Försäkringsbolagens äterläning: Slöseri i miljardklass

av Tom Strandström&Roger Wessman Forum 1990-19-20, sida 24-25, 13.12.1990

Taggar: Teman: försäkringsbolag

Försäkringsbolagens återlåning:

SLÖSERI I MILJARDKLASS

Text: Tom Strandström och Roger Wessman

EH av de grundläggande kriterierna för en effektiv marknad är att det bara skall finnas ett pris på en vara. Den finska lånemarknadens effektivitet kan utdöma redan på detta krite: karakteristika ge m. Lån med samma väsentliga vitt skilda räntor av orsaker so inte har något att göra med en effektiv allokering a kapital.

stigit till nya höjder har allt fler fö retag hittat en lånekälla som lever kvar i regleringens tid. Ett flöde på 15 miljarder årligen som finns att låna till en ränta på 9,5 procent! Ingen valutarisk, inga krav på investeringar i uområden eller i miljöskydd. Nej. det är bara att ta lånet och placera de i t ex skattepliktiga statsobligationer el | takt med att marknadsräntorna ha ler i statens skuldförbindelser och göra en riskfri vinst.

Vad det är fråga om är att varje företag har möjlighet att — i stället för att betala sina arbetspensionsavgifter i reda pengar skriva ett skuldebrev, och skjuta upp betalningen i princip för evigt, mot att betala en 9,5 procentig ränta. I praktiken kan alltså företagen ta ett lån till 9,5 procent ränta motsva Totala kreditstocken 31.12.1987

I Aterlån

Försäkringsbolagens övriga

Stat, kommun

H Finlands Bank

Spec.kreditinrättningar E FPA

I Bankern 18000 — o Återlåning 1980—89 14000 I 12000 + 10000 T 8000 6000 400 200 o- ” 1980 1981 1982 1983 198 24

Premieintäkte 1985 1988 1987 1988 198 rande den summa som företaget betalar i arbetspensionsavgifter genom att i stället för att betala avgiften, ge försäkringskassan ett skuldebrev för motsvarande summa.

År 1989 tog företagen 70 procent mera i nya återlån än året förut. Det är dock förbluffande att en betydande del av företagen fortfarande inte utnyttjar denna möjlighet att göra reda pengar. Cirka hälften av pensionspremierna betalas kontant, vilket betyder att ifrågavarande företag sammanlagt går miste om ett årligt belopp i miljardklassen 1,4 miljarder per år!

Det är nämligen inga småsummor som pensionssystemet går miste om p g a den här regeln. För närvarande är bankernas medelutlåningsräntor ca 4 procent högre än den ränta pensionsförsäkringsbolagen får på de återlån de tvingas ge. Den totala utestående mängden lån var vid årsskiftet 35 miljarder mark. 4 procent av 35 miljarder är den icke föraktliga summan 1.4 mrd mk. som pensionsystemets föråldrade regler slösar bort årligen. så länge räntorna hålls på nuvarande niva.

En vanlig invändning är att man när man talar om pensionsförsäkringsbolagen bör tänka på lång sikt, och att det viktiga är att garantera en jämn avkastning över tiden. Då räntan sjunker kompenseras pensionsfonderna i motsvarande grad av räntevinster. Detta är dock struntprat, för även om vi någonsin skulle uppnå en ränta på under 9.5 procent så är det klart att företagen fort som tanken skulle omvandla sina återlån till banklån (ifall de väntade sig att räntorna för någon betydande tidsperiod skulle förbli på denna nivå.)

Vanligen brukar det finnas någon idé bakom prissnedvridande subventionssystem. någon grupp eller någon speciell aktivitet som man vill stöda. Så inte i det här fallet. För det som företagen vinner på lägre räntor, förlorar de ju i de högre pensionsavgifter — som måste utkrävas för att ackumulera samma mängd pengar i pensionsfonderna. Det totala inkomstbortfallet p g a återlåningen motsvarar nästan 10 procent av de totala arbetspensionspremieintäkterna. Räk 19-20/1990 FORU nat i procent av lönen betyder detta att arbetspensionsavgifterna kunde sänkas med ca 1,5 procent enheter.

Självsubventionering

Som grupp subventionerar företagen således sig själva. Inom företagargruppen har vi dock en viss omfördelning, från företag som är dumma nog att koncentrera sig på sin huvudsakliga verksamhet och inte förstår sig på att utnyttja den byråkratiska galenskapen. och från företag med för få anställda för att kunna utnyttja systemet.

Visserligen finns en överenskommelse om att avkastningen som överstiger återlåningsräntan återbetalas till företagen. Eftersom avkastningen i praktiskt taget alla pensionförsäkringsfonder för tillfället är mindre än den riskfria räntan (obligationsavkastningen) kan man fråga sig hur god den finanstekniska kompetensen i försäkringsbolagen är. Försäkringsbolagen administrerar i praktiken största delen av pensionförsäkringsfonderna. Man kan dessutom fråga sig: om avkastningen faktiskt är lägre än den man skulle få genom att ligga på sofflocket, är då den nuvarande modellen optimal. då den synbarligen inte skapar lika starka incentiv för försäkringsbolagen att skapa överskott som för företag i en motsvarande oreglerad verksamhet? Som exempel kunde vi ta investeringsfonder.

Stöd Mossig Ab!

Att systemet innebär att företagen subventionerar sig själva betyder inte att det inte skulle ha några effekter på den samhälleliga välfärden. Då vi har mer än ett pris (en ränta) för samma vara, får vi alltid till stånd felallokeringar.

