Förpackningsbranschen presenterar sig

Taggar: Teman: förpackningsbranschen

Förpackningsbranschen presenterar sig

På årets tekniska mässa (20—24 september) har huvudtemat lagts vid förpackning och materialbehandling. Förpackningsbranschen presenteras som helhet först andra gången i följd. Första gången skedde det hösten 1966, vid en tidpunkt då förpackningsverksamheten började ta fart. Vad har hänt sedan dess?

WS” Efter en lång kontinuerlig högkonjunktur har produktionstillväxten inom förpackningsindustrin = avstannat; inom de två senaste åren har ingen volymtillväxt skett, påpekar VD Jorma Hämäläinen på Finska Förpackningsföreningen. Speciellt senare delen av 60-talet och början på 70talet var en tid av ständig förnyelse, då man utvecklade nya material, lärde sig kombinera de gamla osv. Förutom med den allmänna ekonomiska nedgången tampas = förpackningsindustrin för tillfället med knappa naturresurser, miljövård, användningsförbud, begränsning, energikris, konsumerism. Förpackningens roll i samhället har i stort stabiliserats — förpackningen har kommit för att stanna. Förpackningen upplevs numera allt kraftigare som en del av distributionen, och uttryckligen som en grundläggande faktor för den. Därför blir samarbetet mellan länkarna i distributionskedjan allt viktigare; et område, på vilket vi finländare ännu har mycket att utveckla och förbättra, fortsätter Jorma Hämäläinen. Värdet av förpackningsindustrins produktion är i detta nu cirka 2 miljarder mark. Av råvarugrupperna står papper, papp och kartong för två tredjedelar av hela produktionen. År 1975, varpå uppgifterna baseras, var plastens andel 15,3 procent, metall 11,1 procent, glas och trä bägge 3,5 procent, Medan papper, papp och kartong i stort har behållit sin andel under tioårs perioden 1966—75 har plasten ryckt starkt fram, i synnerhet under 70-talet. Dess andel av produktionen år 1966 var ännu bara cirka 8 procent.

Vår förpackningsindustri är exportinriktad. Ända sedan slutet av 1960-talet har omkring hälften av produktionen exporterats. År 1975 var värdet av exporten ca 1 miljard mark. Den avgjort största köparen av finländska förpackningsmaterial är Sovjetunionen, om kring hälften av hela exporten går dit. Andra betydande avnämare är Sverige, Storbritannien och Tyska Förbundsrepubliken. År 1975 var östblocksländernas andel ca 60 procent, EEC-ländernas ca 18 procent och EFTA-ländernas andel läg kring tio procent.

Export betyder hård priskonkurrens, menar Jorma Hämäläinen, och därför är situationen för finländska tillverkare idag inte just att skryta med. Men på grund av den inhemska marknadens begränsade omfattning måste den finländska industrin för att säkra sin tillväxt utöka sina marknader genom export.

Ser man på de olika in ÅS

Förpackningen upplevs allt kraftigare som en av de vikti livsmedelsindustrin den avgjort största. Räknas dryckesvaruindustrin med använder dessa branscher över hälften av allt förpackningsmaterial (år 1975 50,5 procent). Den näststörsta gruppen utgörs av kemiska industrin, vars andel samma år var 14,8 procent. Förpackningsmaterialens andel av industrins produktionskostnader var år 1975 i medeltal 2,41 procent. Andelen varierar märkbart (mellan 0,1 procent och över 20 procent) mellan olika industrigrenar. Förpackningkostnaderna (=användningen av förpackningar) är i Finland numera knappa 300 mark per person, År 1966 var motsvarande tal cirka 65 mark.

gaste förutsättningarna för en smidig distribution.

Finland ett luftvårdens u-land

Den fjärde internationella luftvårdskongressen (4th International Clean Air Congress) hölls den 16—20 maj 1977 i Tokio. Kongressen ordnades av luftvårdsföreningarnas internationella förbund IUAPPA.

NW” I kongressen deltog över tusen personer från 35 länder. Från Skandinavien deltog endast en finländare och fyra svenskar. Sammanlagt hölls över 270 föredrag. Av dem hölls 70 av japaner, 60 av föredragshållare från Förenta Staterna och 40 från Tyska förbundsrepubliken, Det enda finländska föredraget var i gott sällskap.

32

Bland annat Sydkorea, Peru och Turkiet bidrog med endast ett föredrag, vilket visar ungefär på vilken nivå vår luftvård står! Kongressens föredrag var uppdelade i sex huvudtema, som var mycket vidsträckta. Dessa tema var: « medicinska och biologiska effekter av luftföroreningar (36 fördrag + meteorologi och spridning (52 föredrag e mätningar (28 föredrag e forskning (50 föredrag e reningsteknik (55 föredrag, oc e luftvårdens planering och lagstiftning (52 föredrag).

Kongressen visade klart att luftvårdens andra skede nu är på gång i de flesta utvecklade länder. Lagstiftningen har korrigerats och vidareutvecklats enligt vunna erfarenheter. Luftvårdens normer har också reviderats och nu tillämpar man en andra generation av normer. Forskningen är nu| mera mest inriktad på se kundära föroreningar såsom smog och <sulfatpartiklar. Inom reningstekniken testar man helt nya principer.

När man jämför denna kongress med den förra, som hölls för fyra år sedan i Döässeldorf, måste man konstatera, att luftvården internationellt utvecklats enormt. Vid kongressens avslutning påpekades, att kongressen kanske gav mest åt utvecklingsländer. Därför skulle kongressen väl uwutnyttjad också kunna vara nyttig för Finland — som tyvärr är ett luftvårdens utvecklingsland.

Alec Estiander

FORUM 13/77