och på företagskommittée & medbestämmandereformer so 1 påverkar den enskilde arbetarens ställning, såsom <arbetsarrangemang, autonomiska arbetsgrupper et Ö den jugoslaviska självstyrelsemodellen.

Förvaltningsrepresentation

Under detta decennium har företagsdemokratidebatten i Europa rört sig kring frågan om personalens representation i företagens högsta beslutande organ. Förvaltningsrepresentationsmodellen har redan förverkligats i länderna på kontinenten och i de nordiska länderna med undantag av Finland. I Mellaneuropa har representation på förvaltningsrådsnivå varit vanligast. I bla Sverige och Danmark har representanter för personalen invalts i företagens direktioner — den svenska modellen förutsätter inte att personalens representant är anställd vid företaget.

I England har regeringen överlämnat en sk ”vit bok”, som behandlar förvaltningsrepresentation, Boken innehåller inte ett regeringsförslag, utan regeringens redogörelse för de linjer som man planerar att följa i lagstiftningen.

Också i Finland diskuterades frågan om förvaltningsrepresentation, men den vann inte gehör i omfattande grad.

Den mellaneuropeiska modellen

Den modell EG-kommissionen rekommenderar är ett representationssystem där personalens representanter skulle ges möjlighet att delta i förvaltningsrådens arbete med en tredjedel av representanterna, och personalråd skulle tillsättas vid företagen. Förvaltningsrådet skulle fatta åe slutliga besluten i ärenden underställda direktionen — frågor som produktionsnedskärning eller ökning, nedläggning, strukturförändringar etc. Företagskommittéern skulle i allmänbet vara ”informationsmottagande” organ, men deras godkännande skulle förutsättas i vissa frågor.

EG-kommissionens rekommendation har inte förverkligats som sådan i något land tills vidare — den är ett slags medeltal av den debatt och de strömningar som förekommit i Mellaneuropa. I vissa länder har man gått längre än denna rekommendation; i andra länder har modellen ansetts alltför radikal.

MBL stärker facket

Av de nordiska modellerna går den svenska längst i många avseenden. Medbestämmandelagen (MBL) som varit i kraft sedan 1977 förpliktar rätt långt arbetsgivaren att förhandla, och stärker fackavdelningarnas ställning.

Personalen har rätt att välja representanter till företagets direktion, men personalrepresentanterna behöver inte vara anställda vid företaget. MBL:s centrala punkter 9 arbetsgivarens förhandlingsskyldighe & och informationsskyldighet i vissa frågo Ö samt skyldighet att uppgöra ett medbestämmandeavta € vid tvistefrågor övergår tolkningsrätten från arbetsgivaren till löntagarsida 9 löntagarna har en speciell vetorätt då det gäller utomstående arbetskraft — i vissa underleveransoch underentreprenörsfrågor.

Vart går vi?

Vår egen företagsdemokratimodell är som känt rätt vagt formulerad och den form den slutgiltigt får beror i hög grad på tillämparna — företagen.

För den finländska företagsdemokratin är å ena sidan EG-kommissionens rekommendation — som tar sikte på att förenhetliga fd-lagstiftningen i EG-länderna — och å andra sidan utvecklingen i Sverige av största betydelse,

Sammandrag ur ”Laki yhteistoi minnasta yrityksissä — Yritysjohto”, Teollisuuden Kustannus Oy.

FORUM 11/79