Anta att vi har två företag: Mossig Ab. som är ett gammalt och etablerat företag med stora möjligheter till återlån. och Innovativ Ab, som är ett nytt och expanderande företag som måste ta lån till marknadsränta. Mossig Ab:s lönsammaste investeringsprojekt avkastar bara 10 procent. men eftersom Mossig Ab kan låna till 9,5 procent, genomförs de. Innovativ Ab har en massa investeringsprojekt som har en avkastning på 12—13 procent men eftersom företaget måste ta lån till

FÖRUN, 19-20/199 marknadsränta. genomförs de inte. Kapitalet allokeras således inte till de investeringsprojekt där det avkastar mest, och denna samhällsekonomiska förlust delar vi alla på.

Det här är naturligtvis en förenkling eftersom alla projekt innehåller risk. men principen förblir densamma även om vi beaktar risken.

Följden av uppdelning av lånemarknaden i flere delar med olika räntor blir att marknadsräntan blir högre än vad den i annat fall skulle vara. Om de miljarder som nu kanaliseras via återlån skulle komma ut på den egentliga lånemarknaden, är det helt klart att denna skulle få en sänkande effekt på marknadsräntorna. Återlånesystemet drar således sitt strå till stacken när det gäller att hålla marknadsräntorna på en hutlös nivå. 35 miljarder mark är ingalunda någon föraktlig summa på lånemarknaden: det är nästan 10 miljarder mera än den totala ökningen i bankernas utlåning 1989!

Strunt i risk!

Beträffande risk kan ännu påpekas. att eftersom räntan är samma för alla företag utan någon som helst justering för risken, innebär systemet också att riskfyllda företag subventioneras proportionellt mera. Det är samhällsekonomiskt vettigt att det lönar sig för företagen att ta risker när den förväntade avkastningen är tillräckligt hög för att kompensera risken. Däremot är det naturligtvis inte vettigt att göra riskfyllda projekt lönsammare än de är. och det är vad pensionsförsäkringssystemet gör genom att påta sig risk utan att kräva högre ränta för att kompensera risken.

Då pensionförsäkringsbolagen inte på samma sätt som bankerna kan kräva riskkompensation eller vägra att ge lån. förefaller det sannolikt att pensionsförsäkringsbolagens återlåning är mer riskfylld än bankernas utlåning. Detta betyder att den korrekta riskjusterade räntan är högre än bankernas medelutlåningsränta och att förlusterna därmed är större än de ovan uträknade. Utan tillgång till några siffror om kreditförlusterna i samband med återlåning är det omöjligt att säga med säkerhet huruvida detta är fallet.

Beamex… fortsättning från sid 1 standarder betonar framför allt dokumentationen som ett medel att upprätthålla kvaliteten i den industriella verksamheten.

— I våra kalibreringssystem ingår dokumentationen automatiskt. Alla kalibreTingar dokumenteras och kan enkelt rapporteras. För oss är industrins satsning på de internationella kvalitetsstandarderna endast positivt. Kunder med ISO 9001certifikat för sina produktionsanläggningar är en viktig målgrupp för oss, säger Eero Halonen, och kan inte låta bli att tillägga att Beamex framför allt försöker hitta de mest krävande kunderna,

Kvalitetsstandarderna högaktas också inom den egna tillverkningen vid fabriken i Jakobstad och certifiering enligt ISO 9001 är aktuell som bäst. En så kallad förauditering har redan ägt rum och det är egentligen endast en tidsfråga när ISO 9000-certifikatet beviljas. För Beamex är certifieringen i praktiken ett måste eftersom ISO 9000-certifierade kunder numera kräver samma standard av sina leverantöter.

Produktutveckling och personai i högsätet

Kraftig produktutveckling utgör basen för ett högteknologiföretag av typ Beamex. Det gäller att befästa positionerna med nya produkter. som ligger steget före konkurrenternas, annars kan det gå galet.

— De första åren på 70-talet gick naturligtvis helt i produktutvecklingens tecken. 1 dag satsar vi 15—20) procent av omsättningen på FoU och det är en nivå, som vi måste ha för att bibehålla konkurrenskraften, säger Halonen.

Den viktigaste storheten för Beamex kalibratorsortiment är tryck. Andra är kalibrering av elektriska och pneumatiska signaler och temperaturkalibrering. Alla områden kräver kontinuerlig produktutveckling och ett omfattande kunnande. Den viktigaste resursen för företaget är därmed den egna personalen och Halonen ser rekryteringen som en av sina viktigaste uppgifter. Det får inte finnas några dåliga spelare i kedjan och alla måste känna att deras insats är viktig.

— Arbetet måste kännas meningsfullt. så att alla medarbetare ser sin arbetsplats som ett ställe man gärna går till.

Inom själva tillverkningen av kalibratorer koncentrerar sig Beamex på de mest krävande delarna och resten tillverkas av ert nätverk av underlevcerantörer.

— Företagsnätverk av den typ som vi jobbar inom har även de blivit möjliga tack vare den nya tekniken, anser Henrik Nystrand, som sedan fem år tillbaka har hand om marknadsföringen (läs: exporten) av produkterna. — Det är fråga om långt specialiserade, små företag i nät. där vi utgör en av knutpunkterna. Vi sysselsätter i dag 34 personer och indirekt minst lika många i företag vi samarbetar med.

Sedan 1984 ingår Beamex som ett självständigt bolag inom Sarfin-koncernen. 25