Formeln för löneavtalet präglar riksdagsarbetet

Forum 1970-19, sida 07-09, 02.12.1970

Taggar: Personer: Ahti Karjalainen Teman: riksdagen

»Avtalsförhandlingarna stampar på stället… »Fastlåsta positioner… »Totalt dödläge . ..»

Det står läsaren fritt att välja bland ovanstående uttryck eller själv komma med ett mera träffande för att karakterisera den situation som var rådande inom avtalsuppgörelsen, innan presidenten tog initiativet till en kontakt mellan arbetsmarknadsparterna. Dethär var nämligen utgångsläget, när Forum gjorde denna veckas panel: en enkät om hur man i de politiska kretsarna ser på problemställningen och den inverkan som den får på rikets ekonomi.

Rundfrågan ställdes till statsminister Ahti Karjalainen, samlingspartiets ordförande Juha Rihtniem i, Svenska Folkpartiets Henrik Westerlund, socialdemokratiska partiets sekreterare Kalevi S ors a, och DFFF:s ordförande Ele Alenius. Svaren — här i starkt förkortad form — redigerades ut av jur.kand. Kurt Skärström.

Formeln för löneavtalet präglar riksdagsarbetet

Vad Forum ville veta va 1. Hur ser man från regerings- respektive riksdagshåll på stabiliseringssträvandena 2. Vilken inverkan kan FFC:s höga utgångsbud väntas få 3. Hur långt kan Ni sträcka Er ifråga om fullmakter åt regeringen? Vad skall fortfarande vara reglerat 4. Anser Ni att det nuvarande konjukturreserveringssystemet är tillräckligt 5. Ert recept för att stoppa den smygande inflationen?

AHTI KARJALAINEN: — Presidenten har nu tydligen uppfattat läget så, att han genom en aktiv framstöt kan bidra till att igen få fart på förhandlingsmaskineriet. Det är välkommet, för tiden lider. Det är ju också fråga om avgöranden med så stor räckvidd att de påverkar hela den allmänna utvecklingen. Det är m a o en riksangelägenhet.

— Vad stabiliseringen vidkommer, så har allt hittills gått enligt planerna. Den springande punkten är nu vilken formel man lyckas finna för avtalsuppgörelsen. Därmed kan väl den första enkätfrågan anses besvarad.

FFC:s lönekrav som sådana påverkar ju inte direkt budgeten, men löneavtalet får följder på både inkomstoch utgiftssidan i budgeten. Regeringen kommer att se liberalt på riksdagens ändringsförslag, men i de väsentliga punkterna kan vi inte vika undan. Regeringens förslag till fullmaktslag är bekant. Det följer hittills gällande riktlinjer med de ändringar som betingats av praktiska skäl. Jag hoppas verkligen att man på oppositionshåll inser, att fullmakter behövs (även om jag som ekonom i princip är en regleringsmotståndare) om den kommande utvecklingen skall kunna skötas. Regeringens ändringsförslag bör kunna tillfredsställa oppositionen, Och att de gör det har man inofficiellt låtit mig förstå. (0) Vårt konjukturreserveringssystem bygger ju helt på frivilliga avtal och så värst mycket mera tycker jag inte Vänd!

Forum 19/70 man kan begära i dagens läge. Vi kan högst räkna med att högkonjunkturen fortsätter ett halvt år till. Så mycket pengar som nu avsatts för ändamålet har aldrig tidigare flutit in. Vad som kan göras på längre sikt håller en av statsrådet tillsatt kommitté på att utreda. O) Det är fel att tala om en »smygande inflation». I själva verket håller vi på att slå ett slags europeiskt rekord när det gäller att hålla kostnadsstegringen tillbaka. I år rör sig prisstegringen kring 3 procent, och det är avsevärt mindre än vad många andra europeiska länder fått känna av. Receptet som efterlyses är i detta skede regleringsfullmakter och resten torde kunna skötas med penning- och finanspolitiska åtgärder.

OO Juha Rihtniemi:

Först ett löneavtal — sedan fullmakte [O) Det kan genast konstateras att mången hade väntat sig en betydligt snabbare tidtabell för uppnående av en avtalslösning. Genom att FFC nu utlyst sitt delegationsmöte till den 4 december kommer förbundet att befinna sig i en nyckelställning. Bra skulle det vara om FFC kunde gå inför en centraliserad uppgörelse. I annat fall förs saken ner på förbundsnivå och det betyder att den förhalas över nyår. Ett godkännande av FFC-kraven leder ofelbart till-en inflatorisk utveckling. Den offentliga sektorn kan inte lämnas släpande efter den allmänna löneutvecklingen och då står vi inför stegrade budgetutgifter. Det är väl ganska klart att budgetkalkylerna inte håller inför en sådan påfrestning, eftersom man endast räknat med ca 5 procents ökning. Ö Om fullmaktslagen kan bara sägas, att vi måste vara medvetna om lönepolitikens innehåll innan vi godkänner fullmakterna åt regeringen. Eller sagt på ett något annat sätt: Fullmaktslagens innehåll blir beroende av hur lönebeslutet stöder tillväxtpolitiken. Om vi godkänner en fullmaktslag måste vi få ett konkret avtal med regeringen om hur prisregleringsfullmakterna i praktiken kommer att tillämpas. Enligt nuvarande system vågar pris- och lönerådet inte fatta några avgöranden alls. Och det är otänkbart för framtiden. Svaret på frågan om konjunkturreserveringarnas tillräcklighet blir kort om gott: Ja. Det gäller att se till att löneavtalsprocenten ligger inom ramen för vad produktivitetsökningen tillåter. Går det inte så, blir också alla andra inflationstyrande åtgärder, såsom till exempel Finlands Banks kreditrestriktioner, ineffektiva. Det är alltid farligt att tala om en »kontrollerbar inflation» — kommer inflationen igång så rullar den av egen kraft vidare. Det hade man åtminstone kunnat vänta sig från fackföreningarnas sida, att de med mera skärpa skulle ha odlat satsen »inflationen är löntagarens värsta fiende».

Ele Alenius:

Varför inte införa en konjunkturskatt?

Riksdagsmannen, professorn Ele Alenius råkar i lätt samvetsnöd inför Forums frågor, Skall han uttala sig i egenskap ekonomiskt utbildad fackman eller som politiker. Kanske är det trots allt politikerns åsikter som lyser igenom svaren, säger han själv.

Vi inom DFFF anser att balans i ekonomin är ett må att sträva efter, men vi anser det också nödvändigt att inkomstklyftorna i samhället jämnas ut. Det kan ske dels via budgetpolitiska åtgärder, dels genom att förena sig om FFC:s socialpolitiska målsättningar.

Ö Ått vi stöder FFC framgår av det föregående. Ö Både från stabiliseringssynpunkt och sett från utjäm ningspolitiska strävanden är prisregleringsfullmakterna absolut centrala. Inte minst med tanke på att det förefinn ett objektivt pristryck — importpriserna — är det viktigt att regleringsfullmakterna bevaras i åtminstone samma omfattning som hittills. Det kommer naturligtvis att bli fråga om vissa justeringar — och i dessa fall bör en viktighetsordning göras upp — men den allmänna prisnivån måste hållas styvt i schack.

(0 Konjunkturreserveringarna är bättre än ingenting alls.

Men vad garanterar egentligen att deponerade medel under sämre tider utnyttjas som en sysselsättningstryggande faktor. Det finns den möjligheten att de sätts ner på rationaliseringar. Konjunkturreserveringssystemet borde vara så uppbyggt, att samhället vid behov skulle kunna använda medlen för sysselsättningsändamål. Grunden för ett sådant system borde vara en konjunkturskatt. Men det ska erkännas att dethär är en svår och mångfasetterad fråga, och kanske har jag nu låtit politikern inom mig komma till tals.

Ö Jag är inte riktigt beredd att skriva under uttrycke »smygande inflation». Snarare förhåller det väl sig så att ett visst tryck håller på att laddas upp, som eventuellt kan glida över i något slags inflatoriska tendenser. Det krävs ansatser från alla håll — också från näringslivets sida — så att vi kan hålla den allmänna prisnivån i styr.

Forum 19/70

OM NI INTE ÄR SNÄLLA NU SÅ KOMMER FARBROR FRÅ” SIDENTEN OCK TAR €R$

Henrik Westerlund:

FFC:s löneutspel skjuter över måle Ö Självklart att jag ser positivt på stabiliseringssträvandena. Jag har själv medverkat till att godkänna beslut i riksdagen som gjort det möjligt att föra en stabiliseringsfrämjande politik. Det är verkligen att hoppas att arbetsmarknadsparterna nu finner de rätta premisserna att komma till en lösning, som möjliggör vidare åtgärder. I annat fall går mycket av det som vi hittills uppnått till spillo. Ö Låt mig genast säga ifrån att FEC:s löneförhöjningskrav inte har någonting att göra med en stabil tillväxtpolitik. Här skjuter man nog högt över målet. Ö Ifråga om maktlagen och regleringsfullmakter åt regetingen är jag villig att sträcka mig lika långt som riksdagen gick i fjol. (0) Minsann! Längre än så kan man inte gå på frivillig väg. Och ett konjunkturreserveringssystem på permanent basis motsätter jag mig bestämt. Det skulle i så fall bli fråga om en form av extra beskattning eller t om en indirekt socialisering, då ju riksdagen eller regeringen kunde fastställa konjukturreserveringsprocenten omotiverat högt. Och några garantier för vart pengarna skulle ta vägen skulle det naturligtvis inte finnas. Frågan om den »smygande inflationen» är ju besvarad redan i punkt 1. Men det kan väl sägas, att i förhållande till de flesta europeiska länder är kostnadsstegringen hos oss jämförelsevis svag.

Forum 19/70

Kalevi Sorsa:

Konjunkturreserveringar skall vara lagbundn (O) Socialdemokratiska riksdagsgruppen är avgjort för en stabil ekonomi. Att i dethär sammanhanget och i detta skede tala om stabilisering är väl ett fel valt ord. Stabilisering var det fråga om då vi efter devalveringen försökte få vår ekonomi i balans. Nu är vi inne i en normal situation och därför är det riktigare att diskutera ekonomisk tillväxt och tillväxtpolitik. Ö Vi ställer oss bakom FFC:s krav på en kraftig reallöneförbättring, liksom vi också stöder yrkandena på ökade sociala förmåner. De är ännu alldeles för tidigt att dra några slutsatser om de framkastade alternativens verkningar på budget och statsfinanser, då förhandlingarna egentligen är bara i sin början. Q I stort sett anser vi att regeringen bör få likartade prisoch hyresregleringsfullmakter som varit gällande hittills, Vi har inte hunnit med en detaljbehandling av fullmaktslagens innehåll. (0) Nuvarande konjunkturreserveringssystem är inte till fyllest. Vår strävan är att komma till ett permanent och lagbundet konjukturreserveringssystem som skulle göra det möjligt för statsmakten att i större utsträckning än hittills kunna disponera över inflytande medel. Det skulle ge oss en chans att angripa konjunkturproblemen på lång sikt. Och näringslivet skulle på motsvarande sätt kunna planera på sikt. Ö) Har ni något recept? D 9

Utgiven i Forum nr 1970-19

Sidan är OCRad från en scannad tidning. Rikta feedback till Affärsnätverket Forum på LinkedIn eller @forummag_fi på Twitter.

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."